Modern hundträning

Fjärde numret av HV finns ute nu!

2010-04-26T02:20:00.000-07:00

Det har väl inte undgått någon läsare att den här bloggen är lite lagom smådöd, men det beror på att all min kraft och tid går åt till att göra Hundens Värld.

Nya numret finns ute nu,

Ha kul tillsammans med din hund,
Natasja

Hundens Värld

2009-12-11T07:36:00.000-08:00

Jag gör ett nytt inlägg om tidningen Hundens Värld.

Nu finns en, dessvärre, icke-färdig hemsida, men där går det bra att skapa sin prenumeration.

Adressen är

www.hundensvarld.dinstudio.se (kommer snart att ändras till www.hundensvarld.se

E-post adressen är:

info@hundensvarld.se

Sprid detta till era hundvänner. Blir vi många läsare, blir tidningen ännu bättre.

Ha kul tillsammans med din hund,
Natasja

Gratis hundtidning!

2009-12-08T02:07:00.001-08:00

Okej, några av er har hört mig prata om att jag arbetar med en gratis hundtidning. Nu är den på gång på allvar. Tidningen heter Hundens Värld och kommer med första numret precis lagom till jul. Har du hundkompisar som du tycker borde få en toppenpresent, och som dessutom inte ruinerar dig? Varför inte ge bort en hundtidningsprenumeration i present? Vi skickar ett litet julkort till den person som du önskar ge bort det till, och så har du varit generös utan att det kostat dig ett öre.

Perfekt, eller hur?

I tidningen kommer du bland annat kunna läsa om hur stamceller kan rädda hundars liv, en rasspecial om Akita och om Runar Naess Sverigebesök, och naturligtvis massor av annan läsning.

Var med och sprid informationen om denna tidning till alla dina hundvänner!

Ha kul tillsammans med din hund,
Natasja

Konsten att tänka positivt!

2009-12-05T09:34:00.001-08:00

Det handlar alltid om att se saker ur det positiva perspektivet, även om saker och ting inte alltid blir precis som man tänkt sig,

Ha kul tillsammans med din hund,

Natasja

Varför jag inte använder mig av bestraffning

2009-11-23T22:51:00.001-08:00

Först och främst vill jag tacka Malena för att du skickade mig detta helt fantastiska klipp.

En bild säger mer än tusen ord brukar det ju heta. En liten filmsnutt säger mer än en hel hundbok, säger jag. Med det här klippet vill jag illustrera varför jag aldrig använder mig av bestraffning, hur mild den än kan tyckas vara, varför jag till exempel inte använder mig av vattenbestraffning, som kan tyckas så milt. Det skapar osäkerhet och obehag, precis som i klippet:

Den relationen vill INTE jag ha med min hund.

Ha kul tillsammans med din hund,

Natasja

En riktigt bra länk

2009-11-01T12:10:00.000-08:00

Till er som, liksom mig, är oerhört less på Cesar Milan och den hundträning han står för. Här är en länk med extremt mycket fakta mot honom, där man hittar väldigt mycket matnyttiga argument och annat härligt.

http://beyondcesarmillan.weebly.com/index.html

Tack Linda, för att du skickade länken till mig,

Ha kul tillsammans med din hund,
Natasja

Positiv förstärkning...

2009-10-16T09:35:00.000-07:00

...ökar ett beteende i frekvens.

Nu har volkswagen också kommit på att detta är sant. Det tackar vi för, och så tackar jag Camilla som gav mig tipset!

Ha kul tillsammans med din hund,
Natasja

Klickerinstruktör och hundpsykolog

2009-10-06T13:30:00.000-07:00

Tänkte bara berätta att vi nu är i full gång med att planera vår nästa klickerinstruktörs- samt hundpsykolog utbildning. Klickerinstruktör kommer att börja i september 2010 och hundpsykolog i april 2011, på det viset finns det möjlighet att gå bägge utan att de kolliderar, vilket har varit ett önskemål från våra blivande elever. Vi har också ändrat betalningssystemet, eftersom det i dessa tider kan vara lite svårt att få banklån, betalning sker via en anmälningsavgift och därefter en betalning vid varje kurstillfälle. På det sättet hoppas vi också att vi kan underlätta för er att få ekonomisk möjilghet att gå. Naturligtvis betalas ingen ränta. På båda utbildningarna har vi ett tak på max 10 deltagare, så först till kvarn gäller.

Jag vill också passa på att slå ett slag för Siriushundkonsulter som nu ligger i startgroparna. Vi håller just nu på och bygger vår nya hemsida som nu hittas på www.sirius.dinstudio.se. Om du är intresserad av att vara med i vår branschorganisation för instruktörer och hundpsykologer som enbart arbetar med positiva metoder, så är du varmt välkommen att höra av dig om eventuellt medlemsskap.Medlemsavgiften går till hemsidan, samt till gemensam annonsering. Ju fler vi blir, desto mer kan vi annonsera och desto mer kan vi sprida positiv, modern hundträning. Tillsammans kan vi förändra hundvärlden!

Ha kul tillsammans med din hund,
Natasja

Runar Naess seminarium

2009-10-01T15:46:00.000-07:00

Jag har glömt bort att påminna om vårt nästa evenemang på Hundens. Den 28-29 november kommer Runar Naess hit för ett två dagars seminarium. Det kommer att handla om hundar, vargar, deras beteende, likheter och olikheter mellan dem och mycket, mycket mer.

Runar är från Norge, men har en mycket lättbegriplig norska (får frågan om detta ibland). Han är dessutom en vansinnigt intressant och rolig föreläsare. Med sig har han mängder av fantastiska bilder och filmer, som han varvar pratet med. Det är med andra ord som gjort för två fantastiska dagar om etologi i Tomelilla. Missa inte detta!

Runar Naess är etolog och vargforskare. Föredraget lämpar sig för alla som har intresse för hundar, oavsett tidigare erfarenhet.

Ha kul tillsammans med din hund,

Natasja

Sorg

2009-09-25T14:05:00.000-07:00

Idag somnade vår lilla exotic katt Carl-Jan in. Han dog hos veterinären och obducerades under dagen. Dödsorsak: FIP, denna märkliga sjukdom som nu har tagit två exotic kattungar ifrån mig under detta millenium.

Vi saknar dig Carl-Jan, underbara lilla positiva katt. Det är hemskt tyst utan ditt spinnande i sängen.

Ha kul tillsammans med din hund, och katt

Natasja

Emma Parsons igen

2009-09-24T07:34:00.000-07:00

Emma har åkt hem tillsammans med sin kollega Julie Robitaille, som båda lärde oss så otroligt mycket.

Jag hade tänkt skriva om varje seminariedag, något som jag kommit att tänka på eller något särskilt speciellt jag lärt mig, men tiden räckte bara inte till under dessa hektiska dagar. Så jag får lov att återkomma med tankar och kommentarer kring det just jag lärde mig av seminariet.

Till er som missade det vill jag bara säga att det inte är kört. Det kommer att gå fler tåg. Malvina och jag har nu påbörjat ett väldigt spännande och exklusivt samarbete med Emma och Julie och det kommer att hända en hel del när det gäller just dem hos oss på Hundens Utbildningsakademi i framtiden. Vill ni ha mer information om vad vi gör på Hundens, så sätt gärna upp er på vårt nyhetsbrev, e-posta till info@hundens.se, så är ni säkra på att få informationen först. Ibland kan det vara bra att vara först till kvarn...

Jag vill passa på att tacka alla er som var hos oss i två, tre eller alla fem dagar! Av alla tackbrev att döma så var ni lika nöjda som vi var. Det är härligt med den sortens respons, särskilt inför framtida seminarier vi planerar.

Ha kul tillsammans med din hund,
Natasja

Emma Parsons dag 1

2009-09-18T10:02:00.000-07:00

Något som är så fantastiskt roligt och underbart med klickertränare/moderna tränare, är att allt hela tiden utvecklas. Det föredrag som jag trodde att jag skulle få höra i repris från förra gången innehöll så otroligt mycket nytt att det för min del kändes som ett helt nytt seminarium! Toppenkul! Intressant! Lärorikt!

Av kommentarerna från de som jag hann prata med var entusiasmen precis lika stor som min egen.

Jag tänker på när jag läste till hundpsykolog och då fick lära mig att det inte gick att träna med positiv förstärkning om man bodde i en stad, eftersom det då var trångt med utrymmet var man tvungen att använda sig av bestraffning, tex kastburkar i samband med hundar som gör utfall mot andra hundar. Jag var mycket skeptisk och kritisk till detta och tack vare Turid Rugaas (först) och sedan Emma Parsons så kom jag fram till hur det gick utmärkt att göra detta helt utan bestraffning och dessutom med ett mycket mer hållbart resultat. Dessa tankar slår mig flera gånger under seminariets första dag. Jag är så glad att mina första hundpsykologelever sitter där i salen tillsammans med mig och får lära sig att detta är möjligt, även för de tillsynes mest hopplösa fallen. Underbart!

En annan tanke som slog mig var när hon sade något i stil med "There is a thin line between corrections and abuse", alltså det är en fin skiljelinje mellan korregering och misshandel. Det tycker jag var så mitt i prick. Jag skulle verkligen vilja att man, om man använder sig av det, gör en definition av vad man menar med "korrigering", "bestraffning" och "misshandel", och på så vis förklara vad det faktiskt är man menar. Min ståndpunkt är klar, det är en mycket tunn skiljelinje mellan dessa tre. Vi har till exempel ingen aning om hur våra hundar upplever det ena eller andra, och när de tycker att det ena övergår i det andra.

Att använda sig av enbart positiv förstärkning innebär inte att hunden inte har några gränser för sitt beteende eller att det inte finns några regler för hur livet tillsammans skall se ut. Däremot korrigerar/bestraffar inte vi våra hundar till att göra rätt, utan vi lär dem att förstå vad det är vi vill att de skall göra istället. På det sättet bygger vi en positiv relation med våra djur och vi riskerar inte att förstöra genom att vi missbrukar deras förtroende.

Ha kul tillsammans med din hund,

Natasja

Emma Parsons är framme!

2009-09-17T08:54:00.000-07:00

Nu har vi precis hämtat Emma Parsons på Kastrup, kollat till seminarielokalerna och ätit middag. Efter att ha träffat henne och sett vad hon skall prata om, så måste jag bara säga: Missa inte detta nu! Ta ut lediga semesterdagar! Kom till Tomelilla, för detta kommer att bli väldigt spännande!

Även ni som var med när hon var här sist skulle ha mycket ut av att vara med på de två första dagarna, mycket är nytt, bland annat nytt intressant filmmaterial av Ben och träningen av honom. De tre sista dagarna är helt nytt material. Med andra ord, världspremiär! Det är inte illa att ha något sådant i lilla Tomelilla!

Jag ser så fram emot morgondagen och det finns fortfarande några få platser kvar!

Ha kul tillsammans med din hund,

Natasja

En dags klickerträning

2009-09-16T07:37:00.000-07:00

Nu är det bara två dagar tills Emma Parsons kommer hit. För er som fortfarande missat detta, ta chansen, än är det inte för sent!

På tisdag håller hon dessutom en hel dag om klickerträning, Clicker training 101, så nära Clicker Expo kommer ni inte att komma utan att åka till andra sidan Atlanten. Träningen är utan hund, passar alla som är nyfikna på klickerträning och för er som kan lite mer. Jag ser själv verkligen fram mot just den dagen.

Hoppas få se er där, en hel klickerdag, tisdagen den 22 september kl. 9-17, i Tomelilla, se mer på www.hundens.se,

Ha kul tillsammans med din hund,
Natasja

Inkonsekvens?

2009-09-13T09:09:00.000-07:00

För såväl tradionella som moderna hundtränare betonas ofta vikten av konsekvens. Det blir helt enkelt lättare för hunden om reglerna i livet är konsekventa.

För mig så är det viktigt att jag konsekvent håller mig till min träningsfilosofi, det vill säga att jag alltid jobbar med positiv förstärkning och aldrig med bestraffning. Jag är övertygad om att det är det allra bästa för hunden, eftersom jag är säker på att hunden inte lär sig något som jag vill att den skall lära sig om jag bestraffar den.

När jag läste lite i senaste hundsport blev jag däremot otroligt förvånad över en intervju med hundcoachen Fredrik Steen. Jag vet inte om hela hans TV serie visar något som han inte alls står för, eller om det i Hundsport är tillrättalagt, men en sak är säker. Det är extremt inkonsekvent, enligt mitt sätt att se det. Min undran nu är naturligtvis, vilken bild är den rätta av denne man?

Han får bland annat fem snabba frågor, där den ena är att välja mellan korrigering och fritt operant inlärning. Till min enormt stora förvåning väljer han fritt operant. Grattis säger jag. Helt rätt svar om man frågar mig, men vad i allsindar är det han gör i TV? Nu skall jag villig erkänna att jag inte sett alla avsnitt. Eftersom det korrigeras precis hela tiden, och det förekommer en hel del, ja rent av allt, som går helt emot mitt sätt att se på hundar och inlärning, så får jag så otroligt ont i magen att jag helt enkelt inte står ut... MEN i de avsnitt jag har sett har jag inte sett något som jag vill kalla fritt operant, men däremot en enorm mängd korrigeringar. Hur går detta ihop?

Så får han också frågan om han använder klicker och när han lägger på signal. Svaret förvånar mig mycket: "När det gäller tävlingslydnad så börjar jag betinga exempelvis 'sitt'-kommandot när hunden gång på gång sätter sig i förväntan för att få ett klick. Ja, jag använder alltid klicker i början."

Jag satt antagligen med pannan i djupa väck när jag läste den intervjun. Jag blev faktiskt tvungen att läsa om den ett par gånger, för att se om jag missat något. Tydligen inte. Intervjuaren är dessutom jättenoga med att betona att hon väljer att inte lägga in några kommentarer eller något, utan återger bara svaren, för att Steen hatar att bli felciterad. Vem gör inte det? Men jag sitter fortfarande med pannan i djupa väck, för något är väldigt inkonsekvent.

Nu är det visserligen oerhört många som använder en klicker, men som absolut inte klickertränar, men det är mycket Steen säger i den här intervjun som låter som någon som faktiskt klickertränar. Det finns bara ett litet problem, en liten hake. En klickertränare använder INTE bestraffning, eftersom det är helt inkonsekvent med hela träningsfilosofin.

Det verkar också som om Steen vill förtydliga mycket. Det verkar nästan som om han tycker att han är missförstådd. Jag tänker på en intervju jag läste om honom i samband med att TV programmet började. Där var Barbro Börjesson den stora idolen och förebilden, vilket för mig säger att man absolut inte har en modern syn på hundträning. Barbro Börjesson är liktydig med tradionell träning. Tradionell träning är liktydig med korrigeringar (ett lite finare ord för bestraffningar).

I Hundsports artikeln läser jag: "Förtydligande- när jag pratar om krav tillsammans med lydnadsträning är INTE det detsamma som korrigeringar." Hade jag druckit kaffe när jag läte artikeln, så hade jag satt det i vrångstrupen. Har han ändrat inställning till hundträning helt, eller är bilden vi ser i TV helt snedvriden? Har TV4 velat göra en svensk Cesar så gärna att Fredrik fått göra saker som frångår hans principer? Jag begriper ingenting, så om någon vill förklara för mig så gör jättegärna detta.

Så har han tydligen kommit ut med en bok också. Det hör till om man är med i TV, där verkar däremot TV Steen vara tillbaka. Jag citerar recenssionen: "Ledarskap är det ständigt återkommande ordet i Fredrik 'Hundcoachen' Steens nyutkomna bok". Ordningen återställd. Ett bord är ett bord och en hundcoach en hundcoach, men så kommer återigen en sådan där vurpa som gör att jag inte vet vad jag skall tro: "Fredrik Steen blir dock lite bekymrad när han håller föreläsningar och lyssnarna beskriver vad ordet ledarskap beyder för dem, det vill säga att ställa krav, hård lydnad, koppelkorrigering, konsekvens eller till exempel lägga hunden på rygg. /En bättre beskrivning enligt Steen är social relation".

Va? Ordningspolisen vill göra en anmärkning. Enligt mig så är Fredrik Steen en av anledningarna till att ledarskap har just den innebörden han inte vill att det skall ha. Jag har hört honom säga att någon har dåligt ledarskap (på TV), och därefter ge lösningen i form av till exempel koppelkorrigeringar. Har jag sett ett annat program än det Steen är med i? Eller håller jag på att bli skvatt galen?

Är det så att allt kan bli helt galet i TV? Jo, det antar jag att det kan bli, om det inte är direktsändning, men om allt nu blir så galet, varför medverkar man i en andra säsong av programmet. Om jag var missnöjd med hur jag hade framställts, så hade jag inte velat medverka en gång till.

Konsekvens är som sagt var viktigt, oavsett om det handlar om hundens perspektiv, eller om det handlar om tränarens perspektiv. Vi kan inte göra en sak ena sekunden och en helt annan sak nästa, det är förvirrande. Det är precis därför jag inte använder mig av bestraffning alls. En bestraffning innebär att hunden alltid är bestraffad, eftersom det hela tiden finns en risk för en bestraffning (ett obehag). Jag vill att hunden skall känna sig säker med mig. Med mig händer inte sådant. Jag vill ge hunden bilden av att tillsammans med mig, så kan man bara vinna. Det finns ingen förlorare i modern hundträning. Alla är vinnare och det är underbart att få vinna.

Ha kul tillsammans med din hund,
Natasja

Följ blogg!

2009-09-02T11:34:00.000-07:00

Jag vet inte om ni är medvetna om att det går att prenumerera på bloggen? Jag är ju inte världens mest regelbundna bloggare och det kan bli tjatigt att gå in och se om jag skrivit något gång på gång, för att upptäcka att jag inte gjort det.

