torsdag 26 mars 2009

Hur kan ett stackel vara milt?

Den frågan får jag från en kollega idag, och det är ju en väldigt berättigad fråga.



Det här stackel light halsbandet säljs tydligen tillsammans med klickers och andra hjälpmedel som vi moderna hundtränare använder oss av. På det sättet legitimerar man användandet av bestraffning (strypkedjor light finns också, då kallas de dressyrlänkar eller dressyrlänkar med stopper, fint skall det låta, men principen är hela tiden den samma).

Man skriver:

"Motivation and Correction: Proper reinforcement, through a balance of motivation and correction, is essential to the learning process. Positive Reinforcement through motivation shows your dog that he has done something right, while a correction helps him understand what is wrong."

Vilket är kvalificerad dynga, varken mer eller mindre.

Bestraffning ger ingen information till den som blir bestraffad, och om den gör det, så är den väldigt ringa. Det är själva huvudskälet till att jag är emot bestraffning. Varför göra något som ändå inte ger någon information om vad som skall göras? Opedagogiskt och ologiskt, enligt mitt sätt att tänka. I bästa fall får hunden lära sig vad det är vi vill att den inte skall göra, i värsta fall blir det bara ett obehag som hunden dessutom kan koppla till något helt annat än det vi hade tänkt oss. När det gäller bestraffning är timing ALLT. Jobbar man med bestraffning så måste den vara ofelbar. För att man skall ha en chans att lära hunden något med hjälp av en bestraffning så måste den komma max 0,01 sekunder efter det felaktiga beteendet. Det är en enormt bra timing det.

Något av det som folk upplever som det allra största problemet med klickerträning är just vikten som vi lägger på timing. Det är svårt att klicka så exakt. Och när vi belönar har vi åtminstone en sekund på oss att klicka, även om det naturligtvis blir tydligare för hunden ju mer exakta vi är. Men det är en stor skillnad på en sekund och 0,01 sekund. En sekund kan vi alla behärska, för att klara av 0,01 så krävs det kopiöst mycket träning och antagligen en gnutta tur. Ändå kan hunden uppfatta det som vi vill bestraffa den för som något annat än det vi hade tänkt.

Hundar tänker inte logiskt. De har inte förmågan att intellektuellt fundera över vad de just varit med om, vad det var som ledde till bestraffningen, något som vi människor kan. Hundar lever här och nu. Det som är otäckt skall undvikas. Det är en överlevnadsstrategi. Jag brukar fråga: Varför finns det hundar som är rädda för gräs, maskrosor eller kor? Jo, för att de gått in i ett elstaket. Det första som hunden uppfattade vid obehaget är det som den kommer att koppla till det. Hunden får en stöt, och där stod en kossa. Hunden får en stöt, och där luktade det gräs. En association är klar och hunden har gjort sin koppling, kor eller gräs är farligt, det gäller att hålla sig därifrån.

Ägaren utför en bestraffning på hunden, med till exempel ett sådant otäckt halsband jag inledde bloggen med idag (som tack och lov är förbjudna i Sverige). Det är då väldigt lätt för hunden att koppla obehaget som den kände med just ägaren, och vi kan snabbt få en hund som är rädd för sin ägare.

En annan sådan vanlig association jag ser att hundar har gjort är mot andra hundar. Hunden ser en annan hund som den gärna vill gå fram och leka med, vi rycker till i kopplet och skapar ett obehag, och hunden kopplar det till den andra hunden. Vi har omedvetet sått fröet till en framtida problematik i mötet med andra hundar. Nästa gång hunden ser en hund kan den förvänta sig obehag, och så får den obehag igen och mönstret börjar fastna. Tredje gången kanske hunden vill försvara sig mot den otäcka hunden som ger den obehag. Hunden gör utfall och vi rycket till ännu hårdare för att markera att så där gör man inte, hunden får nu ett ännu större obehag som den kopplar till den andra hunden. Vi fastnar i en nedåtgående spiral som det kommer att bli svår att bryta, om det inte är så att vi faktiskt vänder på den och börjar ge hunden positiva associationer av andra hundar. Jo, det går! Jag anordnar hundmöteskurser i just detta med mycket bra resultat. En startar förövrigt idag.

Tillbaka till det eländiga halsbandet. Att ge obehag, som alltså innehåller väldigt lite information till hunden, tillsammans med klick, som ger väldigt mycket information är helt förkastligt. Det skapar en förvirrad hund, som inte riktigt vet vad den skall tro. När jag läste till hundpsykolog jobbade vi precis så och jag har sett de snabba resultaten med metoden, men det finns en rejäl baksida - det leder lätt till aggression som kan vara svår att göra något åt och som därför lätt leder till avlivning. En av mina favoritlärare Kathy Sdao talar om att dessa hundar blir neurotiska. Att arbeta med metoder som har biverkningar passar inte mig. Jag vill jobba säkert och tryggt och det gör man med hjälp av positiv förstärkning och att skapa situationer där hunden kommer att lyckas, så att vi på det sättet får tillfällen att belöna hunden. Det har visat sig vara en riktigt succé metod som jag varmt rekommenderar!

