Köttdags!

Ikväll var det premiär för valparna att äta köttfärs. De äter den som om den vore välling, men med vilken aptit. Mjölkersättningen har vi fått truga i dem och det har aldrig hänt att vi fått i alla fem mjölk. När det var premiär för köttfärs var det ingen som tackade nej. De åt (eller rättare sagt, sög i sig), så att det stod härligt till. Alla åt dessutom två gånger, och när de var färdiga kunde Tina komma in i valphagen och slicka rent efter deras smörgåsbord. Inget vidare värst bra bordsskick... Det var köttfärs mest överallt, och i valparnas magar.

Nu börjar de verkligen bli hundar på riktigt! De äter kött, tittar, lyssnar och viftar på svansen. En riktigt härlig valpdag med andra ord,

Ha kul tillsammans med din hund,

Natasja

Maskot

En pytteliten get och han hette redan Maskot, så han fick fortsätta med det, eftersom han kändes som en riktig liten maskot för just Ken och Bailey. Världens i särklass sötaste get. Dessvärre än så länge en extrem fegis.

Ken

Ytterligare en idol blir hedrad med en get. Självklart. Ken är mörk och stilig. Han är dessutom en riktig fegis. Mellangeten i familjen.

Bailey

Ett namn som naturligtvis är självskrivet på en hanget i det här hemmet. Bailey är störst och dessutom kaxig. En cool kille som både har getkörtlar och olikfärgade horn, vilket gör honom extra fin och speciell i getvärlden...

Getpresentation

Det slog mig att jag inte har presenterat våra getter. Bailey, Ken och Maskot. De tre bockarna bruse. Vi har haft dem i några veckor och vi börjar få dem mer åt det tama hållet. Tanken är: hjälp med ogräs och gräs på vår stora tomt och naturligtvis klickerträning.

Vi börjar med ett par gruppbilder, därefter en presentation av varje get.

Ha kul tillsammans med din hund (och get)

Natasja

Gruppfoto!

Och så en liten gruppbild!

Ha kul tillsammans med din hund,

Natasja

Svansviftning

Idag kom det jag har väntat på, en svansviftning från en av valparna. Lilla Hugo var först! Det som var extra roligt var att han började vifta med svansen när jag skulle fota honom! Så jag pratade med honom och han hörde! Det var också helt klart att han såg mig. Sinnena börjar för första gången att fungera på allvar! Så roligt! Asta (mormor) har också sett dem leka med varandra lite. Nu börjar den verkligt spännande tiden i valplådan!

Ha kul tillsammans med din hund!

Natasja

Som sagt var, bra bok...

Läser vidare i boken och har redan hittat mängder med saker jag hade kunnat blogga om. Så kommer jag till ett avsnitt om något som jag har predikat om i några år. Rädsla, citat: "Studier visar att det inte finns någon annan egenskap inom hundaveln som nedärvs lika starkt och med så stor sannolikhet som just rädsla."

Det här är ett faktum som hela tiden glöms bort eller som vi sätter på oss skygglappar inför.

Jag hör ofta om folk som tar en valpkull på en rädd tik för att de har hört att hon kan bli mindre rädd efter kullen. Samtidigt som hon kanske blir mindre rädd, så har man satt några valpar till världen som med mycket stor sannolikhet kommer att bli rädda! Dessa hamnar sedan i hem, där de nya ägarna kan bli förtvivlade över hundens rädsla.

Själv har jag haft några rädda hundar, framför allt en, och att se en rädd hund är fruktansvärt. Man lider med den och kommer att få jobba med hunden under lång tid för att förbättra situationen för den.

Tänk på det, rädsla är det mest nedärvbara!

Ha kul tillsammans med din hund,
Natasja

Citat

Jag tar ytterligare ett citat från nämnda bok:

"Människors sinnen är som fallskärmar - de fungerar bäst när de öppnar sig..."

Ha kul tillsammans med din hund,

Natasja

Boktips!

Idag började jag läsa en bok, eller rättare sagt, för så där 5 minuter sedan började jag läsa en bok och jag känner mig redan säker på att den är värd att rekommenderas. "Din hunds beteende i vardag och träning" av Jan Gyllensten, ICA bokförlag.