Uppe i kanten finns en länk som heter just "Följ blogg" och där kan man fylla i sina uppgifter, så att man antingen blir en anonym prenumerant, eller en som skyltar öppet med sitt namn. På det viset får man omedelbart meddelande om det kommit något nytt till bloggen.

Bara ett tips. Jag är själv dålig på att följa med om jag inte blir påmind.

Ha kul tillsammans med din hund,

Natasja

2009-09-02T11:28:00.000-07:00

I tidigare inlägg hänvisades till två dokument från de amerikanska beteendeveterinärerna vad gäller bestraffning och dominans. Här kommer länkar till dessa dokument. Jag bifogar även en länk till deras syn på valpsocialisering. För er som inte gillar att läsa på engelska, så kan vi hoppas att vår vän Kalle vill ägna lite tid åt översättning. ;-)

http://hsbv.boulderhumane.org/hsbv/files/AVSAB_behav_stmt.pdf
http://www.avsabonline.org/avsabonline/images/stories/Position_Statements/dominance%20statement.pdf

http://www.avsabonline.org/avsabonline/images/stories/Position_Statements/puppy%20socialization.pdf
Ha kul tillsammans med din hund,

Natasja

Klokt om bestraffning - nu på svenska!

2009-09-02T11:20:00.000-07:00

Vår översättare Kalle hjälper till ännu en gång. Tack Kalle för att du tar dig tiden att översätta mina engelska citat!

”Bestraffning är som att lägga en bombmatta; Visst, problemet du vill ha bort försvinner, men det gör även merparten av det som är en hund. Hundar som bestraffas beter sig ofta sämre. Det som är skrämmande är att de flesta hundägare vill ha det såhär. De vill att hunden ska ”bli mindre”. Det är sorgligt att vi säger att vi älskar hunden, men sen försöker lobotomera dem beteendemässigt genom tusentals ryck i kopplet i lydnadens namn. Det nertryckta, oförmögna djuret folk har så starka band till kan knappast kallas för en hund. Det är vålnaden av vad som en gång kanske varit en hund”

Orginal citatet:

Ibland måste jag citera lite. Här kommer ett riktigt bra citat från boken "The Culture clash" av Jean Donaldson:

"Punishment is like carpet bombing. The behavior you wanted to target gets hit but so does a huge portion of the dog's whole repertoire. Dogs who are punished a lot behave a lot less in general. What's particularly scary is that this is what a lot of dog owners actually want. Then want a general toning down of the dog. It is a sad comment on human-dog relations when we claim to love dogs and then attempt to behaviorally lobotomize them with thousands of leash jerks in the name of obedience. The band, behaivor less animal many people bond to so strongly can scarcely be called a dog. It is the ghost of what once might have been a dog."

Tänkvärt!

Ha kul tillsammans med din hund,

Natasja

Cesar kritik på svenska

2009-09-02T11:15:00.000-07:00

Kalle har tagit sig tid att översätta texten från tidigare inlägg. Tack Kalle!

Styrelsen för ”Amerikanska veterinärsällskapet för beteendevetenskap gällande djur” (kom på någon bättre översättning om ni kan ;-) är djupt oroad över att Merial, ledande inom djiurhälsa, använder Cesar Milan i en kampanj för Heartgard och Frontline.
Vi är än mer oroade över att Merial även stöttar Herr Milans beteendevideo i denna kampanj. Merials ledning är kanske inte medvetna om att flera organisationer inom djur beteendevetenskap har uttalat sig starkt emot de dominans-baserade tekniker som Herr Milan använder sig av i sin serie ”Mannen som talar med hundar”
Det bästa den serien har är möjligen underhållning, men är starkt felvisande för djurägare.
Det sämsta är att den faktiskt kan bidra till ökad aggresion och rädsla eller till fysiska skador både hos ägare och djur. Som praktiserande veterinärer har vi tyvär sett alltför många exempel på det senare. Merial hävdar att de ”utvecklar hälsa, välbefinnande och prestationer hos djur”. Frågar man veterinärer gällande Herr Milan så säger de motsatsen!
I dessa svåra ekonomiska tider är det fullt förståeligt att Merial använder en tv-kändis för att marknadsföra sina produkter folkligt. Däremot, hade Merial tagit sig tid till lite bakgrund, hade de funnit att Herr Milans metoder går stick i stäv med de rekommendationer som beteendevetare och veterinärskolorna lär ut.

Som referens har vi bifogat (saknar dessa dokument) AVSABs synpunkter på ”Användandet av straff för att förändra djurs beteende” och ”Dominansteorin för att ändra djurs beteende”. Ni kommer att finna att dessa synpunkter är väl vetenskapligt underbyggda och inte stöttar Herr Milans användande i sin tv-show.

Vi förser er gärna med mer djupgående analyser som tyder på att metoderna använda på ”Mannen som talar med hundar” oftast leder till aggresion och skador på ägare.

Vi är även uppriktigt ledsna för att Merial inte istället stöttar beteendevetarna och deras kamp för att framhålla vetenskapligt underbyggda humana träningsmetoder.

Vi är oroade över att ert företags stöttning av Herr Milans kontroversiella metoder genom att distribuera hans video kan leda till en ökning av problemhundar som måste utredas och ”rättas till”(fritt översatt).

Kanske vill Merial hjälpa till att rätta det fel de begått som kan leda till vilseledning av veterinärer, hundtränare och hundägare.

Vi ser gärna en fortsatt diskussion i ämnet med Merial.

Kurser i Halland!

2009-08-24T15:20:00.001-07:00

Idag bestämde vi oss för att göra en storsatsning! Vi skall öppna kursverksamhet i Halland. Min dröm har varit att expandera företaget och få sprida vår träningsfilosofi till annan plats, och idag fick vi just den möjligheten och vi nappade på en gång.

Vi kommer att hålla till i Göstorp, som ligger mellan Laholm och Halmstad, så om ni känner någon i de trakterna som vill träna med positiva och moderna metoder, så tipsa om oss! Vi börjar på onsdagar, så får vi se vart det bär vidare efter det.

Hundens i Halland.

Ha kul tillsammans med din hund,

Natasja

Fukteksem/ hot spot

2009-08-24T03:47:00.000-07:00

Precis innan vi skulle åka till Dalarna för vår Bob Bailey kurs upptäckte jag att min mops Ervina hade ett litet fukteksem på sin högra skuldra. Hon fick därför följa med, så att jag kunde ta hand om såret. Jag tackar verkligen för att jag dels upptäckte det lilla såret (hade jag nog inte gjort om inte hennes pappa Herbie var väldigt upptagen med den fläcken), och dels att det inte uppstod när vi var hemifrån.

Fukteksem är ett otroligt elände. De sprider sig med blixtens hastighet och blir snart riktigt läskiga, om man inte har tur att få bukt med dem på en gång. Ett litet, litet sår blir snart väldigt otäckt, och kan innan man ens hinner tänka veterinär vara spridda över hela kroppen.

Det fukteksem Ervina fick var det värsta någon av mina hundar haft någon gång, och det kan ju kanske bero på att det uppstod just under rötmånaden. Det borde ju åtminstone inte göra ett sår bättre.

På min födelsedag fick vi därför åka tlll Falu djursjukhus och göra ordentligt rent och raka. När sköterskan rakade så upptäckte vi fler och fler fläckar. Snart såg Ervina ut som om hon hade varit med i ett allvarligt hundslagsmål.

Jag önskar att jag kunde tala om varför Ervina fick detta, men det kan jag inte. Däremot badades hon strax innan, så där har vi troligtvis själva utlösande faktorn.

En vanlig orsak till fukteksem är små, små sår, till exempel fästingbett. Det jag alltid gör när en hund har fått en fästing, är att sätta på lite aloe vera. Dels minskar det infektionsrisken, dels minskar det klådan, som kan leda till att såret lättare infekteras och att ett fukteksem bildas. Jag kan ju inte säga detta med säkerhet, jag är inte veterinär, men min erfarenhet är att jag har fått färre fukteksem efter att jag börjat med detta. Aloe vera är förövrigt också bra att sätta på direkt när man upptäcker ett fukteksem, men märker man inte någon förbättring inom ett dygn skall man till veterinären. Att raka rent är också väldigt effektivt, eftersom det då går att hålla torrt på ett helt annat sätt. Det kan nämligen behövas antibiotika (Ervina fick en 20 dagars lång kur!)

Vissa raser är värre drabbade av fukteksem än andra. Mops och labrador tillhör raser som ofta drabbas. Jag tror att det beror på pälsens täthet. En liten mops tar det ca en timme att torka med fön! Labradoren har ungefär samma päls, med mycket underull. Bristande immunförsvar är också vanligt hos dem som drabbas. I samband med löp har jag märkt att Ervina blivit mer känslig och att fukteksemen blivit svårare att bota på egen hand. Även detta är helt ovetenskapligt från min sida, och bygger bara på egna erfarenheter.

Så långt mina erfarenheter.

En bra artikel i ämnet, med lite tips om vad man kan göra hittar man på:

http://www.animalartroclinic.se/Artiklar/Hot_spot.htm

Ha kul tillsammans med din hund,

Natasja

Liten enkätundersökning

2009-08-20T05:01:00.000-07:00

Jag sitter och planerar höstens och vårens kurser (nyss lade jag in sommarkurser 2010, en märklig känsla), och sitter och försöker få lite idéer till vad som kan tänkas vara populärt. Så slog det mig, varför inte fråga er läsare? Vad är det ni vill att er hund skall lära sig?

Skriva ett inlägg eller skicka mejl till natasja@hundens.se,

Ha kul tillsammans med din hund,

Natasja

AVSAB

2009-08-20T03:40:00.000-07:00

I USA finns det bästa och det värsta. Det är inte så konstigt med tanke på att det är ett så väldigt stort land. Något av det bästa är AVSAB, American Veterinary Society of Animal Behavior. Det är veterinärer som är specialiserade på djurs beteende. Något sådant har vi dessvärre inte i Sverige än så länge (vad jag vet, men informera mig ytterst gärna om ni känner till att så är fallet). När jag var på Chicken camp arbetade jag förövrigt tillsammans med just en sådan veterinär från Tyskland, så begreppet närmar sig våra breddgrader.

Det här är med andra ord verkligen tal om personer som är specialiserade på djurs beteende, och deras ord borde väga väldigt tungt. De tar skarpt avstånd från Cesar Milans träningsmetoder, och publicerade den 11 juni i år ett brev där de skarpt kritiserar ett företag som använder sig av Cesar i sin marknadsföring:

http://www.avsabonline.org/avsabonline/images/stories/Current_Events/merialletter6-10.pdf

Jag önskar att den här typen av information kunde komma ut till den stora allmänheten och få samma utbredning som Cesar får i sitt program.

Jag har också kommit i kontakt med en person som försöker bemöta Cesar, och den typen av träningsmetoder, i USA, och har fått informaton, och kommer att få ännu mer information, av henne, så snart jag har samlat ihop detta kommer jag att publicera det här i bloggen. Kontakten med henne fick jag förövrigt via Bob Bailey.

Ha kul tillsammans med din hund,
Natasja

Klokt om bestraffning

2009-08-19T08:50:00.000-07:00

Ibland måste jag citera lite. Här kommer ett riktigt bra citat från boken "The Culture clash" av Jean Donaldson:

"Punishment is like carpet bombing. The behavior you wanted to target gets hit but so does a huge portion of the dog's whole repertoire. Dogs who are punished a lot behave a lot less in general. What's particularly scary is that this is what a lot of dog owners actually want. Then want a general toning down of the dog. It is a sad comment on human-dog relations when we claim to love dogs and then attempt to behaviorally lobotomize them with thousands of leash jerks in the name of obedience. The band, behaivor less animal many people bond to so strongly can scarcely be called a dog. It is the ghost of what once might have been a dog."

Tänkvärt!

Ha kul tillsammans med din hund,

Natasja

Var skall jag börja?

2009-08-18T06:26:00.000-07:00

Har varit iväg på en händelse- och lärorik vecka tillsammand med Bob Bailey på mitt femte och dessvärre sista chickencamp, om att undervisa.

Var skall man börja med allt som jag skulle vilja dela med mig av?

Det får bli den här lilla filmen, som jag inte hade en aning om att den fanns på Youtube. När jag träffade Bob Bailey första gången 2004, så var detta det absolut första han visade, "för att få publikens uppmärksamhet". Han fick min, så mycket kan jag säga, så här är den:

Ha kul tillsammans med din hund,

Natasja

Ps Fler inlägg på tema Bailey publiceras förhoppningsvis de närmaste dagarna, men det finns alltid en tidsfråga...

Barnuppfostran och hundträning

2009-08-07T14:20:00.000-07:00

Det är faktiskt så att det finns ett mönster mellan barnuppfostran och hundträning. Om den ena går åt det hårdare hållet, så följer den andra snart efter, och tvärtom.

Just nu råder en hård trend inom hundträningen och jag blir därför inte alls förvånad att läsa Aftonbladet.se, där det står "Läsarna: Aga inte alltid fel". Endast 23,6% av läsarna är helt emot fysiskt våld! Detta år 2009, jag blir mållös. Och just nu har BRIS kampanj i TV, och med dessa siffror så måste jag nog faktiskt gå med där!

Hur kan våld/bestraffning någonsin vara en lösning? Att det kan ske på grund av frustration och att man sedan ångrar sig, det kan jag förstå (vi är inte perfekta), men att man ser det som något man faktiskt kan legitimera är för mig helt obegripligt och djupt tragiskt. Vilken tillbakagång!

Som en tröst är vi i Sverige inte ensamma om detta negativa. 83% av nyazeeländarna vill ta bort förbudet mot barnaga.

Hallå, hallå, våld föder våld! Bestraffning leder till en negativ spiral av upprepade bestraffningar. Ger vi våra ungar stryk, vad skickar vi för signaler till dem? Hur tror vi att de kommer att vilja bemöta omvärlden? Samma sak med hundar!

Blåser det åt det hållet inom barnuppfostran är jag rädd att det kommer hårdna inom hundträningen också, så var beredda, ni som tycker att man kan träna på ett annat sätt!

Ha kul tillsammans med er hund,
Natasja

Kreativ tränare!

2009-08-03T14:11:00.000-07:00

Jag har en kanadensisk vän som är en stor bidragsgivare till mina youtube klipp. Nu har han skickat ytterligare ett, och det är minst lika fantastiskt som de tidigare.

Jag tycker att det är för härligt med kreativa tränare. Tänk bara att hitta på allt detta!

Ha kul tillsammans med din hund,

Natasja

Tack för inlägg!

2009-07-31T08:30:00.000-07:00

Kul att några av er har upptäckt att man numera kan skriva kommenterar i min blogg. Jag har däremot valt att ha en förhandsgranskning av innehållet, eftersom kommentarer har en förmåga att bli våldsamt elaka, osakliga och framförallt anonyma. Det är lätt att vara elak när man kan säga vad som helst utan att ha personen framför sig, eller ens i luren, och extra lätt är det ju om man dessutom kan vara anonym.

Att man har olika åsikter är däremot inget som stör mig. Var och en blir salig på sin fason.
Som kommentar till de publicerade inläggen kan jag säga, visst publicera gärna i facebook, kul att du frågade. Fick även ett vanligt e-post brev som ville publicera det jag skrev om Cesar i sin blogg, så det var tydligen ett hett inlägg.
Till Gunilla! Jag har gett både Fredrik Steen och Barbro Börjesson kritik i min blogg, om det är någon tröst. Jag kritiserar inte dem som personer, utan de metoder de använder. Jag vill framförallt ge folk alternativ att träna på ett annat sätt. Var och en blir salig på sin fason! Det jag stör mig på något vansinnigt (förutom att hundarna faktiskt far illa) är att det i princip enbart är just de metoderna som Barbro, Fredrik, Jeppe och Cesar använder som får utrymme i TV och som därför ger en felaktig bild av hundträning. Det FINNS alternativ! Man behöver inte rycka i hunden. Man kommer mycket längre med hjälp av positiv förstärkning!

Av någon anledning så vill vi just inom hundträningen inte ha framsteg. Vi blickar hela tiden tillbaka i historien och säger saker som "man har alltid gjort så". Inom vilket annat område skulle man nöja sig med det?

Det som Cesar gör är inget unikt. Han är inte först med det. Han kommer dessvärre inte vara sist med det. Han skryter själv med att han "var född med den här kunskapen". Jag är övertygad om att man inte föds med en inbyggd kunskap om hundträning. Det har blivit någon slags mode i att säga "jag är självlärd" som om det vore något extra fint. De personer som jag verkligen respekterar och som är mina stora förebilder och lärare går själva fortfarande på fortbildning (kanske inte Bob Bailey.... men de andra).

Man lär sig hela livet, men vissa har lärt sig klart, eller är helt enkelt födda med förmågan och behöver inte göra mer än så. Jag är ledsen, men jag har ingen som helst respekt för den inställningen. Visst hundarna är enorma lärare och varje hund man tränar lär man sig något av, men den kunskapen och den man får av mänskliga lärare tar inte ut varandra.

I inlägget nämns Anders Hallgren. Han är ett väldigt bra exempel på en person som har haft en åsikt, men som har lärt sig mer och i takt med det ändrat åsikt och varit stark nog att erkänna det. Hatten av!

Att Cesar skulle kunna träna hund lika bra utan stackel, el, stryplänkar precis bakom öronen (atlas kotan, där det gör som mest ont) eller sitt eget designade halsband, har jag mycket svårt att tro på. Varför gör han inte det då? Jag har inte sett ett avsnitt av programmet utan att ha sett något sådant. Om han inte behöver det så behöver han väl inte använda det?

