Det är faktiskt så att det finns ett mönster mellan barnuppfostran och hundträning. Om den ena går åt det hårdare hållet, så följer den andra snart efter, och tvärtom.
Just nu råder en hård trend inom hundträningen och jag blir därför inte alls förvånad att läsa Aftonbladet.se, där det står "Läsarna: Aga inte alltid fel". Endast 23,6% av läsarna är helt emot fysiskt våld! Detta år 2009, jag blir mållös. Och just nu har BRIS kampanj i TV, och med dessa siffror så måste jag nog faktiskt gå med där!
Hur kan våld/bestraffning någonsin vara en lösning? Att det kan ske på grund av frustration och att man sedan ångrar sig, det kan jag förstå (vi är inte perfekta), men att man ser det som något man faktiskt kan legitimera är för mig helt obegripligt och djupt tragiskt. Vilken tillbakagång!
Som en tröst är vi i Sverige inte ensamma om detta negativa. 83% av nyazeeländarna vill ta bort förbudet mot barnaga.
Hallå, hallå, våld föder våld! Bestraffning leder till en negativ spiral av upprepade bestraffningar. Ger vi våra ungar stryk, vad skickar vi för signaler till dem? Hur tror vi att de kommer att vilja bemöta omvärlden? Samma sak med hundar!
Blåser det åt det hållet inom barnuppfostran är jag rädd att det kommer hårdna inom hundträningen också, så var beredda, ni som tycker att man kan träna på ett annat sätt!
Ha kul tillsammans med er hund,
Natasja
Hej på dig!
SvaraRaderaTänkte göra ett inlägg på din blogg men jag är för oteknisk... (Natasjas kommentar: Det gör inget om man är oteknisk! Skicka bara ett mejl till mig om du vill vara med och diskutera, så lägger jag upp det åt dig!)
Kan inte låta bli att reagera på samma sak som du - önskan om att tillåta
barnaga 2009!!!
Fullkomligt genomabsurd tanke. Tillbakagång till stenåldern. Hur kan man tro
att barnen blir snälla och lydiga av det? De vill ju bara undvika att bli
slagna igen. Det är nästan samma sak som att jag skulle välja att använda mig
av kränkning som pedagogiskt redskap. Om de blir kränkta håller de sig på
mattan, för ingen vill väl bli kränkt igen...
Vidare skriver du om hårdhänta träningsmetoder för hundar. Jag gick en
lydnadskurs med Charlie när han var unghund. Där fanns en snubbe med schäfer.
En gång böjde han sig fram och tillrättavisade sin schäfer genom att bita den i
överläppen varpå hunden vände sig om och bet husse i överläppen. Då blev det
ett jäkla liv. Jag tyckte det var ganska komiskt. I ett avseende var ju hunden
oerhört lättlärd, eller hur? På samma kurs föreslog man att jag skulle fylla en
gammal läskburk med grus och sedan kasta burken bakom Charlie när han var som
minst beredd. Då skulle han bli jätterädd och jag skulle ömka honom som bara
sjutton. På så vis skulle han lära sig att gå fint i kopplet för då skulle han
bli fokuserad på mig. Är inte det lite galet? Tyvärr lät jag tränaren
demonstrera på Charlie då jag inte riktigt hajade hur det skulle gå till och
vad det gick ut på MEN det orsakade nog inga större trauman för han brydde sig
inte trots att tränaren dängde burken precis bakom honom fyra gånger... Sist
gången vände han på skallen och undrade vad som hände och visst, han valde att
hänga efter mig en stund. men det blev ju inte någon bestående "framgång".
Hörs!/Eva
eftersom jag själv är både hundägare o "barnägare" och har en viss kunskapstörst så kan jag ge några boktips som bland annat tar upp varför man inte ska använda bestraffning i tid och otid när det gäller barnuppfostran.
SvaraRaderaLiv Svirsky - Föräldrahjälpen
Martin Forster - Fem gånger mer kärlek
både böckerna bygger på kognitiv beteende terapi som i princip är klickerträning för människor. Jag vet, det låter fult för somliga, att medvetet träna sina barn. Men träning och inlärning pågår jämt, så varför inte tänka lite på vad det är man egentligen lär dem?
en tredje bok är Amy Sutherlands "vad Shamu lärde mig om livet och kärleken"
//Linda
Tack Linda för de intressanta boktipsen! De skall definitivt upp på min "måste läslista", även om jag verkligen inte har barn själv! Låter väldigt spännande!
SvaraRaderaHa kul tillsammand med din hund,
Natasja