Hur jag kan rekommendera den så snabbt?

En bildtext: "Det är lätt att bli bländad av alla uttryck som förekommer i hundvärlden. Långt viktigare än att kunna fler termer är dock att förstå vad hunden gör och varför.." På bilden finns en schäfer och runt schäfern står det "Stress", "Hård", "Dådkraft", "Vek", "Skärpa", "Kamp", "Social nyfikenhet" och "Drifter".

"Dådkraft" och "motor" är två av mina absoluta hatobjekt till ord i hundvärlden. De känns så otroligt förlegade och gamla. "Min hund har mycket motor", vad säger det? Att den är understimulerad? För det kan precis lika bra vara orsaken, som något annat.

Nästa sak jag läste var om att hunden saknar logiskt tänkande, vilket man väl är överens om. Det är också viktigt att påpeka, så att vi inte läser in saker och ting i vår hunds beteende, som absolut inte har med hunden att göra. Som exempel, i boken, nämndes att en hund som kan öppna dörrar inte är smart, eller duktig på att lösa problem, utan att det snarare handlar om att hunden vill ut (tex för att vara med sin flock, slippa vara ensam), och hoppar på dörren, råkar träffa dörrhantaget och råkar öppna dörren. Att hunden sedan fortsätter med det beror på att det var ett beteende som lönade sig. Beteenden som lönar sig fortsätter en hund med.

Nästa sak boken tog upp som fick mig att vilja rekommendera den var: "Förr var uppfattningarna om hunddressyr och hur vi skulle umgås med våra hundar ganska stelbenta och enkelspåriga. Varianterna av dressyrmetoder var inte särskilt många, inslaget av social dominans var mycket stort och belöningarna få. Idag är den bilden kraftigt förändrad och det handlar i allt större omfattning om en mycket individanpassad träning och uppfostran av våra hundar."

Dessvärre lever stelbentheten och enkelspårigheten kvar, och det finns fortfarande en uppfattning om att man måste vara social dominant för att fostra sin hund. Men detta är just enkelspårigt och stelbent. Problemet är att detta har varit en etablerad "sanning" så pass länge att man har svårt att gå ifrån den. Hundar skall fostras så helt enkelt. Vi faller tillbaka i gamla mönster, även när vi vet bättre. Glöm social dominans! Skapa en relation som bygger på samarbete och tillit istället!

Ha kul tillsammans med din hund,

Natasja

Valparna går!

I förrgår gick jag in till valplådan och insåg att valparna inte krälade runt som tidigare, utan att de faktiskt lyfte sina bakar. Valparna hade börjat gå! Så gulligt!

Nu är vi inte oroliga för dem längre, alla artar sig i vikt och på tisdag skall de få köttfärs för första gången.

Ha kul tillsammans med din hund,

Natasja

Valprapport

Nu är alla valparna över 300 gram, och två av dem har passerat 400 med råge. De växer så det knakar. Lillpojken, Hugo (Highest Height) gick igår upp 23 gram, vilket var mäkta imponerande, eftersom han hittills nöjt sig med att gå upp 8 gram i princip varje dag.

Mellantjejen, Isadora (It's my time), som var störst ett tag, har nu fått se sig slagen av sin storasyster igen. Storasyrran, Bella (Believe in me) gick igår upp över 50 gram. Herregud!

Öronen börjar nu så sakteliga öppnas! Man börjar kunna se in i dem, och inte enbart de där stängda små öronlapparna längre. Vi räknar nu dagarna tills vi skall börja ge dem köttfärs för första gången.

Ha kul tillsammans med din hund,

Natasja

Fönsterputsning

Att tvätta fönstren är inte så himla kul direkt, särskilt inte när man kan ha kul tillsammans med sin hund istället. Men man kanske kan kombinera de två?

http://dnohr.dk/files/dog_screen_clean.swf

Ha kul tillsammans med din hund,

Natasja

Namn

Nu är tre av fem valpar uppe över 300 gram och det känns som om vi inte behöver oroa oss för dem längre. Minsta tiken och minsta hanen ökar stadigt, men väldigt lite, så oron över dem är inte över än. Kommer de bara över 300 gram så lugnar jag ner mig.