En klickertränare är inte med nödvändighet en mjuk tränare. Jag kallar mig inte för mjuk tränare över huvudtaget, eftersom det innesluter allt möjligt som jag inte vill stå för. Jag kallar mig modern hundtränare, det vill säga jag tror på utveckling, vetenskap, och fortbildning. Det vi vet bör vi använda oss av. Vi vet en hel del om inlärningspsykologi och den talar entydigt FÖR positiv förstärkning och MOT bestraffning. Det tycker jag är något man bör ta fasta på och jobba efter. Det finns tränare som Bob Bailey och Ken Ramirez som har enormt stor och bred kunskap och erfarenhet, de säger samma sak. Det borde också betyda något.

Men ändå kan vi inte få se detta i TV? Varför? Det övergår mitt förstånd. Varför inte visa hundägare med vilken magi man kan träna sin hund, helt utan rycks, slit och skrän? Det är allt jag vill! Ge folk ett alternativ. Det var därför jag startade den här bloggen, även om jag inte enbart har behandlat detta utan ibland skrivit om helt andra saker. Så här tränar man i TV, så här kan man träna istället! Välj själv!

Jag vet tex att Ken Ramirez har gjort en programserie om djurträning för en australiensisk kanal. Tänk om vi skulle få kunna titta på det! Som sagt var flera gånger i detta inlägg, kan vi inte få lite alternativ? Ge oss möjligheten att välja!

När jag köpte min första egna hund så var det hårda metoder som gällde. Stryplänkar och rätta knycket, bit i örat, mm, mm. Om jag hade fått ett alternativ till detta, så hade jag valt det alternativet. Det är den chansen jag vill ge andra. Rätten att välja hur man vill träna och vad man tror är rätt för sin hund!

Ha kul tillsammans med din hund,

Natasja

Hos veterinären!

2009-07-31T08:20:00.000-07:00

Trevliga veterinärer finns det faktiskt många, men en som är riktigt trevlig uppsökte vi igår för undersökning av två av våra djur. Tina, valparnas mamma, för en förfärlig hosta, och katten Carl-Jan för andningsbesvär.

Det visade sig att våra djur hade kolapsat. Tina hade något som jag aldrig hört talas om, men som tydligen var vanligt (särskilt bland kortnosarna om jag förstod det rätt). Luftstrupen hade kolapsat. Den skall vara rund till formen, men när den kolapsar blir den ihoptryckt och det blir svårt att andas.

Det som var roligt med detta var att vi hade halsband på Tina (hon brukar alltid vara lös så hon brukar aldrig ha något alls på sig), och när veterinären såg det sade han: "Och så förstås, ta av det här tjafset och sätt på en sele". Det gjorde mig så otroligt glad! Äntligen en veterinär som säger så! Annars tycker jag det mest är intstruktörer, massörer, kiropraktorer och fysioterapeuter som har förstått hur viktigt det är att ha sele och inte halsband på hunden. Superglada blev både Malvina och jag.

När det gällde Carl-Jan så hade hans näsa kolapsat, som Michael Jacksons, som veterinären sade. Det var ju också lite kul, inte att den kolapsat, men själva liknelsen.

Tina fick medicin för sin kolapsade hals och Carl-Jan läggs på operationsbordet för lite vidgning av näsborrarna i nästa vecka.

Ha kul tillsammans med din hund,

Natasja

En ursäkt!

2009-07-31T08:18:00.000-07:00

Jag fick ett brev med tips om Cesars stämning, men det som varken hon eller jag upptäckte, var att det var en gammal stämning. Inte bra att jag inte såg det på en gång, jag ber om ursäkt!
Men stämning är det hur som helst tal om. Och någon annan än jag som blivit upprörd över hur hundarna blir behandlade.

Ha kul tillsammans med din hund!

Natasja

Cesar stämd!

2009-07-27T02:42:00.000-07:00

Fick just reda på att Cesar Milan blivit stämd av en TV producent, som hävdar att hans labrador blivit skadad på Cesars träningscenter genom ett stryphalsband. Hunden skall ha blivit kvävd av ett stryphalsband och ha tvingats att springa på ett så kallat löpband.

Stryphalsbandens fara har jag ju skrivit mycket om. Ett stryphalsband bygger på att man vill orsaka obehag för hunden, och det sker genom att luft inte kan tillföras på ett normalt sätt, samt med hjälp av ryck i nacken. Jag har nog däremot inte sätt ett program med Cesar där han inte använt stryp-, stackel eller el-halsband, så jag är lite förvånad över att man lämnar sin hund till honom. Å andra sidan kanske det är just den egna hundens välfärd som får en TV producent att öppna ögonen. Kanske detta kan bli början till slutet för Cesars TV karriär. Det vore en nåd att stilla bedja om. Detta handlade dessvärre INTE om en av Cesars TV producenter, för då hade programmet nog varit begravt redan.

Jag försöker göra en liten snabböversättning av artikeln från USA Today:
En femårig labrador togs till Cesars center den 27 februari i år på grund av att den hade rädslor för andra hundar och främlingar. Några timmar efter att hunden lämnats på centret fick ägaren ett telefonsamtal om att hunden förts till djursjukhus i ilfart. Hunden blödde från mun och näsa och fick ligga i syretält för att få luft. Han hade också allvarliga blåmärken på insidan av baksidan av låren.

Ägaren hävdar att hunden hade fått ett stryphalsband på sig och tvingats springa längre än han orkade på ett löpband.

Veterinärnotan slutade på 25.000 dollar och då återstod forfarande kommande operationer på hundens matstrupe.

Stämningsansökan uppger kontraktsbrott, bedrägeri, djurplågeri och att avsiktligt ha skapat emotionell stress.

Om det är någon som har en rädd hund där ute! Använd absolut INTE hårda metoder (det skall manförvisso aldrig göra, men särskilt inte då).

Denna artikel avslöjar också ett av Cesars knep att handskas med hundproblem, nämligen att se till att de är helt fysiskt utarbetade när han sätter igång sitt arbete med dem. Det ser bra ut. Hunden kan inte riktigt reagera som den i vanliga fall gör, eftersom den är utarbetad. En sådan hund är med största sannolikhet inte mottaglig för särskilt mycket ny inlärning. Å andra sidan ägnar sig inte Cesar åt inlärning, utan åt bestraffning, vilket är en helt annan sak.

Det finns andra sätt att träna på! TV producenten skulle istället valt ett träningscenter där man använde sig av klassisk inlärning och jobbat med att förändra förväntan på hundens möten med andra hundar och främmande människor.

Ha kul tillsammans med din hund,
Natasja

Spring i benen

2009-07-14T02:39:00.000-07:00

Igår var det dags för valparna att få springa på grönbete igen. I trädgården har vi gjort en liten temporär inhägnad med hjälp av ett portabelt fårstaket. För de vuxna hundarna är detta tillräckligt och de blir på rätt sida av staketet (förutom tibetanska terriern som sticker oavsett hur högt ett staket är, eller mopsen Vina som fastnar med huvudet i fårstaketet). För valparna var det däremot ingen som helst konst att gå rakt igenom. Det var å andra sidan inte så konstigt med tanke på att maskorna är betydligt större än valparna själva.

Hittills har detta inte inneburit något problem, eftersom valparna inte har haft något intresse av att lämna trädgården. Igår var det däremot nya takter i valparna. Den ena rusade åt det ena hållet och den andra åt det andra. Malvina och jag hade fullt sjå med att hinna ikapp dem! Det som skulle ha blivit en lugn stund i trädgården, där vi skulle föreviga valpar med kamera och film, blev ett litet sprinterlopp där vi sprang än åt det ena hållet än åt det andra. Tillslut gav vi upp och tog in dem på stenanläggningen som är omgärdad med kompostgaller och därmed valpsäkert. De hann inte mer än in på säker mark förrän de somnade.

Eftersom vi inte hade fått några bilder att tala om (däremot lite lätt hysterisk film), så bestämde vi oss för att arrangera en bild på alla fem valparna i en korg. Det var lättare sagt än gjort efter deras sprintermarsch! Saga, som var ensam om att inte vara trött (mycket konstigt med tanke på att hon gjort åtskilliga språngmarscher), skulle klättra ur korgen. Tek-Tek, som varit den andra riktiga marodören i trädgården, var nu så trött att han bara somnade, som en slags madrass åt de övriga. Det var nu Malvinas uppgift att väcka Tek-Tek och hänga honom över kanten, så att jag kunde ta en bild innan han somnade igen! Märkligt nog blev det faktiskt några ganska söta bilder, men vi får nog göra ett nytt försök när de blir lite större (och når upp över kanten bättre!), samt när de är så där lagom trötta.

Men trots alla dessa språngmarscher, så är det så här det skall vara att ha valp! Det är nu de börjar bli så där verkligt ljuvliga. Hundar, fast i minimalt format. Fulla av energi och upptäckarglädje. Det är verkligen roligt att se hur de närmar sig nya saker helt utan fruktan. Rakt på katten. Rakt på den främmande människan. Super roligt!

Idag fyller de fem veckor!

Bilder på dem går att se under "om oss" på hemsidan.

Ha kul tillsammans med din hund,
Natasja

Kattmöte

2009-07-12T10:51:00.000-07:00

Igår var det dags för valparna att träffa katten Carl-Jan för första gången, samt att träffa främmande människor. Bägge mötena gick utmärkt. Carl-Jan var inte särskilt road, men som en sann exotic, mycket tålmodig och överseende. Människorna tyckte inte valparna heller var så märkvärdiga, fram till dem bara och attack!

Fler bilder går att se i kennelns galleri på hemsidan!

Ha kul tillsammans med din hund!

Natasja

Två petiter

2009-07-09T15:11:00.000-07:00

I valplådan har det visat sig finnas två petiter, och inte en som vi först trodde. Malvina hade helt rätt, Hugo är petit, men det visade sig även vara en petit tik, lilla Isa. Ni minns kanske den lilla glupska tiken som växte så det knakade och som var ensam om att vilja äta ur nappflaskan. Igår stod det helt klart att så var fallet. Så det blev två korthåriga och tre strävhåriga. Det tog alltså fyra veckor att konstatera det med säkerhet.

Imorgon skall jag fota dem igen och se om jag kan få till några porträtt.

Ha kul tillsammans med din hund,
Natasja

Hälsning från Emma!

2009-07-04T09:29:00.000-07:00

Till er som skall gå på Emma Parsons seminarium och som anmält intresse för att ha hund med er, här är ett meddelande till er:

"Attached is the questionnaire for the attendees to fill out if they would like their dogs to be considered as demo dogs. I typically choose between 4-5 dogs for the reactive dog class. These dogs need to attend both of the days to qualify.

Sometimes, if I receive a very interesting behavior issue, I will see if that attendee would like to have a behavior consult in front of the class. I will ask them privately beforehand.

Have the attendees, that are interested, return the completed questionnaire form directly back to me. I will choose the demo students and then I will notify them abut 2 weeks prior to the seminar. I will also notify those that I haven't chosen as well. (I tend to choose the dogs that have the most severe behavior issues.)"

Skicka ett mejl till info@hundens.se, så skickar vi formuläret, som ni fyller i, skickar tillbaka till oss, så skickar vi dem vidare till Emma för att hon skall göra sitt val av lämpliga kandidater.

Ha kul tillsammans med din hund,
Natasja

På grönbete!

2009-07-03T08:08:00.000-07:00

Idag har valparna varit ute för första gången. Solen var definitivt inte något för dem, men i skuggan var det intressant att upptäcka världen.

Fler bilder finns på hemsidan, under Om oss - grifftails kennel.

Ha kul tillsammans med din hund,
Natasja

Oj, en i hårda skolan säger att ryck är skadligt!

2009-07-02T05:22:00.000-07:00

"Sådana halsband är däremot så pass lite fysiskt tillrättavisande att de inte har någon verkan på hundens respektnivå eller beteende. Det som istället händer är att hunden, som inte vill bli fasthållen, drar och rycker åt motsatta håll från det som håller fast honom. Ägaren, som vill upprätthålla kontrollen, drar tillbaka på kopplet. Detta ständiga tryck och ineffektiva ryckande kan allvarligt skada hundens nacke och hals, och därför är sådana halsband är farliga. Tyvärr hör detta scenario till vardagen för många hundar. Vi borde även ge akt på riskerna för skador på alla dessa trötta hundägares armar och axlar."

Detta citat kommer från en traditionelltränare (som jag inte ens orkar nämna vid namn, för jag vill inte uppmärksamma dem mer än nödvändigt). Det som är kul är att han faktiskt ger rätt åt att det är skadligt med ryck i koppel! Alltid ett framsteg. Han menar däremot att när man rycker i ett vanligt halsband (halvstryp) så uteblir effekten. Man måste alltså ta till hårdare tag. Det måste göra ont för att det skall ha effekt. Och här är vi också överens. För att en bestraffning alls skall ha någon effekt så måste den vara hård.

På en annan punkt skiljer han sig däremot väldigt från inlärningspsykologin. Han tror att bestraffningen lär hunden något. Det gör den däremot inte, som bäst fungerar en bestaffning som brytare av ett beteende, inte som kunskapssförmedling. Det finns dessutom en mängd biverkningar med metoden, och det är en av huvudanledningarna till varför jag gjort ett väldigt medvetet val att inte arbeta så i min hundträning.

Ett annat huvudargment är att det går precis lika bra, och till och med bättre, utan, så varför bestraffa alls?

Ha kul tillsammans med din hund,
Natasja

Köttdags!

2009-06-29T13:50:00.000-07:00

Ikväll var det premiär för valparna att äta köttfärs. De äter den som om den vore välling, men med vilken aptit. Mjölkersättningen har vi fått truga i dem och det har aldrig hänt att vi fått i alla fem mjölk. När det var premiär för köttfärs var det ingen som tackade nej. De åt (eller rättare sagt, sög i sig), så att det stod härligt till. Alla åt dessutom två gånger, och när de var färdiga kunde Tina komma in i valphagen och slicka rent efter deras smörgåsbord. Inget vidare värst bra bordsskick... Det var köttfärs mest överallt, och i valparnas magar.

Nu börjar de verkligen bli hundar på riktigt! De äter kött, tittar, lyssnar och viftar på svansen. En riktigt härlig valpdag med andra ord,

Ha kul tillsammans med din hund,

Natasja

Maskot

2009-06-29T13:47:00.000-07:00

En pytteliten get och han hette redan Maskot, så han fick fortsätta med det, eftersom han kändes som en riktig liten maskot för just Ken och Bailey. Världens i särklass sötaste get. Dessvärre än så länge en extrem fegis.

Ken

2009-06-29T13:46:00.000-07:00

Ytterligare en idol blir hedrad med en get. Självklart. Ken är mörk och stilig. Han är dessutom en riktig fegis. Mellangeten i familjen.

Bailey

2009-06-29T13:43:00.000-07:00

Ett namn som naturligtvis är självskrivet på en hanget i det här hemmet. Bailey är störst och dessutom kaxig. En cool kille som både har getkörtlar och olikfärgade horn, vilket gör honom extra fin och speciell i getvärlden...

Getpresentation

2009-06-29T13:39:00.000-07:00

Det slog mig att jag inte har presenterat våra getter. Bailey, Ken och Maskot. De tre bockarna bruse. Vi har haft dem i några veckor och vi börjar få dem mer åt det tama hållet. Tanken är: hjälp med ogräs och gräs på vår stora tomt och naturligtvis klickerträning.

Vi börjar med ett par gruppbilder, därefter en presentation av varje get.

Ha kul tillsammans med din hund (och get)

Natasja

Gruppfoto!

2009-06-29T07:57:00.001-07:00

Och så en liten gruppbild!

Ha kul tillsammans med din hund,

Natasja

Svansviftning

2009-06-29T07:16:00.001-07:00

Idag kom det jag har väntat på, en svansviftning från en av valparna. Lilla Hugo var först! Det som var extra roligt var att han började vifta med svansen när jag skulle fota honom! Så jag pratade med honom och han hörde! Det var också helt klart att han såg mig. Sinnena börjar för första gången att fungera på allvar! Så roligt! Asta (mormor) har också sett dem leka med varandra lite. Nu börjar den verkligt spännande tiden i valplådan!

Ha kul tillsammans med din hund!

Natasja

Som sagt var, bra bok...

2009-06-26T02:39:00.000-07:00

Läser vidare i boken och har redan hittat mängder med saker jag hade kunnat blogga om. Så kommer jag till ett avsnitt om något som jag har predikat om i några år. Rädsla, citat: "Studier visar att det inte finns någon annan egenskap inom hundaveln som nedärvs lika starkt och med så stor sannolikhet som just rädsla."

Det här är ett faktum som hela tiden glöms bort eller som vi sätter på oss skygglappar inför.

Jag hör ofta om folk som tar en valpkull på en rädd tik för att de har hört att hon kan bli mindre rädd efter kullen. Samtidigt som hon kanske blir mindre rädd, så har man satt några valpar till världen som med mycket stor sannolikhet kommer att bli rädda! Dessa hamnar sedan i hem, där de nya ägarna kan bli förtvivlade över hundens rädsla.

Själv har jag haft några rädda hundar, framför allt en, och att se en rädd hund är fruktansvärt. Man lider med den och kommer att få jobba med hunden under lång tid för att förbättra situationen för den.

Tänk på det, rädsla är det mest nedärvbara!

Ha kul tillsammans med din hund,
Natasja

Citat

2009-06-26T02:29:00.000-07:00

Jag tar ytterligare ett citat från nämnda bok:

"Människors sinnen är som fallskärmar - de fungerar bäst när de öppnar sig..."

Ha kul tillsammans med din hund,

Natasja

Boktips!

2009-06-26T02:03:00.000-07:00

Idag började jag läsa en bok, eller rättare sagt, för så där 5 minuter sedan började jag läsa en bok och jag känner mig redan säker på att den är värd att rekommenderas. "Din hunds beteende i vardag och träning" av Jan Gyllensten, ICA bokförlag.

Hur jag kan rekommendera den så snabbt?

En bildtext: "Det är lätt att bli bländad av alla uttryck som förekommer i hundvärlden. Långt viktigare än att kunna fler termer är dock att förstå vad hunden gör och varför.." På bilden finns en schäfer och runt schäfern står det "Stress", "Hård", "Dådkraft", "Vek", "Skärpa", "Kamp", "Social nyfikenhet" och "Drifter".