Ha kul tillsammans med din hund,

Natasja

onsdag 25 mars 2009

Försäkringar

I samband med Trollets död visade det sig bli problem med försäkringar. Vi hade försäkrat in henne, naturligtvis, alla våra hundar är väl försäkrade, men när hon dog och det var dags för reglering visade det sig att denna försäkring kommit på villovägar! Någon har missat något, vilket naturligvis är en katastrof i ett sådant läge. Skulle vi inte ha märkt det. Jo, absolut, men när man har många hundar är det lätt hänt att missa detta.

Alla våra hundar är livförsäkrade. Jag tycker att det är bra just i den här situationen som vi har hamnat i. Jag betalar gärna för en hund jag får hem, men att betala en stor summa pengar för en hund man aldrig mer får se är för deprimerande. Det är då livförsäkringen är så bra, som jag ser det så betalar den för eventuell veterinärvård, eventuell avlivning, samt för kremering, så att man slipper lägga ut pengar för detta sorgliga.

Den livförsäkring vi hade på Trollet, eller rättare sagt den försäkring vi trodde oss ha för Trollet, skulle alltså täcka hennes dygn på sjukhuset, samt den separatkremering som vi vill ha gjord. Nu hade vi alltså inte en sådan och slutnotan slutar på några tusen kronor. Trist och onödigt!

Jag skriver detta som ett litet varnande exempel, inte för att kasta skit på någon. Fel inträffar. Mitt råd är, försäkra hunden, den tryggheten är det värt att betala för, och se till så att försäkringen stämmer när ni får försäkringsbrevet.

För mig är det faktiskt så viktigt med försäkring på hund (och katt för den delen) att jag precis blivit försäkringsombud för Agria, så om du vill ha ett personligt försäkringsombud så är det bara att höra av sig. Jag kommer också att kunna berätta om alla förbättringar som försäkringen har fått från och med den första april. Nu kan den bli så individanpassad som vår träning annars är. Det tycker jag verkligen är toppen, eftersom alla hundar och hundägare har särskilda behov. Nu kan man alltså skräddarsy sin försäkring!

En annan nyhet hos Agria är Agria Breeders Club, där kan alla uppfödare vara med, oavsett om man har sina hundar försäkrade i Agria eller inte, och det kan ge många fördelar och inte en enda nackdel. Bland annat kan man läsa mycket intressanta artiklar om uppfödning och uppfödarrelaterade texter, samt samla poäng som man kan plocka ut i otroliga produkter, tex digitalkameror!

På fredag i nästa vecka har jag varit på min första ordentliga utbildning och kommer att kunna hjälpa er att bli medlemmar och svara på alla tänkbara frågor om försäkringar.

Ha kul tillsammans med din hund,

Natasja

måndag 23 mars 2009

Lite makabert

är det allt att jag dagen efter Trollets död får ett klipp om en "dead dog" tillsänt mig, men det är just ett sådant klipp man vill ha en dag som denna, eftersom det fick mig att skratta ruskigt gott.



Skratta med mig, ett nytt sätt att träna "spela död", kreativitet är alltid kul.

Ha kul tillsammans med din hund,

Natasja

söndag 22 mars 2009

Trollet Trollunge

Ibland händer det som är så ruskigt orättvist att det bara inte får hända. En sådan sak hände idag, när vår lilla älskade Trollet Trollunge somnade in på Malmö djursjukhus vid tio månaders ålder (fyllde igår). Det var verkligen inte hennes tid. Hon var den i flocken som jag trodde stod sist i kön till de sälla jaktmarkerna.

Förutom att detta är enorm tragedi för oss, att vi förlorade Trollet, som jag själv blåste liv i vid födseln och som var ett enormt litet energiknippe och en väldigt LITEN glad skit, så är det extra jobbigt att vi inte har en aning om vad det var för fel på henne. På Malmö djursjukhus hoppas man nu att vårt försäkringsbolag vill betala en obduktion, eftersom de är helt frågande till det inträffade. Hypoteserna är många, men under hennes knappa dygn på sjukhuset har hon behandlas som om det vore en hjärnhinneinflammation, men de verkar tydligen inte alls säkra. Förgiftning har stått på dagordningen, och vi har försökt komma på vad det skulle kunna vara. Tumör i hjärnan är ytterligare hypotes de arbetat efter. Ovissheten är verkligen extra jobbig. Det hade varit väldigt skönt att få en förklaring till detta ofattbara, för hur kan en hund på tio månader vara frisk ena dagen och död nästa, det går helt enkelt inte att fatta.

Det känns heller inte som om jag fick ta adjö av henne, för när vi lämnade henne på sjukhuset vid midnatt, så var vi ju säkra på att vi skulle hämta henne senast måndag, istället fick vi ett dödsbud. Klockan kvart i fyra på eftermiddagen idag somnade hon in av sig själv, efter att tillståndet blivit kraftigt försämrat.

Lilla, lilla Trollet, vi kommer att sakna dig så mycket. Vi var ju bara i början på livsresan tillsammans.

Ta vara på den tid ni har med er hund och värdesätt varje sekund,

Natasja

lördag 7 mars 2009

Djur kan lösa problem!

Det här är bara så underbart. Ett klart exempel på operant inlärning:



Ha kul tillsammans med din hund,

Natasja

Agility när det är riktigt snyggt

Susanne Garrett känd hundtränare visar agilitytakterna.



Hatten av, det är så det skall se ut.

Ha kul tillsammans med din hund,
Natasja