Men med lite stadiga namn borde det gå vägen!

Minsta tikens namn är ju Grifftails Unexpected Fariytale. Hennes arbetsnamn är Saga, även om Malvina inte gillar det namnet och trots att vi har en katt som heter så. Men när jag pratar med henne så säger jag i och för sig Fairytale.

Lillgrabben döper jag härmed till Grifftails Unexpected Highest Heights. Med det namnet kan han inte göra annat än att gå upp till 300 gram supersnabbt! Något arbetsnamn har han inte, kanske Hugo?

Stora grabben heter utan tvekan Grifftails Unexpected Dum tek tek, bara för att det är så coolt. Han går nu under arbetsnamnet tek-tek, bara för att vi i den förra griffekullen hade en Cho-cho, och det är så härligt att säga. Tek-tek blir man också glad av. Han lär väl dessutom vara ensam i hela världen om det namnet.

Stora tjejen, som nu inte längre är störst, får härmed heta Grifftails Unexpected Believe again, Belinda kanska kan vara ett arbetsnamn på den tjejen.

Och slutligen, mellan tjejen, som nu är störst i kullen får heta Grifftails Unexpected It's my time! För hon låter inte tiden vänta. Hon är för härlig! Hon är ensam i kullen om att ta flaskan varje gång den erbjuds, trots att hon helt uppenbart inte går mista om Tinas mjölk heller. Hon är en tjej med stor aptit på livet, lite som en mops faktiskt. Griffar brukar ju vara lite fisiga när det kommer till mat, men inte denna lilla tjej. Hon äter så att det sprutar ur näsan. Det tycker jag bådar gott för framtida träning. Kanske äntligen en griffe som tycker att godis är något och som därför är extra kul att träna.

Egentligen spelar det väl mindre roll för vår del. Tanken är ju att alla fem skall flytta hemifrån, även om det är väldigt skönt att det är många veckor kvar till den dagen.

Lilla Highest heights (Hugo?) ser förövrigt fortfarande väldigt annorlunda ut i pälsen, så vi tror fortfarande att han blir en petit. Än så länge går det ju inte att säga något om själva längden på pälsen, eller kvalitén, men färgen är väldigt annorlunda. Han är den som verkligen sticker ut än så länge.

Idag såg jag också en ny sak för första gången. De ålar inte längs marken längre, utan börjar resa sig med bakbenen. Och på tal om det... Idag, när vi skulle ge dem mat, och gick in i valprummet så var två på rymmen. De hade helt fräckt lämnat valplådan (mer hage) och en hade hamnat under sängen och den andra var på god väg. Drivkraften? Tina satt där och verkade tycka att det var dags för valparna att motionera för att få mat. Tänk att vi redan nu får börja passa på dem och se till att de inte springer sin kos...

Ha kul tillsammans med din hund,

Natasja

Fler par öppna ögon

Idag öppnade ytterligare två små liv ögonen. Lilla mellantjejen, som numera är störst i kullen, äter så det knakar. Idag var hon först över 300 gram, närmare bestämt 318!

Det börjar nu bli dags att ge dem namn på allvar. Det bli melodifestivalstema. För er som känner mig kommer kanske inte det som det mest överraskande valet. Den här tiden på året är just den tävlingen aktuell i mitt liv.

Två namn är klara, Grifftails Unexpected Fairytale och Grifftails Unexpected La Voix. Sedan var det inte lika självklart längre, och när jag sitter med låttitlarna framför mig så inser jag att det finns ganska många bra kandidater.

En som jag gillar är Carry me in your dreams, men det är möjligt att det blir för många bokstäver för godkännande av kennelklubben, måste räkna på det. Finns det en lite mer bister valp i kullen så är ju Bistra Voda helt givet, det var ju dessutom en suverän låt. Ytterligare ett bra namn är Highest Heights, vilket låter som en vinnarhund... Believe again är ytterligare en kandidat. It's my time är ännu en vinnarvovve. Eller varför inte en liten Dum tek tek (fniss), eller en Be my Valentine.