"Dådkraft" och "motor" är två av mina absoluta hatobjekt till ord i hundvärlden. De känns så otroligt förlegade och gamla. "Min hund har mycket motor", vad säger det? Att den är understimulerad? För det kan precis lika bra vara orsaken, som något annat.

Nästa sak jag läste var om att hunden saknar logiskt tänkande, vilket man väl är överens om. Det är också viktigt att påpeka, så att vi inte läser in saker och ting i vår hunds beteende, som absolut inte har med hunden att göra. Som exempel, i boken, nämndes att en hund som kan öppna dörrar inte är smart, eller duktig på att lösa problem, utan att det snarare handlar om att hunden vill ut (tex för att vara med sin flock, slippa vara ensam), och hoppar på dörren, råkar träffa dörrhantaget och råkar öppna dörren. Att hunden sedan fortsätter med det beror på att det var ett beteende som lönade sig. Beteenden som lönar sig fortsätter en hund med.

Nästa sak boken tog upp som fick mig att vilja rekommendera den var: "Förr var uppfattningarna om hunddressyr och hur vi skulle umgås med våra hundar ganska stelbenta och enkelspåriga. Varianterna av dressyrmetoder var inte särskilt många, inslaget av social dominans var mycket stort och belöningarna få. Idag är den bilden kraftigt förändrad och det handlar i allt större omfattning om en mycket individanpassad träning och uppfostran av våra hundar."

Dessvärre lever stelbentheten och enkelspårigheten kvar, och det finns fortfarande en uppfattning om att man måste vara social dominant för att fostra sin hund. Men detta är just enkelspårigt och stelbent. Problemet är att detta har varit en etablerad "sanning" så pass länge att man har svårt att gå ifrån den. Hundar skall fostras så helt enkelt. Vi faller tillbaka i gamla mönster, även när vi vet bättre. Glöm social dominans! Skapa en relation som bygger på samarbete och tillit istället!

Ha kul tillsammans med din hund,

Natasja

Valparna går!

2009-06-26T02:01:00.000-07:00

I förrgår gick jag in till valplådan och insåg att valparna inte krälade runt som tidigare, utan att de faktiskt lyfte sina bakar. Valparna hade börjat gå! Så gulligt!

Nu är vi inte oroliga för dem längre, alla artar sig i vikt och på tisdag skall de få köttfärs för första gången.

Ha kul tillsammans med din hund,

Natasja

Valprapport

2009-06-24T02:31:00.000-07:00

Nu är alla valparna över 300 gram, och två av dem har passerat 400 med råge. De växer så det knakar. Lillpojken, Hugo (Highest Height) gick igår upp 23 gram, vilket var mäkta imponerande, eftersom han hittills nöjt sig med att gå upp 8 gram i princip varje dag.

Mellantjejen, Isadora (It's my time), som var störst ett tag, har nu fått se sig slagen av sin storasyster igen. Storasyrran, Bella (Believe in me) gick igår upp över 50 gram. Herregud!

Öronen börjar nu så sakteliga öppnas! Man börjar kunna se in i dem, och inte enbart de där stängda små öronlapparna längre. Vi räknar nu dagarna tills vi skall börja ge dem köttfärs för första gången.

Ha kul tillsammans med din hund,

Natasja

Fönsterputsning

2009-06-24T02:17:00.000-07:00

Att tvätta fönstren är inte så himla kul direkt, särskilt inte när man kan ha kul tillsammans med sin hund istället. Men man kanske kan kombinera de två?

http://dnohr.dk/files/dog_screen_clean.swf

Ha kul tillsammans med din hund,

Natasja

Namn

2009-06-20T13:04:00.000-07:00

Nu är tre av fem valpar uppe över 300 gram och det känns som om vi inte behöver oroa oss för dem längre. Minsta tiken och minsta hanen ökar stadigt, men väldigt lite, så oron över dem är inte över än. Kommer de bara över 300 gram så lugnar jag ner mig.

Men med lite stadiga namn borde det gå vägen!

Minsta tikens namn är ju Grifftails Unexpected Fariytale. Hennes arbetsnamn är Saga, även om Malvina inte gillar det namnet och trots att vi har en katt som heter så. Men när jag pratar med henne så säger jag i och för sig Fairytale.

Lillgrabben döper jag härmed till Grifftails Unexpected Highest Heights. Med det namnet kan han inte göra annat än att gå upp till 300 gram supersnabbt! Något arbetsnamn har han inte, kanske Hugo?

Stora grabben heter utan tvekan Grifftails Unexpected Dum tek tek, bara för att det är så coolt. Han går nu under arbetsnamnet tek-tek, bara för att vi i den förra griffekullen hade en Cho-cho, och det är så härligt att säga. Tek-tek blir man också glad av. Han lär väl dessutom vara ensam i hela världen om det namnet.

Stora tjejen, som nu inte längre är störst, får härmed heta Grifftails Unexpected Believe again, Belinda kanska kan vara ett arbetsnamn på den tjejen.

Och slutligen, mellan tjejen, som nu är störst i kullen får heta Grifftails Unexpected It's my time! För hon låter inte tiden vänta. Hon är för härlig! Hon är ensam i kullen om att ta flaskan varje gång den erbjuds, trots att hon helt uppenbart inte går mista om Tinas mjölk heller. Hon är en tjej med stor aptit på livet, lite som en mops faktiskt. Griffar brukar ju vara lite fisiga när det kommer till mat, men inte denna lilla tjej. Hon äter så att det sprutar ur näsan. Det tycker jag bådar gott för framtida träning. Kanske äntligen en griffe som tycker att godis är något och som därför är extra kul att träna.

Egentligen spelar det väl mindre roll för vår del. Tanken är ju att alla fem skall flytta hemifrån, även om det är väldigt skönt att det är många veckor kvar till den dagen.

Lilla Highest heights (Hugo?) ser förövrigt fortfarande väldigt annorlunda ut i pälsen, så vi tror fortfarande att han blir en petit. Än så länge går det ju inte att säga något om själva längden på pälsen, eller kvalitén, men färgen är väldigt annorlunda. Han är den som verkligen sticker ut än så länge.

Idag såg jag också en ny sak för första gången. De ålar inte längs marken längre, utan börjar resa sig med bakbenen. Och på tal om det... Idag, när vi skulle ge dem mat, och gick in i valprummet så var två på rymmen. De hade helt fräckt lämnat valplådan (mer hage) och en hade hamnat under sängen och den andra var på god väg. Drivkraften? Tina satt där och verkade tycka att det var dags för valparna att motionera för att få mat. Tänk att vi redan nu får börja passa på dem och se till att de inte springer sin kos...

Ha kul tillsammans med din hund,

Natasja

Fler par öppna ögon

2009-06-18T12:55:00.000-07:00

Idag öppnade ytterligare två små liv ögonen. Lilla mellantjejen, som numera är störst i kullen, äter så det knakar. Idag var hon först över 300 gram, närmare bestämt 318!

Det börjar nu bli dags att ge dem namn på allvar. Det bli melodifestivalstema. För er som känner mig kommer kanske inte det som det mest överraskande valet. Den här tiden på året är just den tävlingen aktuell i mitt liv.

Två namn är klara, Grifftails Unexpected Fairytale och Grifftails Unexpected La Voix. Sedan var det inte lika självklart längre, och när jag sitter med låttitlarna framför mig så inser jag att det finns ganska många bra kandidater.

En som jag gillar är Carry me in your dreams, men det är möjligt att det blir för många bokstäver för godkännande av kennelklubben, måste räkna på det. Finns det en lite mer bister valp i kullen så är ju Bistra Voda helt givet, det var ju dessutom en suverän låt. Ytterligare ett bra namn är Highest Heights, vilket låter som en vinnarhund... Believe again är ytterligare en kandidat. It's my time är ännu en vinnarvovve. Eller varför inte en liten Dum tek tek (fniss), eller en Be my Valentine.

Nu skall vi bara hitta rätt namn till rätt vovve. Den valp som verkligen har ett namn är minsta tjejen. Hon fick det när hon var en dag eller så, för hon är så otroligt söt, och namnet blev Fairytale, alias Saga.

Ha kul tillsammans med din hund,

Natasja

Öppna ögon!

2009-06-17T13:46:00.000-07:00

Jag vet inte om det är världsrekord, men idag öppnade mellan flickan ögonen! Åtta dagar gammal. Jag tycker att det känns jättetidigt. Jag hade tänkt mig till midsommar. Det där första lilla kisandet är hur som helst underbart. Det ger hopp. För det har ändå varit ganska oroligt med allt som hänt Tina.

Vi fick en förfrågan om valparna, vem den där Tommy är. Alltså pappan. Vi har precis exporterat honom till Tyskland. Han är från vår förra kul, och han är född 2 november 2007. Han är helt obesläktad med Tina och också en griffon bruxellois. Så strax innan vi exporterade honom lyckades han para Tina. Han blev alltså kvar i Sverige på sätt och vis ändå!

Här kommer lite nya bilder. Dels på mellantjejen som öppnat ögonen och dels på store klumpedunsen, som nu inte är störst längre. Men han ser ut som en härlig Buddha där han ligger i Malvinas händer!

Ha kul tillsammans med din hund,
Natasja

Fler bilder

2009-06-16T13:32:00.000-07:00

Valparna har nu börjat gå stadigt uppåt, även om det inte sker med någon direkt rekordfart. En av tikarna har nu passerat stösta hanvalpen som vi hittills har kallat klumpeduns. Vi får väl döpa om honom nu. Tre av valparna går nu mot 300 gram, medan två forfarande strävar mot 250.

Malvina tror att en av hanarna kommer att bli petit, och han är just det också, alltså minstingen. Det är lite fascinerande att det kan födas två olika raser i samma kull, trots att det är renrasigt, men det är ju så när enbart hårlaget skiljer raserna åt. Den lille pojken är dessutom den som är mest lik en mops, så det skall bli kul att se om han är en petit eller en strävhårig. Oddsen idag är alltså, lilleman är korthårig.

Det känns hur som helst lugnare nu. Tina verkar få mer mjölk och stödmatningarna blir färre. Valparna fullkomligt vägrar att äta om de inte är akut hungriga, så varje måltid vi serverar nappflaska är det en eller två som äter, medan de andra tycks vara mätta. Pipen på flaskan verkar dessutom vara på tok för lång för kortnosta hundvalpar. Det känns som om de får den i halsen, och att det är en av anledningarna till att de inte gillar den.

Vi får sova mer också, en himla tröst!

Ha kul tillsammans med din hund,

Natasja

Ps Valparna är en vecka idag! ds

Bilder

2009-06-13T11:59:00.000-07:00

Vilken dramatik det är att ha valpar! Torsdagen blev inte alls som vi hade tänkt. Tina var dålig. Hade diarré och feber. Efter samtal till djursjukhuset var det bara att plocka ner valparna och henne i en banankartong och åka iväg. Vi fick snabbt komma in till veterinären (mycket trevlig sådan) och så fick Tina en injektion av antibiotika, samt en injektion av oxytosin (?) som skulle få mjölkproduktionen att komma igång. Därefter fick vi sitta och vänta på direktregleringen. Vid det här laget är äventyret upp i 16.000 kr - ni tänker väl på att ha era hundar försäkrade?

På fredagen nådde valparna för första gången upp till sin födselvikt igen, och imorse hade alla kommit upp i över 200 gram var! Härligt. De går upp i vikt! Förhoppningsvis är faran över nu.

Men jag undrar fortfarande vad det är för fel på nappflaskan... Idag hällde vi i 60 ml och när en valp hade druckit hur mycket som helst var det 70 ml kvar i flaskan... Jag menar, hallå? När jag var liten hade jag en nappflaska till min docka, när man nappade henne så försvann all mjölk ur flaskan, men när man ställde den upp igen så var den full. Det känns som om jag har fått tillbaka den flaskan.

Ha kul tillsammans med din hund,
Natasja

Mjölken kom

2009-06-11T00:59:00.000-07:00

Några timmar efter att jag skrev förra inägget kom mjölken! Så nu kan valparna dia från sin mamma och slipper mina klumpiga försöka.

Lärdom: vid kejsarsnitt tar det lite tid för mjölkproduktionen. Det var nytt för mig, eftersom min förra hund som fick kejsarsnitt hade mjölk redan innan valparna kom ut.

Ha kul tillsammans med din hund,
Natasja

Hur?

2009-06-09T19:34:00.000-07:00

Hur får man en pytteliten valp att dricka mjölk på flaska när den i själva verket vill ha mjölk från sin mamma?

Det är min fråga så här mitt i natten.

10 ml är väldigt lite, men när man skall få i det i en liten valp så är det oändligt mycket.

Snälla, snälla Tina, sätt igång med mjölkproduktionen! För en matte är detta oroligt till tusen, särskilt som Tina blir så våldsamt orolig när jag tar en valp för att ge den flaskan. Hon ser så olycklig ut och säger "ge mig mitt barn" med sin blick. Och jag försöker övertala henne om att det jag gör är snällt.

Jo, knepet med att få valpen att ta flaskan överhuvudtaget är att man stryker valpen över nacken samtidigt som man presenterar flaskan. Jag vet inte var jag lärde mig detta, men det blev hur som helst tipset som gav utdelning, även om 10 ml fortfarande är oändligt mycket.j

Ha kul tillsammans med din hund,
Natasja

Valpfeber

2009-06-09T13:19:00.001-07:00

Nu skall jag försöka blogga om våra valpar som föddes idag, efter en hel del dramatik.

Vår griffon Tina var med om lite rajtantajtan med Tommy i påskas och nu var det dags för hennes valpar. I helgen började vaket och de två senaste dygnen har det knappt varit någon sömn. Tina, som är en väldigt speciell hund, valde naturligtvis att trots all vår nattvaka och bestämma sig för att valpa mitt på ljusa dagen. Hon hade inga som helst värkar, vilket ledde till ett hastigt beslut om att åka akut in till Malmö djursjukhus.

Det blev Malvina och mormor som fick åka, eftersom jag skulle iväg och undervisa. Vilken oro! Några timmar sedan kom beskedet. Det hade blivit kejsarsnitt, eftersom man inte fått ut den valp som låg i öppningen och som vi verkligen kunde känna. Jag var inne med ett finger och kände ett ben, men insåg omedelbart att jag inte kunde göra något.

Malvina bad att få en kastrering av Tina när de ändå snittade och det var tur, för när veterinären plockade ur livmodern så sprack den. Det låter verkligen dramatiskt och vi är så otroligt glada att det lyckades bli fem livliga valpar av det hela!

Nu ligger de här i korgen bredvid sin mamma och är dyngsura. Tinas största önskan har nog slagit in. Valpar som man kan slicka på hur mycket man vill. Hon är särskilt pigg på deras navelsträngar, för att inte tala om mjölken som vi stödmatar dem med.

Nu hoppas jag att mjölkproduktionen kommer igång, så att man kan få sova en hel natt (det var ett tag sedan) och slippa sova i skift. Snälla bara lite extra mjölk tina!

Söta är de och jämna. Fyra av fem ligger precis runt 190 gram och en sticker iväg lite och väger 232 gram. Riktiga tungviktare om ni frågar mig, som har haft en 90 grams mopsvalp. Dom är dessutom otroligt lika utseendemässigt, så jag fattar inte hur vi skall kunna skilja på dem vid invägningen. Det får bli färgade svanstippar.

Den här gången skall vi också försöka med konststycket att sälja valpar... Det blir nog mer blogg om det äventyret så småningom. Jag skall också försöka ha en daglig liten titt i valplådan. En valpblogg helt enkelt!

Ha kul tillsammans med din hund,
Natasja

Liten notis!

2009-06-08T14:01:00.000-07:00

En rolig liten nyhet för oss som gillar klickerträning. Hos Sveriges största zooaffärsgrossist är den senaste veckans mest sålda produkt just klickers. Jag blev faktiskt oerhört förvånad. Försäljningen av klicker måste ha skjutit i höjden otroligt mycket. Kul, kul, kul! Bräcker alltså hundmat, kattsand och allt annat man kan tänka sig att en zoogrossist säljer mängder av.

Ha kul tillsammans med din hund,
Natasja

Brace, det är vad det måste vara.

2009-05-12T09:58:00.000-07:00

I Freestyle finns det en gren som kallas brace, där en förare jobbar med flera förare. Titta på detta, som utan tvekan är brace, men som måste vara inspelat långt innan den grenen var känd, av filmkvalitén att döma:

Låt er inspireras och ha kul tillsammans med er hund,

Natasja

BRAVO, SKK!

2009-05-08T09:42:00.000-07:00

Ibland blir jag så himla glad! Till exempel när en stor organisation som Svenska Kennelklubben gör något som verkligen har möjlighet att påverka många många hundars välbefinnande. På deras hemsida kan man läsa följande:

Sunda och friska rashundar - prioriterat mål för Svenska Kennelklubben
De allra flesta rashundar i Sverige mår bra och lever sunda, friska liv - undersökningar visar att den svenska hundstammen har en högre medelålder än tidigare. Samtidigt förekommer det exteriöra överdrifter inom hundaveln, som potentiellt kan bli ett stort problem inom vissa raser. Det är knappast någon nyhet för svenska uppfödare eller för Svenska Kennelklubben, som sedan trettio år aktivt har arbetat förebyggande för att minska sjukdomsförekomsten bland våra raser.

För att förhindra att hälsovådliga överdrifter premieras på hundutställningar har Svenska Kennelklubben tagit fram ett material kallat Särskilda rasspecifika domaranvisningar (SRD). Där görs exteriördomarna uppmärksamma på 47 raser med rastypiska överdrifter som kan ge hälsoproblem. Det är bara en åtgärd i en lång rad av insatser som Svenska Kennelklubben har gjort under åren.

Svenska Kennelklubben arbetar för att befrämja hälsan hos våra rashundar genom regelverk, utbildning och öppenhet. I stadgar, grundregler och avelspolicy betonas att sundhet och friskhet ska komma i första hand. De svenska domarna får en gedigen utbildning där mycket fokus läggs på att domarna ska premiera fysiskt och mentalt friska hundar utan exteriöra överdrifter.

Öppenhet och tillgång till information är en annan viktig del av hälsoarbetet. I Svenska Kennelklubben redovisas veterinärmedicinska resultat helt öppet vilket gör att uppfödarna har mycket god information om de hundar som ska användas i aveln. Så gott som samtliga rasklubbar har upprättat rasspecifika avelstrategier som fungerar både som information till uppfödarna och som riktlinjer för hur en god avel med fokus på hälsa ska bedrivas inom rasen. Svenska Kennelklubben har också ett nära samarbete med försäkringsbolag, veterinärer och forskare och stöder svensk hundforskning med betydande belopp för att få kunskap om de sjukdomar som drabbar våra hundar.

Avelsarbetet är i hög grad internationellt vilket gör att svenska uppfödare inte på egen hand kan ändra hälsoläget i en ras. Rasstandarderna gäller internationellt och standarden skrivs av det land som rasen kommer i från. Det arbete som Svenska Kennelklubben har gjort för att befrämja hälsan hos de svenska rashundarna gör Sverige till en förebild i många hundländer. De åtgärder som har vidtagits för att motverka exteriöra överdrifter har mottagits mycket positivt på många håll. Under tiden fortsätter arbetet här hemma med att sprida kunskap och medvetenhet kring riskerna med överdriven avel.

NÅGRA AV DE ÅTGÄRDER SOM SKK VIDTAGIT:

- 1979 påbörjades arbetet med att ta fram hälsoprogram för olika raser. Hälsoprogrammen har till syfte att undersöka de ärftliga hälsoproblem som finns och ge uppfödarna ett bra underlag för avelsarbetet.
- På 1980-talet började veterinär–medicinska resultat redovisas öppet.
- Under 1990-talet gjorde SKK ett tillägg i samtliga rasbeskrivningar angående hundars hälsa och mentalitet.
- 2001 förbjuder SKK bland annat avel med hundar med allvarliga sjukdomar eller funktionsnedsättningar,
- 2001 utarbetas rasspecifika avelsstrategier, där bland annat det nuvarande hälsoläget i rasen liksom framtida målsättningar formulerats. Det är ett unikt projekt inom hundvärlden!
- 2006 förbjuder SKK bland annat avel mellan alltför närbesläktade individer.
- Avelsdata, med uppgifter om veterinärmedicinska resultat bland annat, blev tillgängligt på webben 2007.
- 2009 tas de rasspecifika domaranvisningarna i bruk, för de 47 raser som har rastypiska överdrifter som kan ge hälsoproblem.

Jag hoppas verkligen att detta får stort genomslag på utställningar, så att det extrema inte tas fram till förmån för det sunda. Då slipper vi se dokumentärer som den från BBC.

Listan ser ut så här:
Dessa sju raser kräver åtgärder:
Engelsk Bulldogg, mastino napoletano, Shar Pei, Chow Chow, Basset Hound, Fransk Bulldogg, Pekingese

Följande tolv raser motiverar ökad uppmärksamhet:
Dogue de Bordeaux, Mastiff, St Bernardshund, Bullterrier/Miniatyr Bullterrier, Yorkshireterrier, Blodhund, Clumber Spaniel, Bostonterrier, Chihuahua, Japanese Chin, King Charles Spaniel, Mops.

Och slutligen, 28 raser som är föremål för observandum:
Collie, Schäfer, Shetland Sheepdog, Welsh Corgi Cardigan/Pembroke, Boxer, Bullmastiff, Grand Danois, Norwich Terrier, Skyeterrier, Staffordshire Bullterrier, West Highland White terrier, pomeranian, Basset Artésien-normand, Bracco Italiano, Spinone Italiano, Am. Cocker Spaniel, Cocker Spaniel, Eng. Springer Spaniel, Labrador, Sussex Spaniel, Cavalier King Charles Spaniel, Chinese Crested dog, Griffon Bruxellois/Belge, Petit brabancon, Shih tzu, Storpudel, Borzoi, Irländsk varghund.

Bland dessa raser hittar jag några av mina egna, blodhund och mops står på listan över de som behöver ökad uppmärksamhet. Jag blir dessvärre inte ett dugg förvånad över det. Blodhunden är en sådan numerärt liten ras och mopsen har jag länge varit orolig för. Dessvärre är min blodhund inte alls bra, trots att jag valt uppfödare med omsorg och hon gjort allt som stått i hennes makt. Hundavel är otroligt svårt, och för att inte göra det ännu svårare för sig gäller det att alla kör med öppna kort!

Just blodhund och mops är mina absoluta favoritraser om jag tvingas välja och jag vill verkligen att både jag och andra skall få njuta av dem i all oändlig framtid, så jag hoppas extra mycket på detta.

Ha kul tillsammans med din hund,

Natasja

Freestyle

2009-04-30T01:49:00.000-07:00

Något som är riktigt häftigt med Freestyle är människors första reaktion när de får se ett bra nummer. Hakor tappas och man tror inte att det är möjlijgt, som här, i Britains got talent:

Visst är det ett fantastiskt nummer, även om det är långt ifrån det bästa jag har sett, och domarna (som nog sett det mesta) är ändå där och jämför hunden med Rintintin och Lassie.

Det är häftigt. Och så handlar det "bara" om positiv hundträning!

Ha kul tillsammans med din hund,
Natasja

Länk till BBC dokumentären

2009-04-22T04:42:00.000-07:00

Ifall någon missade BBC dokumentären så har jag fått en länk till hur man kan titta på den:

http://vids.myspace.com/index.cfm?fuseaction=vids.individual&videoid=44215931

Ha kul tillsammans med din hund,
Natasja

Vad är sant?

2009-04-20T12:12:00.000-07:00

Det kan man undra ibland.

Idag undrar jag över detta klipp:

Oerhört fantastiskt, är delar sant, men sedan satt upp på snabbt tempo? Man kan göra de mest fantastiska saker med hundar, så näst intill ingenting förvånar mig längre. Men det är antagligen lika trickat som klippet med guldfiskar som simmar i formationer, men jäkligt kul att titta på,

Ha kul tillsammans med din hund,

Natasja

Magiska nålar

2009-04-08T01:51:00.000-07:00

Här om dagen skrev jag att en sak som gör mig lycklig är när Malvina sätter några akupunkturnålar på en hund och den blir som ny igen. Det här händer både titt som tätt. Det är fascinerande med akupunktur!

För någon månad sedan hade Malvina en agilityhund hos sig (det är oftast de hundarnas ägare som är väldigt medvetna om att det finns hundfysioterapeuter och vad dessa gör), som inte längre kunde träna. Svansen hängde och han var inte glad alls. Malvina satte några nålar i ryggen på honom, lät dem sitta i 20 minuter. Efteråt var han väldigt mycket bättre, och en vecka senare fick han ytterligare en behandling och idag tävlar han igen. Är det inte fantastiskt!?

Detta händer naturligtvis inte bara tävlingshundar! Alla hundar kan göra sig illa och få ont. Men det är väl större risk med tävlingshundar? Nej, faktiskt inte, egentligen tvärtom. De som tävlar i agility är mycket väl medvetna om hundens fysik och hälsa. De värmer upp och stretchar efter träningspassen. Vi vanliga hundägare är inte alls så noga. Vi tar ut vår hund och låter den rusa av sig.

Att värma upp och varva ner är däremot alltid viktigt, oavsett vad vi gör med vår hund. Tänk bara så fort hundar rusar när de kommer lösa! Att gå från ingen aktivitet till den typen av elitsport på ingen tid alls tär naturligtvis på kroppen.

Mitt tips är alltså, låt ALLTID hunden promenera i koppel innan den släpps lös, och låt den sedan promenera i koppel när den kallas in igen. På det sättet får muskler och leder en chans att anpassa sig till den extrema rörelsen.

Försök också alltid att använda en så kallad Y-sele, eftersom detta är det absolut mest skonsamma för hundens hälsa.

Och gå till en hundfysioterapeut eller hundmassör mellan varven, för att se så att allt är som det skall med hunden. Ju tidigare man hittar en skada, desto snabbare går den att bota. När hundägare går till Malvina hittar hon så gott som alltid något fel, men för det mesta är det en liten snabb behandling som gör susen. Det är framförallt hos de hundar som bara kollas igenom. De hundar man misstänker har ont brukar ta något längre tid att ordna, men även dessa kan Malvina hjälpa väldigt fort. Det är som sagt var fascinerande med akupunktur (och elterapi som hon också använder).

Ha kul tillsammans med din hund,

Natasja

Nature channel?

2009-04-08T01:48:00.000-07:00

Jag fick idag höra att det går en serie program om hundars ursprung med bland andra Ray Coppinger på något som heter Nature channel. Jag kan inte ens påminna mig att jag hört talas om den kanalen. Animal planet och natural geographic, men nature channel?

Den här serien hundprogram är jag naturligtvis väldigt intresserad av, så om någon har information om hur jag kan se detta på ett eller annat sätt, eller om någon har bandat det, så får ni mer än gärna höra av er,

Ha kul tillsammans med er hund,

Natasja

Hundars bästa

2009-04-06T13:01:00.001-07:00

För att återgå till programmet om sjukdomar som förekommer mer hos vissa raser än hos andra.

Ett exempel man tog upp var en hund (boxer) som fick epilepsi anfall en gång i månaden. Anfallen varade en bra stund och hunden skrek bland annat. Eftersom jag har levt tillsammans med två epilepsi hundar var detta det svåraste inslaget att se för min del. Hunden fick dessa regelbundna anfall trots daglig medicinering.

Är det ok att låta en hund leva så? Eller är det vår vilja att ha kvar vår hund som går före hundens bästa?

Det är verkligen inte en lätt fråga att svara på. Det kan vara det när man tittar på det utifrån, men när man lever med det dagligen och älskar hunden mer än allt annat, så är det naturligtvis inte alls lika enkelt. Men frågan måste ställas.

Marc Evans heter en chefsveterinär i England, han menade (i programmet) att man i aveln skulle gå från utseende till livskvalitet i sin avelsprioritering. Det låter som en extremt vettig åsikt, men också något som överhuvudtaget inte skulle behöva sägas. Det skulle inte vara något som fick mig att blogga om det, utan något som var accepterat som en självklarhet.

I programmet uppmärksammar man även CAWC, Companion Animal Welfare Council , en sida som jag kommer att ha lite extra koll på, där man delar med sig av forskning och resultat.

Ha kul tillsammans med din hund,

Natasja

Vår!

2009-04-06T12:54:00.000-07:00

Så otroligt härligt med vår, och att den kommer till påsk dessutom. Våren får det att spritta i kropp och själ.

Anledningar till lycka:

Att se gullviva och tulpan blomma i trädgården i början av april!

Att se några hundar testa sitt första blodspår, och se glädjen i deras ögon och stoltheten i deras nackar!

Att Malvina sätter några akupunkturnålar på en hund och att den efter 20 minuter är som ny igen!

Att solen går ner så sent så att jag hinner med ytterligare några saker jag borde hinna med!

Ha kul tillsammans med din hund,

Natasja

Ett renrasigt helvete

2009-04-05T12:10:00.000-07:00

Så där, nu har jag sett BBC dokumentären "Ett renrasigt helvete" och jag tyckte att den var väldigt tankeväckande, dessvärre kände jag igen mig från min korta tid som väldigt engagerad i en rasklubb och uppfödare (av en valpkull). Strutsmentaliteten är hopplös! Tänk vad vi kunde göra tillsammans om vi arbetade mot friskare och sundare hundar! Vilka underverk.

Det känns som om jag går händelserna i förväg en aning, för er som missat dokumentären. Om det är någon som spelat in den får ni hemskt gärna kontakta mig, även om det är någon som vet när den går i repris så att jag kan spela in den själv, natasja@hundens.se är adressen.

BBC dokumentären konstaterade att rashundarna i England bara bli sjukare och sjukare och att inget görs åt saken. Man tog upp några raser som är särskilt drabbade, cavaljer (syringomyeli, hjärnan är för stor för huvudet), rhodesian ridgeback (ridgen som leder till åtminstone två olika sjukdomare), schäfer (räkryggar med flera medföljande defekter) mops (ryggproblem pga av knorren), pekinese (gomseglet? täpper för halsen så att hunden svimmar). Värst drabbad ansåg BBC att cavaljeren var, och för de svenska cavaljerernas skull hoppas jag verkligen att sjukdomen inte är så utbredd här som den är i England. Det krävs inte mycket fantasi för att förstå hur man lider om hjärnan är för stor för huvudet. Tråkigt nog fick vi tittare ingen förklaring till varför det blivit så. Vill man ha små huvuden?

Problemet hade, enligt programmet, orsaken i inavel och utställningar där utseendet står i centrum och matadoravel (att samma hanhund används till för många tikar, vilket bidrar till inavel inom rasen). Det tyckte jag personligen var en väldigt bra analys. Här har man definitivt tre problem att tampas med!

Tack och lov är det inte lika eländigt inom den svenska aveln som inom den engelska. Svenska Kennel Klubben har under flera år, tack och lov, betonat vikten av att inte inavla, eller linjeavla som det lite finare ofta kallas. I England verkar man inte se det som ett problem att en far parar sin dotter, eller att två syskon får avkomma. Vi har sedan extremt lång tid vetat om att detta skapar missbildningar, sjukdomar och andra problem när det gäller människor och därför är det förbjudet med giftermål och barnalstrig i dessa konstellationer. Av någon anledning gör inte alla kopplingen att det skulle innebära samma problem när det kommer till hundar.

Inaveln i England är extrem. Som ett exempel tog man upp mops, som råkar vara en av mina raser, och man kunde konstatera att trots att det fanns hela 10.000 mopsar i England, så var de så inavlade att det i själva verket bara fanns 50 individer! Det säger sig själv att det kommer att bli väldigt svårt att fortsätta avla på det avelsmaterialet, utan att behöva para nära släktingar.

Varför gör man så här? För att det är lätt att "typa" sin avkomma. Att inavla leder lättare till snyggare hundar, det är lättare att få fram den typ man vill ha. På det sättet kommer vi in på hundutställningarna, där skönheten premieras och man inte tar någon nämnvärd hänsyn till hälsa.

Som ett exempel på detta tog man upp en pekingese som vann Crufts för några år sedan, själv minns jag det som igår. Kort efter utställningen blev denna hund anmäld, eftersom man pratade om att han var skönhetsopererad. Var detta sant, så skulle titeln dras tillbaka. Det var dock inte sant, ingen skönhetsoperation hade skett. Däremot hade han opererats för att gommen föll tillbaka och gjorde det svårt för honom att andas. Titeln drogs inte tillbaka och hunden har därefter blivit pappa till en mängd kullar, dvs nästa orsak till problemet, matadoraveln.

Som ett annat exempel tog man upp en cavaljer som hade blivit bäst i rasen på en annan stor utställning, den största och mest betydelsefulla för rasen, och den vinnande hunden hade den hemska sjukdomen syringomyeli.

Programmet tog också upp något som jag reagerat på i många år, att raserna förändras oerhört mycket hela tiden. Vi pratar om raserna som ett kulturarv, att de skall bevaras och om rasstandarden som ett mått för hur detta skall gå till. Trots detta så sker det en enorm förändring av hundarna och det går snabbt! Själv har jag tittat på förändringen av pekingese, som för 20-30 år sedan mer liknande dagens tibetansk spaniel, men som nu mer ser ut som en långhårig mops. Benen har blivit kortare, nosen har blivit helt platt, pälsen har blivit enorm. När jag tittade i gamla hundsport (från 80-talet), så blev jag otroligt förvånad över hur pekarna såg ut på den tiden. Knappt igenkänningsbara. Här har utställningarna utan tvekan en enorm roll. Vi människor är mycket för mode och trender och hundarna är inte undantagna för vår mode- och trendmedvetenhet. När vissa hundtyper blir populära går det snabbt att få fram dessa. Vem vill inte vara vinstrik?

Matadoraveln är det sista problemet, eller det första kanske. När en och samma hanhund används till på tok för många tikar så blir inaveln ett faktum riktigt snabbt, och om det sedan visar sig att den hanhunden bar på en sjukdom, så har man rekordsnabbt spridit den vidare till en stor del av rasen, och det blir svårt att göra något åt. Matadoravel är däremot ett känsligt kapitel, som så mycket annat. Det finns däremot riktlinjer för hur många valpar en hane max bör få efter sig, tänk om dessa kunde följas! Tikar blir det ju inte direkt något problem med, eftersom hon inte kan få särskilt många kullar av naturen, men i små raser borde naturligtvis även hennes antal valpar begränsas.

En sak vill jag däremot kritisera programmet för och det är att det är mycket lätt att tro att det är blandraser som gäller om man vill ha en frisk hund, men det är en sanning med modifikation. I första ledet så är blandrashundar statistiskt sett friskare än renrasiga hundar, det vill säga om man blandar en renrasig hund med en annan, medan det i andra ledet blir en statistiskt sjukare hund än en renrasig, det vill säga om den blandrasen korsad med en annan hund, renrasig eller blandrasig spelar ingen roll.

Det finns enormt många fördelar med renrasiga hundar och det föll helt bort. En renrasig hund ger oss en mycket större trygghet när det gäller hur den kommer att vara och hur den kommer att se ut, jag tänker då framförallt på storlek.

Om den renrasiga aveln sköts, så innebär det en mängd fördelar. Svenska kennelklubben har i samarbete med rasklubbarna tagit fram det så kallade RAS, en avelsstrategi för alla raser, där hälsoprogram ingår. Det har man tydligen gjort i England också, men där finns det inga regler för inavel, vilket det gör i den svenska.