Nu skall vi bara hitta rätt namn till rätt vovve. Den valp som verkligen har ett namn är minsta tjejen. Hon fick det när hon var en dag eller så, för hon är så otroligt söt, och namnet blev Fairytale, alias Saga.

Ha kul tillsammans med din hund,

Natasja

Öppna ögon!

Jag vet inte om det är världsrekord, men idag öppnade mellan flickan ögonen! Åtta dagar gammal. Jag tycker att det känns jättetidigt. Jag hade tänkt mig till midsommar. Det där första lilla kisandet är hur som helst underbart. Det ger hopp. För det har ändå varit ganska oroligt med allt som hänt Tina.

Vi fick en förfrågan om valparna, vem den där Tommy är. Alltså pappan. Vi har precis exporterat honom till Tyskland. Han är från vår förra kul, och han är född 2 november 2007. Han är helt obesläktad med Tina och också en griffon bruxellois. Så strax innan vi exporterade honom lyckades han para Tina. Han blev alltså kvar i Sverige på sätt och vis ändå!

Här kommer lite nya bilder. Dels på mellantjejen som öppnat ögonen och dels på store klumpedunsen, som nu inte är störst längre. Men han ser ut som en härlig Buddha där han ligger i Malvinas händer!

Ha kul tillsammans med din hund,
Natasja

Fler bilder

Valparna har nu börjat gå stadigt uppåt, även om det inte sker med någon direkt rekordfart. En av tikarna har nu passerat stösta hanvalpen som vi hittills har kallat klumpeduns. Vi får väl döpa om honom nu. Tre av valparna går nu mot 300 gram, medan två forfarande strävar mot 250.

Malvina tror att en av hanarna kommer att bli petit, och han är just det också, alltså minstingen. Det är lite fascinerande att det kan födas två olika raser i samma kull, trots att det är renrasigt, men det är ju så när enbart hårlaget skiljer raserna åt. Den lille pojken är dessutom den som är mest lik en mops, så det skall bli kul att se om han är en petit eller en strävhårig. Oddsen idag är alltså, lilleman är korthårig.

Det känns hur som helst lugnare nu. Tina verkar få mer mjölk och stödmatningarna blir färre. Valparna fullkomligt vägrar att äta om de inte är akut hungriga, så varje måltid vi serverar nappflaska är det en eller två som äter, medan de andra tycks vara mätta. Pipen på flaskan verkar dessutom vara på tok för lång för kortnosta hundvalpar. Det känns som om de får den i halsen, och att det är en av anledningarna till att de inte gillar den.

Vi får sova mer också, en himla tröst!

Ha kul tillsammans med din hund,

Natasja

Ps Valparna är en vecka idag! ds

Bilder

Vilken dramatik det är att ha valpar! Torsdagen blev inte alls som vi hade tänkt. Tina var dålig. Hade diarré och feber. Efter samtal till djursjukhuset var det bara att plocka ner valparna och henne i en banankartong och åka iväg. Vi fick snabbt komma in till veterinären (mycket trevlig sådan) och så fick Tina en injektion av antibiotika, samt en injektion av oxytosin (?) som skulle få mjölkproduktionen att komma igång. Därefter fick vi sitta och vänta på direktregleringen. Vid det här laget är äventyret upp i 16.000 kr - ni tänker väl på att ha era hundar försäkrade?

På fredagen nådde valparna för första gången upp till sin födselvikt igen, och imorse hade alla kommit upp i över 200 gram var! Härligt. De går upp i vikt! Förhoppningsvis är faran över nu.

Men jag undrar fortfarande vad det är för fel på nappflaskan... Idag hällde vi i 60 ml och när en valp hade druckit hur mycket som helst var det 70 ml kvar i flaskan... Jag menar, hallå? När jag var liten hade jag en nappflaska till min docka, när man nappade henne så försvann all mjölk ur flaskan, men när man ställde den upp igen så var den full. Det känns som om jag har fått tillbaka den flaskan.

Ha kul tillsammans med din hund,
Natasja

Mjölken kom

Några timmar efter att jag skrev förra inägget kom mjölken! Så nu kan valparna dia från sin mamma och slipper mina klumpiga försöka.