Inom blandrasuppfödningen förekommer inte några sådana program.

Vad kan man då göra om man skall köpa en hund? Jo, man kan först och främst gå in på Svenska Kennelklubbens hemsidan, och gå till webtjänster och därefter hunddata, där kan slå upp den kombination man är intresserad av, få upp stamtavlan i valfritt antal led och kolla hur det ser ut. Inavel är alltså en stor bov i drama. Det man kan göra är att titta hur det ser ut inom fem led, alltså fem generationer, förekommer ett namn två gånger, avstå, förekommer det inte så är det ingen inavel att tala om på de valparna. Det innebär alltså att det är betydligt mer sannolikt att valparna kommer att vara friskare.

Genom att fråga uppfödaren om hälsoprogrammet kan man också visa sitt intresse för hälsofrågorna och sätta press på de som ännu inte förstått hur viktigt detta är. En bra uppfödare älskar en frågvis valpköpare! Ställer man frågor, får man däremot vara beredd att svara på frågor själv, och samma regel gäller här! En bra uppfödare ställer många frågor, eftersom de är intresserade av att deras valpar kommer till bra och varaktiga hem, för att hitta dessa måste man ställa frågor!

Som valpköpare har vi faktiskt en viss möjlighet att påverka hundaveln, för om vi inte köper valparna kommer uppfödarna inte att avla fram dem! En riktigt viktig regel är därför, köp inte enbart med hjärtat! Det är otroligt lätt att man fastnar för en valp och mot sitt bättre vetande köper man valpen fast allt talar emot det. Det kan kosta en mycket, både känslomässigt och ekonomiskt!

Jag har mycket tankar i detta ämne, så jag återkommer med fler tankar i nästa blogginlägg,

Ha kul tillsammans med din hund,

Natasja

Den sjuka aveln?!

2009-04-01T12:08:00.000-07:00

En mycket omtalad dokumentär från BBC om hundaveln och utställningens roll för hundars hälsa, som har blivit mycket uppmärksammad och fått stora konsekvenser i England, där några stora sponsorer lär ha dragit sig ur Crufts (för övrigt den enda utställning som jag verkligen älskar). Jag har hört otroligt mycket om denna dokumentär, men inte haft möjlighet att se den. En vän skickade länken till programmet på internet (tack Ylva!), så om man inte orkar vänta på reprisen (som tydligen skall gå på fredag), så går det bra att se detta on line. (oj oj oj, vilken meningsbyggnad det var i hela det här stycket)

http://svtplay.se/v/1497320/dokument_utifran/ett_renrasigt_helvete?cb,a1364145,1,f,103473/pb,a1364142,1,f,103473/pl,v,,1497320/sb,p103473,1,f,-1

Själv tänkte jag sätta mig ner och titta på den vid tillfälle, och kommer säkert att återkomma med blogginlägg om detta, eftersom det ligger mig så väldigt varmt om hjärtat.

Är just nu på utbildning för att bli Agria ombud och även då kommer vi i kontakt med aveln när den inte riktigt är som den skall. Hur kejsarsnitt ökar dramatiskt inom vissa raser, hur försäkringsbolagen börjar ifrägasätta om man överhuvudtaget kan ta risken att försäkra vissa raser, eftersom de blir sjukare och sjukare, och man faktiskt inte vill vara med och bidra till djurs lidande, hur vissa raser plastikopereras innan valpleverans (!). Det är en väldigt sund inställning att ifrågasätta detta , jag hoppas bara att det inte är för sent! Jag älskar alla hundar och rashundar har en himla massa fördelar, eftersom man kan säga hur stor hunden kommer bli (med största sannolikhet), hur den kommer att bete sig (med största sannolikhet), och det vore ju verkligen förfärligt om vi förstörde alla de fördelarna med raserna, för att vi måste ha dem att se ut på ett exakt sätt.

Det viktiga är ju ändå att, ha kul tillsammans med din hund,

Natasja

Hur kan ett stackel vara milt?

2009-03-26T04:32:00.000-07:00

Den frågan får jag från en kollega idag, och det är ju en väldigt berättigad fråga.

Det här stackel light halsbandet säljs tydligen tillsammans med klickers och andra hjälpmedel som vi moderna hundtränare använder oss av. På det sättet legitimerar man användandet av bestraffning (strypkedjor light finns också, då kallas de dressyrlänkar eller dressyrlänkar med stopper, fint skall det låta, men principen är hela tiden den samma).

Man skriver:

"Motivation and Correction: Proper reinforcement, through a balance of motivation and correction, is essential to the learning process. Positive Reinforcement through motivation shows your dog that he has done something right, while a correction helps him understand what is wrong."

Vilket är kvalificerad dynga, varken mer eller mindre.

Bestraffning ger ingen information till den som blir bestraffad, och om den gör det, så är den väldigt ringa. Det är själva huvudskälet till att jag är emot bestraffning. Varför göra något som ändå inte ger någon information om vad som skall göras? Opedagogiskt och ologiskt, enligt mitt sätt att tänka. I bästa fall får hunden lära sig vad det är vi vill att den inte skall göra, i värsta fall blir det bara ett obehag som hunden dessutom kan koppla till något helt annat än det vi hade tänkt oss. När det gäller bestraffning är timing ALLT. Jobbar man med bestraffning så måste den vara ofelbar. För att man skall ha en chans att lära hunden något med hjälp av en bestraffning så måste den komma max 0,01 sekunder efter det felaktiga beteendet. Det är en enormt bra timing det.

Något av det som folk upplever som det allra största problemet med klickerträning är just vikten som vi lägger på timing. Det är svårt att klicka så exakt. Och när vi belönar har vi åtminstone en sekund på oss att klicka, även om det naturligtvis blir tydligare för hunden ju mer exakta vi är. Men det är en stor skillnad på en sekund och 0,01 sekund. En sekund kan vi alla behärska, för att klara av 0,01 så krävs det kopiöst mycket träning och antagligen en gnutta tur. Ändå kan hunden uppfatta det som vi vill bestraffa den för som något annat än det vi hade tänkt.

Hundar tänker inte logiskt. De har inte förmågan att intellektuellt fundera över vad de just varit med om, vad det var som ledde till bestraffningen, något som vi människor kan. Hundar lever här och nu. Det som är otäckt skall undvikas. Det är en överlevnadsstrategi. Jag brukar fråga: Varför finns det hundar som är rädda för gräs, maskrosor eller kor? Jo, för att de gått in i ett elstaket. Det första som hunden uppfattade vid obehaget är det som den kommer att koppla till det. Hunden får en stöt, och där stod en kossa. Hunden får en stöt, och där luktade det gräs. En association är klar och hunden har gjort sin koppling, kor eller gräs är farligt, det gäller att hålla sig därifrån.

Ägaren utför en bestraffning på hunden, med till exempel ett sådant otäckt halsband jag inledde bloggen med idag (som tack och lov är förbjudna i Sverige). Det är då väldigt lätt för hunden att koppla obehaget som den kände med just ägaren, och vi kan snabbt få en hund som är rädd för sin ägare.

En annan sådan vanlig association jag ser att hundar har gjort är mot andra hundar. Hunden ser en annan hund som den gärna vill gå fram och leka med, vi rycker till i kopplet och skapar ett obehag, och hunden kopplar det till den andra hunden. Vi har omedvetet sått fröet till en framtida problematik i mötet med andra hundar. Nästa gång hunden ser en hund kan den förvänta sig obehag, och så får den obehag igen och mönstret börjar fastna. Tredje gången kanske hunden vill försvara sig mot den otäcka hunden som ger den obehag. Hunden gör utfall och vi rycket till ännu hårdare för att markera att så där gör man inte, hunden får nu ett ännu större obehag som den kopplar till den andra hunden. Vi fastnar i en nedåtgående spiral som det kommer att bli svår att bryta, om det inte är så att vi faktiskt vänder på den och börjar ge hunden positiva associationer av andra hundar. Jo, det går! Jag anordnar hundmöteskurser i just detta med mycket bra resultat. En startar förövrigt idag.

Tillbaka till det eländiga halsbandet. Att ge obehag, som alltså innehåller väldigt lite information till hunden, tillsammans med klick, som ger väldigt mycket information är helt förkastligt. Det skapar en förvirrad hund, som inte riktigt vet vad den skall tro. När jag läste till hundpsykolog jobbade vi precis så och jag har sett de snabba resultaten med metoden, men det finns en rejäl baksida - det leder lätt till aggression som kan vara svår att göra något åt och som därför lätt leder till avlivning. En av mina favoritlärare Kathy Sdao talar om att dessa hundar blir neurotiska. Att arbeta med metoder som har biverkningar passar inte mig. Jag vill jobba säkert och tryggt och det gör man med hjälp av positiv förstärkning och att skapa situationer där hunden kommer att lyckas, så att vi på det sättet får tillfällen att belöna hunden. Det har visat sig vara en riktigt succé metod som jag varmt rekommenderar!

Ha kul tillsammans med din hund,

Natasja

Försäkringar

2009-03-25T12:06:00.000-07:00

I samband med Trollets död visade det sig bli problem med försäkringar. Vi hade försäkrat in henne, naturligtvis, alla våra hundar är väl försäkrade, men när hon dog och det var dags för reglering visade det sig att denna försäkring kommit på villovägar! Någon har missat något, vilket naturligvis är en katastrof i ett sådant läge. Skulle vi inte ha märkt det. Jo, absolut, men när man har många hundar är det lätt hänt att missa detta.

Alla våra hundar är livförsäkrade. Jag tycker att det är bra just i den här situationen som vi har hamnat i. Jag betalar gärna för en hund jag får hem, men att betala en stor summa pengar för en hund man aldrig mer får se är för deprimerande. Det är då livförsäkringen är så bra, som jag ser det så betalar den för eventuell veterinärvård, eventuell avlivning, samt för kremering, så att man slipper lägga ut pengar för detta sorgliga.

Den livförsäkring vi hade på Trollet, eller rättare sagt den försäkring vi trodde oss ha för Trollet, skulle alltså täcka hennes dygn på sjukhuset, samt den separatkremering som vi vill ha gjord. Nu hade vi alltså inte en sådan och slutnotan slutar på några tusen kronor. Trist och onödigt!

Jag skriver detta som ett litet varnande exempel, inte för att kasta skit på någon. Fel inträffar. Mitt råd är, försäkra hunden, den tryggheten är det värt att betala för, och se till så att försäkringen stämmer när ni får försäkringsbrevet.

För mig är det faktiskt så viktigt med försäkring på hund (och katt för den delen) att jag precis blivit försäkringsombud för Agria, så om du vill ha ett personligt försäkringsombud så är det bara att höra av sig. Jag kommer också att kunna berätta om alla förbättringar som försäkringen har fått från och med den första april. Nu kan den bli så individanpassad som vår träning annars är. Det tycker jag verkligen är toppen, eftersom alla hundar och hundägare har särskilda behov. Nu kan man alltså skräddarsy sin försäkring!

En annan nyhet hos Agria är Agria Breeders Club, där kan alla uppfödare vara med, oavsett om man har sina hundar försäkrade i Agria eller inte, och det kan ge många fördelar och inte en enda nackdel. Bland annat kan man läsa mycket intressanta artiklar om uppfödning och uppfödarrelaterade texter, samt samla poäng som man kan plocka ut i otroliga produkter, tex digitalkameror!

På fredag i nästa vecka har jag varit på min första ordentliga utbildning och kommer att kunna hjälpa er att bli medlemmar och svara på alla tänkbara frågor om försäkringar.

Ha kul tillsammans med din hund,

Natasja

Lite makabert

2009-03-23T13:35:00.000-07:00

är det allt att jag dagen efter Trollets död får ett klipp om en "dead dog" tillsänt mig, men det är just ett sådant klipp man vill ha en dag som denna, eftersom det fick mig att skratta ruskigt gott.

Skratta med mig, ett nytt sätt att träna "spela död", kreativitet är alltid kul.

Ha kul tillsammans med din hund,

Natasja

Trollet Trollunge

2009-03-22T11:22:00.001-07:00

Ibland händer det som är så ruskigt orättvist att det bara inte får hända. En sådan sak hände idag, när vår lilla älskade Trollet Trollunge somnade in på Malmö djursjukhus vid tio månaders ålder (fyllde igår). Det var verkligen inte hennes tid. Hon var den i flocken som jag trodde stod sist i kön till de sälla jaktmarkerna.

Förutom att detta är enorm tragedi för oss, att vi förlorade Trollet, som jag själv blåste liv i vid födseln och som var ett enormt litet energiknippe och en väldigt LITEN glad skit, så är det extra jobbigt att vi inte har en aning om vad det var för fel på henne. På Malmö djursjukhus hoppas man nu att vårt försäkringsbolag vill betala en obduktion, eftersom de är helt frågande till det inträffade. Hypoteserna är många, men under hennes knappa dygn på sjukhuset har hon behandlas som om det vore en hjärnhinneinflammation, men de verkar tydligen inte alls säkra. Förgiftning har stått på dagordningen, och vi har försökt komma på vad det skulle kunna vara. Tumör i hjärnan är ytterligare hypotes de arbetat efter. Ovissheten är verkligen extra jobbig. Det hade varit väldigt skönt att få en förklaring till detta ofattbara, för hur kan en hund på tio månader vara frisk ena dagen och död nästa, det går helt enkelt inte att fatta.

Det känns heller inte som om jag fick ta adjö av henne, för när vi lämnade henne på sjukhuset vid midnatt, så var vi ju säkra på att vi skulle hämta henne senast måndag, istället fick vi ett dödsbud. Klockan kvart i fyra på eftermiddagen idag somnade hon in av sig själv, efter att tillståndet blivit kraftigt försämrat.

Lilla, lilla Trollet, vi kommer att sakna dig så mycket. Vi var ju bara i början på livsresan tillsammans.

Ta vara på den tid ni har med er hund och värdesätt varje sekund,

Natasja

Djur kan lösa problem!

2009-03-07T12:39:00.000-08:00

Det här är bara så underbart. Ett klart exempel på operant inlärning:

Ha kul tillsammans med din hund,

Natasja

Agility när det är riktigt snyggt

2009-03-07T09:30:00.000-08:00

Susanne Garrett känd hundtränare visar agilitytakterna.

Hatten av, det är så det skall se ut.

Ha kul tillsammans med din hund,
Natasja

David Mech

2009-02-25T05:19:00.000-08:00

David Mech är väl antagligen den i världen som vet mest om vargar, här är ett underbart klipp om hans underbara liv med vargar och vargforskning:

Och tänk, nästa år skall jag och några till få närkontakt med vargar i Kolmården tillsammans med Runar Naess, vilken lycka! Det finns fortfarande reservplatser kvar, och med lite tur kan dessa reservplatser bli ytterligare 15 platser, så det är inte kört än att få följa med på detta fantastiska äventyr med vargar och delfiner!

Ha kul tillsammans med din hund,

Natasja

Cesar om hund och katt

2009-02-24T08:32:00.000-08:00

I ett avsnitt av Mannen som talar med hundar skulle Cesar ge sig på en hund som var aggressiv mot katter, så gick det till:

Bestraffningsträning medför klara risker...

Ha kul tillsammans med din hund,

Natasja

David Mech om alfa!

2009-02-21T01:29:00.001-08:00

Ytterligare ett riktigt bra klipp.

Tack Natalie för att du delade med dig!

Ha kul tillsammans med din hund,

Natasja

Måste ses!!!!

2009-02-21T01:24:00.000-08:00

Det här klippet är det bästa jag någonsin har sett! Missa det inte och sprid det vidare till alla ni kan.

Ha kul tillsammans med er hund!

Natasja

Gästföreläsare på Hundens!

2009-02-20T07:57:00.000-08:00

Det händer grejer på Hundens!

Emma Parsons är ju inbokad sedan en tid för att komma tillbaka till oss och hålla två seminarier, ett två dagars som är en repris på det bejublade seminarium hon höll för ett par år sedan, och ett uppföljningsseminarium för de som gick förra gången. Naturligtvis kan man gå alla fem dagarna och få en riktig dos med klickerträning och problemlösning på hög nivå. Mer om detta går att läsa på vår hemsida. Emma är en fantastisk föreläsare, mycket kunnig och engagerad.

För ca 5 minuter sedan bokades nästa riktigt roliga event in en helg med Runar Naess, vargforskare. Han kommer till oss helgen den 28-29 november (och ni som skall gå hundpsykolog, ni får detta som bonus!!!) och talar om:

Valputveckling
Jaktbeteende & Motivation
Flockdynamik
Aggressioner
Kommunikation / språk
Dominans & ledarskap
Flyktavstånd & kritisk avstånd

Runar är en fantastisk föreläsare, rolig och kunnig, och med väldigt mycket fart, så de som brukar somna under föreläsningar kommer inte att göra det den här gången. En mängd bilder (ni skall se hans fantastiska vargbilder!!!!) och filmer varvas in i föreläsningen.

Som om inte det var nog! Vi kommer också ordna en unik chans att spendera tid tillsammans med Runar i Kolmårdens varghägn! Det är något som jag har drömt om att få göra under många år, att få vara i varghägnet tillsammans med en så kunnig person. Den chansen kommer alltså komma!

Det händer på Hundens!

För mer information om dessa event, kolla hemsidan eller ta kontakt med mig på info@hundens.se eller 0703-557 111.

Ha kul tillsammans med din hund,

Natasja

Klickerträna häst!

2009-02-18T10:22:00.000-08:00

Satt och surfade lite och hittade till en del av Alexandra Kurlands hemsida som jag av någon anledning inte gått in på tidigare:

//theclickercenter.com/2004/Newsletter/index.php

Där kan man hitta en mängd kloka saker från den alltid lika kloka Alexandra!

Här kan ni titta på när hon jobbar med sin underbara miniatyrhäst, utbildad till service häst.