Lärdom: vid kejsarsnitt tar det lite tid för mjölkproduktionen. Det var nytt för mig, eftersom min förra hund som fick kejsarsnitt hade mjölk redan innan valparna kom ut.

Ha kul tillsammans med din hund,
Natasja

Hur?

Hur får man en pytteliten valp att dricka mjölk på flaska när den i själva verket vill ha mjölk från sin mamma?

Det är min fråga så här mitt i natten.

10 ml är väldigt lite, men när man skall få i det i en liten valp så är det oändligt mycket.

Snälla, snälla Tina, sätt igång med mjölkproduktionen! För en matte är detta oroligt till tusen, särskilt som Tina blir så våldsamt orolig när jag tar en valp för att ge den flaskan. Hon ser så olycklig ut och säger "ge mig mitt barn" med sin blick. Och jag försöker övertala henne om att det jag gör är snällt.

Jo, knepet med att få valpen att ta flaskan överhuvudtaget är att man stryker valpen över nacken samtidigt som man presenterar flaskan. Jag vet inte var jag lärde mig detta, men det blev hur som helst tipset som gav utdelning, även om 10 ml fortfarande är oändligt mycket.j

Ha kul tillsammans med din hund,
Natasja

Valpfeber

Nu skall jag försöka blogga om våra valpar som föddes idag, efter en hel del dramatik.

Vår griffon Tina var med om lite rajtantajtan med Tommy i påskas och nu var det dags för hennes valpar. I helgen började vaket och de två senaste dygnen har det knappt varit någon sömn. Tina, som är en väldigt speciell hund, valde naturligtvis att trots all vår nattvaka och bestämma sig för att valpa mitt på ljusa dagen. Hon hade inga som helst värkar, vilket ledde till ett hastigt beslut om att åka akut in till Malmö djursjukhus.

Det blev Malvina och mormor som fick åka, eftersom jag skulle iväg och undervisa. Vilken oro! Några timmar sedan kom beskedet. Det hade blivit kejsarsnitt, eftersom man inte fått ut den valp som låg i öppningen och som vi verkligen kunde känna. Jag var inne med ett finger och kände ett ben, men insåg omedelbart att jag inte kunde göra något.

Malvina bad att få en kastrering av Tina när de ändå snittade och det var tur, för när veterinären plockade ur livmodern så sprack den. Det låter verkligen dramatiskt och vi är så otroligt glada att det lyckades bli fem livliga valpar av det hela!

Nu ligger de här i korgen bredvid sin mamma och är dyngsura. Tinas största önskan har nog slagit in. Valpar som man kan slicka på hur mycket man vill. Hon är särskilt pigg på deras navelsträngar, för att inte tala om mjölken som vi stödmatar dem med.

Nu hoppas jag att mjölkproduktionen kommer igång, så att man kan få sova en hel natt (det var ett tag sedan) och slippa sova i skift. Snälla bara lite extra mjölk tina!

Söta är de och jämna. Fyra av fem ligger precis runt 190 gram och en sticker iväg lite och väger 232 gram. Riktiga tungviktare om ni frågar mig, som har haft en 90 grams mopsvalp. Dom är dessutom otroligt lika utseendemässigt, så jag fattar inte hur vi skall kunna skilja på dem vid invägningen. Det får bli färgade svanstippar.

Den här gången skall vi också försöka med konststycket att sälja valpar... Det blir nog mer blogg om det äventyret så småningom. Jag skall också försöka ha en daglig liten titt i valplådan. En valpblogg helt enkelt!

Ha kul tillsammans med din hund,
Natasja

Liten notis!

En rolig liten nyhet för oss som gillar klickerträning. Hos Sveriges största zooaffärsgrossist är den senaste veckans mest sålda produkt just klickers. Jag blev faktiskt oerhört förvånad. Försäljningen av klicker måste ha skjutit i höjden otroligt mycket. Kul, kul, kul! Bräcker alltså hundmat, kattsand och allt annat man kan tänka sig att en zoogrossist säljer mängder av.

Ha kul tillsammans med din hund,
Natasja