Ha kul tillsammans med din hund!

Natasja

Positiv förstärkning - det fungerar varje gång!

2009-02-17T11:49:00.000-08:00

Fick detta brev:

KLICK och en ordentlig jackpot till dig! Jättekul med nya inlägg i din blogg, och så många på en gång också! Jag har saknat att läsa den.

Positiv förstärkning.

Det första jag vill göra är att logga in på bloggen och genast skriva ett inlägg.

Positiv förstärkning är fantastiskt. Det fungerar varje gång. Oavsett om man är djur eller människa.

Det är operant inlärning. Jag lär mig av mina försök. I detta fall att skriva ett otal inlägg på bloggen, efter att inte ha skrivit något på väldigt länge. Resultat. Ett väldigt trevligt brev som visar att det finns någon som uppskattar vad jag skriver. Vad leder det till i framtiden? Naturligtvis att jag skriver mer.

Kom just att tänka på en elev som också har en blogg. En dag hade hon skrivit om Cesar, och hon har samma hållning till honom som jag, så det var inte så positivt förtärkande i förhållande till honom (å andra sidan kan han ju inte läsa det, så det har ju ingen effekt). Inlägget hade däremot effekt på svenska Cesar fans och det tog hus i helvete. Det som läsarna absolut inte hade avsett som positiv förstärkning, skäll på henne för att hon skrev så, togs däremot emot som just positiv förstärkning av skribenten. Hennes gensvar blev "jag måste skriva mer om Cesar!"...

Det får mig att tänka på hundar, som inte sällan tar emot våra utskällningar och andra otrevligheter just som positiv förstärkning, "äntligen ser hon mig!", och därför gör de om det som vi inte alls vill att de skall göra om.

Operant inlärning.

Det är den som "tränas" som avgör vad som är förstärkande och vad som är bestraffande. Ökar beteendet så har det verkat förstärkande, minskar det så har det verkat bestraffande. Svårare än så är det inte.

Ha kul tillsammans med din hund,

Natasja

Det är kul att träna!

2009-02-16T15:07:00.001-08:00

Och att springa in i buren skall vara riktigt roligt. Susan Garrett visar hur:

Ha kul tillsammans med din hund,

Natasja

Min allra största idol - Ken Ramirez

2009-02-16T10:50:00.000-08:00

Jag är antagligen världens största Ken groupie, och han vet om det!

På Shedd aquarium har man nu tydligen börjat med en hundshow, där man enbart använder sig av omplaceringshundar (shelter dogs). Vilken bra idé! Här kan man också visa att tekniken man tränar delfiner och valar med, fungerar precis lika bra på hundar, det vill säga, klickerträning. Det skall bli spännande att se hur den showen utvecklas!

Alltid med allra största respekt för djuren:

Ha kul tillsammans med din hund,

Natasja

Arbeta med din hund, inte mot din hund

2009-02-16T10:45:00.000-08:00

Här ges en förklaring till vad vi ser på TV, där de "traditionella" tränarna jobbar mot sin hund. Inte särskilt smart, men det ser ju "macho" ut...

Ha kul tillsammans med din hund,

Natasja

Belöningskvalitet

2009-02-16T10:36:00.001-08:00

Ja, vi velourisar, vi belönar ju gud bevars våra hundar. Belöningskvalitet kan däremot vara en mängd olika saker:

Ha kul tillsammans med din hund,

Natasja

Hundspråk

2009-02-16T09:53:00.000-08:00

Jag fortsätter med mitt letande efter kunskap på Youtube (fantastiskt ställe), och där hittar jag en av mina idoler, Jean Donaldsson, och en föreläsning med henne om hundspråk.

Del 1

Del 2

Del 3

Del 4

Del 5

Del 6

Del 7

Det blev ett litet abrupt slut, så om någon hittar fortsättningen får ni gärna meddela mig.

Ha kul tillsammans med er hund!

Natasja

Klickertränad mulåsna

2009-02-16T07:43:00.000-08:00

Det här är nog mitt allra mesta favoritklipp om klickerträning alla kategorier:

Mulåsnan som varit misshandlad tidigare och som tycker att det är riktigt läskigt att ta sig in i en tvättspilta.

Tänk om Ceasar hade sett det här innan han tvingade den stackars grand danoisen att ta sig över hala golv! Eller om alla som tvingar in sina hästar i transporter kunde se hur lätt det är att klicka in ett djur på en plats de faktiskt inte vågar sig in i egentligen, och hur deras självförtroende byggs på vägen, och hur den platsen därefter inte alls är obehaglig!

Detta är verkligen clicker magic, klick för varje hovs rörelse, och tillsammans skapar alla dessa hovrörelser underverk och en mula som vill och vågar!

Ha kul tillsammans med din hund,

Natasja

Klickerträna katt

2009-02-16T07:40:00.000-08:00

På Karen Pryors "Clicker magic" såg jag en katt tränas första gången. Jag gillar denna pedagogiska del av filmen:

Ha kul tillsammans med din hund,

Natasja

Äntligen, nu skall jag fira!

2009-02-16T07:33:00.001-08:00

Tack till min syster och till Gitte för att ni har lärt mig hur man bäddar in ett inlägg i bloggen. Så jäkla enkelt det var... Men det brukar det ju vara, när man väl lär sig hur.

Inga hundar, men väl katter och katter är ju faktiskt lika häftiga:

Ha kul tillsammans med er (katt och) hund,

Natasja

(Lyckligt ägd av tre katter!)

Språkförbistring!

2009-02-16T06:23:00.001-08:00

Ha kul tillsammans med din hund,

Natasja

Grattis Brukshundsklubben!

2009-02-16T06:10:00.000-08:00

Fick tips om att läsa på en hemsida, där det mest hårresande saker skulle stå att läsa, och det gjord det mycket riktigt, bland annat:

"Vad fasen hände med alla som fick lära dressyr på den tiden? Försvann plötsligt vår kunskap? Vad hände med denna oerhörda kompetens? Var är alla som fostrades i en tid då ledarskap och problemlösning för det mesta var så enkelt att man hissade hundarna ett par varv eller vred om öronen. Vi hade inga strypsnaror, inga stackel, inga elhalsband och gubevars inte heller några klickers. Men, vi hade det i nyporna, i känslan, i blodet, i själen och…..vi hade framför allt, vanligt jävla sunt bondförnuft. Sitter alla hemma i stugorna och tiger? Jag hoppas att svaret är NEJ. Vi finns någonstans därute, men är hänvisade till undanskymda platser. Vi känner inte längre igen oss på den Brukshundklubb vi en gång skapade. Ärligt talat (...) …varför lät vi velourfolket ta över? Varför i helvete fick de förstöra vår fina brukshundklubb?"

Det stod faktiskt mer hårresande saker än detta på sidan, men detta är ändå ett litet urklipp som illustrerar helheten ganska väl.

Brukshundsklubben har med andra ord lyckas reta upp den hårda skolan rejält. De känner sig inte hemma längre och tycker att de vänstervrida velourisarna har tagit över helt.

Ett jättestort grattis till Brukshundsklubben! Ni har gjort ett gott arbete och sållat agnarna från vetet. Blir den hårda skolan så upprörda och känner de sig så överkörda, trots att de är medvetna om att de har bästa sändningstid i TV flera dagar i veckan, ja, då måste det vara ett tecken på att den moderna hundträningen är på frammarsch!

Grattis alla hundar!

Ha kul tillsammans med er hund,

Natasja

En harmonisk värld

2009-02-12T06:57:00.000-08:00

Vore det väl härligt att få leva i, som det här:

(den dagen jag fattar hur man lägger in det direkt i bloggen skall jag fira!)

I söndags var det examination på min första klickerinstruktörsutbildning. Den drabbades dessvärre av influensen, men fyra elever blev klara och diplomerade. Grattis till er Yvonne, Maja, Åsa och Tiina.

Under söndagen hände också något katastrofalt, som förtog lite av glädjen över diplomen. Min älskade mops Sir Herbie blev riktigt dålig. Vad som hade hänt honom visste vi inte, men det var fler än jag som var riktigt oroliga och trodde att hans sista dag var kommen. Nu var det tack och lov inte så, utan något mycket mindre allvarligare än så. Antagligen hade den första kotan i nacken kommit på sniskan på något vis, och kanske kommit åt en nerv, vilket ledde till Herbies smärta, vinglande gång och ihopramlande. Jag kunde andas ut! Jag kan nämligen inte alls förstå hur ett liv utan Herbie skulle se ut, och även om han går in på sitt nionde år nu, så är han pigg som en tvååring. Till och med veterinären sade: "Han är inte gammal!", när vi kom för undersökningen. Kort och gott, han är en hund som man förväntar sig skall leva i många, många år till.

Det var väldigt otäckt, men idag torsdag verkar han må som vanligt igen. Han är tillbaka i sitt "friska" beteende att aldrig släppa nosen från sin dotter Vinas rumpa... Hade väl aldrig trott att jag skulle bli glad över att se det beteendet.

Värdesätt varje sekund ni har med er hund!

Natasja

Ledarskap? del 3

2008-12-10T12:08:00.000-08:00

Sist skrev jag om de tankar jag fick när jag läste "Köttbullelydnad" och den här gången tankar jag fick när jag läste "Naturligt ledarskap med Mickie". Tillskillnad från den första boken är detta faktiskt en hel bok i ämnet, precis som Anders Hallgrens "Alfasyndromet" (den i mitt tyckte bästa bok han skrivit, vilket säger en hel del om hur bra den är, Anders har ju varit minst sagt produktiv) också är det, fast ur ett helt annat perspektiv.

Mickie Gustafsson skriver:
"Ordet ledarskap, i hundsammanhang, är dessutom ett av många ord och >>metoder<< som ligger i tiden. Det mesta mellan hund och människa anses kunna fungera väl, bara man har ett >>bra<< ledarskap. Om det nu verkligen förhåller sig på det viset infinner sig naturligt en del undringar. Vad menas med ett >>bra<< ledarskap? Vad är egentligen ledarskap? Och vilket sorts ledarskap eller ledare har vi i åtanke? Tänker vi på det ledarskap som Hitler utövade eller går våra tankar mer till en ledare som Gandhi? Den >>moderna<< hundägaren syftar kanske på den sortens ledarskap som vargen utövar, och då infinner sig fler frågor. Vet vi ens med säkerhet hur vargar utövar ledarskap, och finns det verkligen ett fast koncept för detta som i så fall kan generaliseras och omfatta även hundar - alla hundar, i alla sammanhang?"

Här sammanfattar Mickie mycket kärnfullt problemet med ledarskapsbegreppet. Det kan vara så otroligt mycket, ja, så mycket att det går att skriva en hel bok för att försöka förklara alla komplexa sidor av begreppet och hur vi kan tolka det.

Det går inte att komma ifrån att en mycket skicklig ledare fanns i Adolf Hitler. Hur får man annars med sig så många människor på så mycket ohyggligheter? Man är helt enkelt väldigt duktig på att leda, att man sedan leder en hel nation och en värld i fördärvet säger egentligen ingenting om själva ledarskapet. Förmågan att leda.

Gandhi var också en duktig ledare, fast på ett helt annat sätt. Egentligen fick han väl inte så många med sig på sin smala väg, men han är respekterad än idag och ses som ett föredöme bland människor. En skicklig ledare, precis som till exempel Jesus, eller Buddha.

Vad som är en bra ledare beror alltså väldigt mycket på vem man frågar.

Den moderna hundägaren syftar på vargens ledarskap, skriver Mickie. För mig är det inte alls modernt. Hunden tillhör vargsläktet, men är inte en varg. Hunden är en hund. Väldigt mycket skiljer hundar och vargar. Vargar söker till exempel inte kontakt med människor, men det gör hundar. Hundar lär sig snabbt vad "peka" innebär, medan detta inte går att lära en varg. En varg skulle aldrig komma på tanken att be en människa om hjälp med en problemlösning, medan en hund gör det väldigt snabbt. Varför hänger vi då upp oss så mycket på vargen? Ibland känns det nästan som om vi tittar mer på vargen än på hunden, för att förstå oss på hunden. Det blir lite bakfram. Skulle vi titta på chimpanserna för att förstå oss på människan? Visst är det intressant att studera chimpanser, men om man vill ha mycket information om människan, så är det väl mer intressant att studera människan.

Otroligt många missuppfattningar om hundar kommer sig av att vi tar dem för vargar. Bland annat just ledarskapsbiten, där vargens så kallade aggressivitet har fått styra oss i förhållande till våra hundar och fått rättfärdiga det vi gör.

För Mickie är ledarskapet just "att leda". Hon skriver själv att hon har gjort det lätt för sig och andra genom denna definition. Sedan skriver hon "Hur detta ledarskap sedan utövas kan skilja sig avsevärt mellan olika individer och i olika situationer. Det ledarskap som utövas av en människa gentemot en hund skiljer sig på många punkter från det ledarskap som utövas människor emellan- eller hunddjur emellan."

Vi kommer aldrig att kunna bli hundar! Vi är människor och gör saker på vårt sätt. Hundar är hundar och gör saker på sitt sätt. Det är väl härligt! Om vi blir bättre människor kan vi säkert bli bättre för våra hundar. Men hur vi än försöker kommer vi att vara dåliga som hundar och hundar dåliga som människor. Skall vi prata om ledarskap i förhållande till hundar, vilket jag önskar att vi slutar med, så tror jag att det är mycket bättre att vi försöker bli duktiga mänskliga ledare, än att försöka bli alfavargar, för det är som dömt att misslyckas.

Ha kul tillsammans med din hund,

Natasja

Ledarskap? del 2

2008-12-10T10:09:00.001-08:00

Igår skrev jag att jag skulle ta upp ledarskapet i ett par böcker som är nya på marknaden och som jag precis har läst.

Jag börjar med boken "Köttbullelydnad" som jag tycker är en mycket läsvärd bok med många klokheter. Maria Ahola skriver:

"Ledarskap har länge blandats ihop med aggressivitet och att man som >>hundens ledare<< ska vara dominant och att hunden ska visa aktiv underkastelse. >>Hunden ska veta sin plats.<< Detta har gjort att hundar har fått utstå mycket otrevligheter i >>ledarskapets<< namn och till den grad att ledarskap idag är ett fult ord i hundsammanhang. Många instruktörer och hundpsykologer undviker ord som ledarskap, ledare och alfa eftersom de är så starkt knutna till det gamla tuffa sättet att vara med hunden och har valt att istället tala om en relation mellan hund och människa. Jag tycker att ledarskap är ett bra ord som talar om vad man menar och istället för att byta ut ordet ska vi jobba för att ge det en ny positiv betydelse. Ledare är för mig någon som leder, visar vägen, och det är precis det som jag bygger min uppfattning om ledarskap på."

Jag tror att Maria och jag i sak är helt överens, men ändå inte... Jag är helt med om att ledarskapet har förknippats med aggressivitet, bestraffning och dominans, och att detta verkligen lett, och dessvärre fortfarande leder till, att hundar får utstå mycket otrevligheter.

Jag är också en av de hundinstruktörer och hundpsykologer som Maria talar om, som mycket hellre låter bli att tala om ledarskap överhuvudtaget och väljer att fokusera på relationen. Dessvärre har jag inte alls märkt att ledarskap skulle vara ett fult ord, vilket jag tycker det är, utan jag tycker att detta lever och frodas som aldrig förr. Det har aldrig funnits ett större skäl att begrava ordet en gång för alla, mer än nu.

Jag har också väldigt dåliga erfarenheter av att försöka fylla ett ord med ett nytt innehåll. Det är för det mesta väldigt svårt, särskilt som den gamla synen på ledarskap lever vidare vid sidan av den nya formen av ledarskap, och hur skall man då som hundägare veta vilket ledarskap andra pratar om? Skall man hela tiden förklara exakt vad man menar med ordet så blir det väldigt krångligt. Annars kan man ju tro att man pratar om samma sak och har samma slags relation till sina hundar, när man i själva verket inte alls gör det. Det kan göra livet onödigt komplicerat.

Vissa ord blir "fula" och blir därmed förbrukade. Min ingifta mormor säger ofta "neger", och menar absolut ingenting ont med det. Hon älskar olika kulturer och folk av alla olika slag och tycker att det är trevligt med invandring. Hon avskyr dessutom rasister. Men när hon växte upp så var det så man kallade svarta. Försök att göra om det ordet till ett ok ord igen... Jag är ganska säker på att det är en omöjlighet. Jag har till och med svårt att skriva ner det i denna text, och skulle aldrig komma på tanken att använda det, och varje gång mormor säger det så får jag kaffet i vrångstrupen. Medan hon helt oförargligt säger "men det heter ju så". Helt ok förr, helt oacceptabelt idag. Det är helt enkelt svårt att ändra innebörden i ett ord.

Vad säger ordet ledarskap om min relation till min hund? Egentligen? I mina ögon och öron är det inte mycket som blir självklart. För Maria Ahola har en ledare följande egenskaper: beskyddar, lyssnar, instruerar, hjälper, aktiverar, samt självklart ger mat och husrum. Frågar man en traditionell tränare lär man få helt andra egenskaper uppräknade för sig. Det är alltså det stora problemet enligt mig.

Anders Hallgren pratar om lärarskap och det tycker jag är ett tydligare ord, det talar mer om vad det är man försöker att vara för sin hund. Därför föredrar jag det. Det finns visserligen en mängd olika typer av lärare, så det kan säkert bli missförstånd när det gäller detta, men den hårda linjen kommer nog aldrig se sig själva som lärare istället för ledare, vilket ytterligare ger detta ord en fördel. Jag föredrar dock fortfarande att tala om relation.

När det gäller ledarskap så är det mycket som vi tar för givet, till exempel detta med alfa. Det har blivit ett självklart begrepp, men faktum är att detta är något man mer och mer frångår. Etologer talar inte längre om alfahane och alfatik, utan om "breeders", alltså de som fortplantar sig. Det ger en betydligt mer tydlig bild av flocklivet, det vill säga familjen som består av föräldrarna ("breeders") och deras avkomma, som blir kvar tills de flyttar hemifrån. En flock är alltså en familj, och inte en strikt hierarki där någon är alfa och någon annan omega. Familjen är beroende av varandra, precis som vi är i våra familjer.

Jag ser betydligt hellre mig och mina hundar som en familj än en flock. Jag är helt övertygad om att hunden inte uppfattar mig som en annan hund, utan ser mig som en annan art, som den ibland förstår sig på, ibland inte. Men jag tror inte alls att de ser mig som en hund. Deras förhållande sinse emellan (jag har fler hundar) är väldigt annorlunda, gentemot deras förhållande i förhållande till mig.

Att se sig och hundarna som en familj behöver inte betyda att man ser hundarna som barn. Har man inga barn (vilket jag inte har), så är det väldigt lätt att hundarna får en roll som påminner lite om den roll barn annars har, men jag blandar aldrig ihop de två begreppen. Barn är barn, och människor, hundar är hundar och INTE människor. Det är faktiskt därför jag älskar hundar så otroligt mycket. Det är så oerhört häftigt att ha en nära relation med en helt annan art, med ett helt annat språk och helt andra förutsättningar. Att man trots dessa skillnader kan leva tillsammans i en mycket nära relation. Det är för mig hundägandet, eller kanske snarare hundlivet i ett nötskal.

Ha kul tillsammans med din hund,

Natasja

Ledarskap?

2008-12-08T13:05:00.000-08:00

Det spelar ingen roll att vi begravde "Ledarskapet" på Hundens för ett par år sedan. Detta är något som jag (och många med mig) vill bli av med, men som sitter kvar som ett tuggummi under fotsulan. Det spelar ingen roll vad det är för hundtränare, tycks det mig, mjuk eller hård, traditionell eller modern, ledarskapet hänger med.

Just nu är jag inne i en hundboksläsningsfas. Härligt! Att inte läsa hundböcker gör hundlivet lite fattigare. Det är så otroligt intressant att ta del av hur andra ser på hund, hundliv och inlärning.

Senast läste jag "Köttbullelydnad" av Maria Ahola och just nu läser jag "Naturligt ledarskap med Mickie" av Mickie Gustafsson. I båda böckerna resoneras det kring ledarskapet, något jag kommer att återkomma till senare, i en liten bloggserie om just detta ämne. För att jag skall få resonera kring det hela och dela med mig av mina tankar och funderingar.

Idag vill jag bara nämna detta och komma med en undran. Är det bara jag som känner att jag aldrig någonsin varit i en maktkampssituation med någon av mina hundar?

Någon säger, det beror på rasen? Men jag har levt med: mops, berger des pyrenees, old english sheepdog, belgisk vallhund - groenendael, tibetansk terrier, jack russel terrier, blodhund, border collie, storpudel och griffon bruxellois.

Någon resonerar säkert med att jag har lyckats få tag på enbart "milda", "veka" och "svaga" individer, men det verkar inte så sannolikt. Min blodhund är verkligen inte särskilt vek. Min old english sheepdog var det verkligen inte heller, för att inte tala om min jack russel. Hon är trots allt en terrier och inte avlad på "vekhet".

Jag har aldrig känt "att om jag inte gör något nu så kommer hunden att ta över". Inte en enda gång. Är jag inte tillräckligt känslig? Märker jag inte av att hundarna egentligen tar över (att de har tagit över mitt liv är liksom en helt annan sak).

En av mina hundar bestämmer över mig. Det är Igor. Han är mops och 12 år. Han gör det helt enkelt för att han fick en mycket dålig uppfostran av mig. Det jag gjorde med honom var tex alfarullningar när han gjorde fel. Jag bet honom även i örat vid ett par tillfällen. Jag hade en mängd ledarskapsövningar för mig, och ändå är det den enda hund som någonsin bestämt över mig (för att jag låter honom hållas, det var ju mitt fel trots allt och en gammal man har vissa rättigheter...). Ingen annan av mina hundar har jag gjort detta med. Det har aldrig varit frågan om någon maktkamp, utan helt enkelt om att bygga en bra och förtroendefull relation. Och detta har alltså, oavsett ras, gett mig en väl fungerande relation helt utan kamp.

Jag kan omöjligt vara ensam om detta.

Det går att skriva i min blogg, men man måste stå för sin egen identitet och kan inte gömma sig bakom något alias. Annars går det bra att mejla mig på natasja@hundens.se, så lägger jag in inlägg i min blogg.

Imorgon skriver jag något nytt om ämnet, då med lite avsnitt ur böckerna jag nämnde.

Ha kul tillsammans med din hund,

Natasja

TAGteach

2008-12-03T07:08:00.000-08:00

Dagens inlägg blir ett om TAGteach, eller klickerträning för människor. Anledningen till att det inte kallas klickerträning då, är för att folk blir upprörda när de blir tränade som hundar. Inlärningspsykologiskt fungerar vi ju likadant, men det glömmer vi lätt bort.

I den här filmen får vi se när en sjuåring skall lära sig att knyta skosnörena, och anledningen till att jag visar den här är för att jag tycker att den är ett så bra exempel på vad klickerträning är. Det är pojken som skall lära sig, för att lära sig vad han skall göra får han vara lärare, och lära sin mamma hur det skall gå till. Tanken är att som lärare lär man sig väldigt mycket. När han har gett taggisar (TAG points på svenska, det vill säga just det som man just då kommer att bli klickad för, dvs ett kriterium) till sin mamma, så är det hennes tur att göra det åt honom.

Precis det är klickerträning! Man är aldrig bara elev, utan lärare också! Rollerna byts hela tiden, även om hunden aldrig håller i klickern så är hunden väldigt delaktig i inlärningen och det blir på det viset en väldigt ömsesidig process, där båda är såväl lärare och elever på en gång. Vi måste hela tiden anpassa oss efter hunden, förstår hunden inte vad vi vill, så får vi tänka om och göra det mer begripligt. En frustrerad hund eller människa lär sig nämligen inte alls!

Slutet är också mitt i prick. På frågan om han tyckte att det var kul säger pojken: "Yes, it's like a game". Återigen. Precis det är klickerträning!

Ha kul tillsammans med din hund,

Natasja

Träning i teori och praktik

2008-12-02T08:45:00.000-08:00

Något som aldrig upphör att förvåna mig är när man lär ut en sak och gör en annan, eller när ens teoretiska grund inte alls överensstämmer med ens praktiska.

Ett sådant exempel var jag med om på en brukshundsklubb för flera år sedan. Instruktörerna talade om att vi skulle jobba med positiv förstärkning med våra hundar, men däremot jobbade de enbart med bestraffning på oss, det vill säga ett evigt klagande och letande efter fel på vårt beteende. Hur skall man då kunna leta rätt hos hunden?

Ett annat sådant exempel hände mig för några månader sedan. Två personer med hundar var här och fick undervisning. De brukade Ceasar Milan metoder på sina hundar, det vill säga två fingrar i nacken med tss, tss, samt kraftiga ryck i stryplänkar. När de sedan fick komma med synpunkten på vår undervisning sade en av dem "Det var så bra att ni berömde oss så mycket, man tänker inte på att berömma vuxna, utan bara barn, men vi vuxna vill ju också få beröm. Det kändes jättebra." När hon en stund senare fick frågan om hon kanske skulle börja jobba som oss, så sade hon att det inte passade henne att berömma hunden. Om barn och vuxna föredrar beröm, varför skulle inte hundar göra det? Var är logiken?

Men något riktigt märkligt fick jag läsa i veckans TV tidning (Kvällsposten/Expressen/GT). I en intervju med hundcoachen Fredrik Steen säger han en mängd saker som överhuvudtaget inte stämmer överens med det han visar på TV.

Hans filosofi är:
"Man måste älska sin hund och ha korrekt timing för att dressera den. Alla kan försöka, men de kanske inte lyckas med timingen. Som ett grovt exempel kan man säga att när två hundar skäller på varandra och är aggressiva - då finns det inget man kan göra. Det är när hunden visar signaler som man ska agera. Ger man sig på en hund som redan skäller ser den en som ytterligare en motståndare."

Jag håller med om det mesta, förutom att det känns som ett hopplöst företag att försöka vara hundinstruktör om man inte tror att alla kan lära sig timing. Det kan alla visst! Min var fruktansvärt bedrövlig, och är idag helt ok. Genom träning kan man bli mycket bättre på allt, även timing.

Men om man nu tycker att det är lönlöst att ge sig på en hund som gör utfall, eftersom det gör att hunden ser dig som ännu en motståndare, varför gör han då exakt det i varje veckas avsnitt. Jag får bara inte ihop det. Och det är väl just därför som han blir biten varje vecka, och Ceasar också för den delen. Klart att hunden försvarar sig om den ser en som en motståndare. Det handlar ju om att jobba tillsammans med hunden och inte emot den.

Sedan kommer nästa citat:
"Den senaste tiden har många hundattacker uppmärksammats. Fredrik menar att bristande disciplin mot hundarna är problemet. - För det första handlar det om att man i dag tror att man inte får ta tag i sin hund. Hundar kommunicerar med varandra genom käkarna. Det här kan det bli debatt om, men man får ta tag i nackskinnet på en hund när det gäller problemlösning. Det är skillnad med inlärning."

Jag håller med om att det är skillnad på inlärning och problemlösning, i den mån att det handlar om att man ibland blir tvungen att gå in och bryta ett beteende, av hänsyn till hund och omgivning, och att det inte har något med inlärning att göra, det vill säga, hunden kommer inte lära sig nämnvärt av den tillrättavisningen (tex att man tar den och går därifrån, eller grabbar tag i bakbenen om två hundar kommit i slagsmål), men då handlar det bara om att bryta beteendet, inte om att jag arbetar med ett problembeteende. Så snart jag arbetar med ett problembeteende så är inlärningen på plats, och då gäller samma lagar som gäller i alla annan inlärning. Det är inte så att inlärningsprinciperna ändras bara för att jag jobbar med ett problem. Det bästa sättet att arbeta med inlärning är genom positiv förstärkning, oavsett om det är ett problembeteende eller ett lydnadsmoment, eller en minhund. Punkt slut.

Så kommer nästa citat:
"Det första man gör med en hund är att skapa en kontakt, man börjar då med beröm. En hund lär sig bara av olika situationer om den för en fördel av att agera annorlunda. Om du skapar ett obehag för hunden så slutar den bara temporärt."

Jag håller med fullständigt. Ord för ord. Det är klockrent. Exakt så fungerar inlärning. Bravo Steen! Du är den första tradionella tränaren som jag har hört säga detta på exakt rätt sätt. Jag upprepar: "Om du skapar ett obehag för hunden så slutar den bara temporärt." Exakt så är det. Varför i allsindar utsätter du då hundar för obehag vecka efter vecka? Varför är det då ok att grabba tag i en hunds nacksinn? (betyder förövrigt "Nu skall jag döda dig" på hundspråk) Varför använda obehag om det bara har en temporär effekt? Varför inte bryta beteendet på ett annat sätt och därefter lära in det på rätt sätt och på det viset bli av med problembeteendet? Det övergår mitt förstånd!

Om Steen hade varit säker på att bestraffning och obehag fungerade så hade jag förstått att han använder det, men nu vet han att det inte fungerar och ändå gör han det. Vad är logiken i det? Och att dessutom lära ut det i TV, när man vet att det inte fungerar.

Så ett sista citat (och nu har jag mer eller mindre citerat hela artikeln):
"Man behöver inte vara en varghane eller en godismaskin för att hunden ska lyda. Bete dig normalt. Gör hunden något fel, tala om det ungefär som när man gör med ett barn. Om mitt barn gör något fel funderar jag inte över vad jag ska göra, jag säger till. Men folk tenderar att ge sin hund käk eller godis om de gör fel för att få dem att sluta. Det är så klart fel."

Ja, ger man barnet godis eller käk för att det skall sluta skrika i affären, så är det klart fel. Det fungerar som positiv förstärkning och beteendet kommer öka avsevärt i frekvens. Samma sak gäller naturligtvis en hund, eftersom inlärning fungerar likadant på människor som hundar. MEN det finns ett stort undantag. Barn och människor har samma språk. Vi förstår varandra, det går att resonera med barn, om de inte är väldigt små. En hund och en människa talar däremot helt olika språk. Det är meningslöst att försöka resonera dem till rätta. Ofta får det helt motsatt effekt. "Oj, så mycket uppmärksamhet jag fick att göra det där..." Hundar är väldigt bra på att missförstå oss, även om de också är duktiga på att förstå oss i andra sammanhang. Just när de gör fel är jag ganska säker på att de för det mesta inte begriper ett dugg, just för att vår taiming är usel och att den särskilt i bestraffningsfall måste vara extremt korrekt. Att skälla på hunden som bitit sönder ett bordsben medan man var på jobbet är med andra ord otroligt meningslöst, medan det skulle fungera betydligt bättre med ett barn. För både barn och hund skulle det däremot fungera otroligt mycket bättre med positiv förstärkning, det vill säga att man lärde in rätt beteende och belönade för det.

Inlärningspsykologiskt är vi som sagt exakt likadana.

Ha kul tillsammans med din hund,

Natasja

Kedjebrev gillar jag egentligen inte...

2008-12-02T08:40:00.000-08:00

men det här fick jag idag, och det var faktiskt riktigt tänkvärt. Eftersom jag aldrig skickar vidare kedjebrev, så publicerar jag det här istället:

Kalle är den typen du älskar att hata. Han är alltid

på gott humör och har alltid något positivt att säga.

När någon frågade honom hur han mådde svarade han:

'Om jag mådde bättre hade jag varit tvillingar'.

Han var en naturlig inspiratör. Om en av de anställda hade en dålig dag var Kalle där och talade om för de anställde hur man kunde se positivt på situationen.

Jag blev nyfiken av att se detta, så en dag gick jag bort till Kalle och frågade honom: 'Hur lyckas du?'

Kalle svarade: 'Varje morgon vaknar jag och säger till mig själv: Du har två val idag. Du kan välja att vara på gott humör eller du kan välja att vara på dåligt humör. Jag väljer att vara på gott humör.'

Varje gång det sker något dåligt, kan jag välja att vara ett offer eller dra lärdom av det. Jag väljer att dra lärdom av det.

Varje gång någon kommer och klagar hos mig, kan jag välja att acceptera deras klagan eller jag kan välja att peka på de positiva sidorna i livet.

Jag väljer de positiva sidorna i livet.

'Säkert, men det är inte fullt så enkelt', protesterade jag.

'Det är det', svarade Kalle. Livet handlar om val. När du tar bort allt runt omkring är varje situation ett val. Du väljer hur du vill reagera på situationen.

Du väljer hur folk skall påverka ditt humör.

Det är du som väljer om du vill vara på bra eller dåligt humör.

Till syvende och sist är det ditt val hur du lever ditt liv..

Jag funderade över vad Kalle hade sagt.

Strax därefter lämnade jag företaget för att starta eget. Vi tappade kontakten, men jag tänkte ofta på honom när jag gjorde ett val i förhållande till livet, istället för att bara reagera på det.

Många år senare hörde jag att Kalle var inblandad i en allvarlig olycka med ett fall på 20 meter från en radiomast. Efter 18 timmars operation och flera veckor på intensiven, blev Kalle utskriven från sjukhuset med skenor längs ryggen.

Jag träffade Kalle ca sex veckor efter olyckan. Då jag frågade honom hur han mådde, svarade han: 'Om jag mådde bättre skulle jag ha varit tvillingar. Vill du se ärren?'

Jag avböjde erbjudandet om att se ärren, men frågade honom om vad som försiggick i huvudet på honom under olyckan.

'Det första jag tänkte på var på min ännu ofödda dotter', svarade Kalle.

'Så medan jag låg på marken mindes jag att jag hade två val. Jag kunde välja att leva eller jag kunde välja att dö. Jag valde att leva'.

'Var du inte rädd? Blev du inte medvetslös?' frågade jag

Kalle fortsatte: 'Ambulanspersonalen var fantastisk. De sa hela tiden att allt kommer att gå bra. Men då de rullade in mig på akutmottagningen och jag såg uttrycken i läkarnas och sjuksköterskornas ansikten, blev jag vettskrämd. I deras ögon stod skrivet: 'Han är döende'. Jag visste att jag måste göra något.

Vad gjorde du då?', frågade jag.

Nå, det var en sjuksköterska som skrek frågor till mig', sa Kalle.

Hon frågade om jag var allergisk mot något.

Ja', svarade jag. Läkarna och sjuksköterskorna stannade upp medan de väntade på mitt svar.

Jag tog ett djupt andetag och ropade: 'Tyngdkraften'.

Genom deras skratt sa jag till dem: 'Jag väljer att leva. Operera mig som om jag var levande, inte död'.

Kalle överlevde tack vare läkarens skicklighet, men också på grund av sin fantastiska inställning.

Jag lärde av honom att varje dag kan vi välja att leva fullt ut.

Inställningen är, trots allt, allt.

Gör er därför inga bekymmer för morgondagen. Den får själv bära sina bekymmer. Var dag har nog av sin egen plåga'. Matteus 6:34

Egentligen är dagen idag den morgondag som du bekymrade dig för igår.

Nu har du två valmöjligheter:

1. Radera detta

2. Vidarebefordra det till människor som du bryr dig om.

Jag hoppas att du väljer alternativ 2. Det gjorde jag.

Subject: När det känns för j-ligt, tänk så här.....

Jag är tacksam...... för tonåringen som gnäller för att han måste diska för då är han hemma och inte ute på gatorna.

....för skatterna jag betalar för det betyder att jag har ett jobb.

... för att jag måste städa efter en fest för det betyder att jag har vänner.

....för att kläderna är lite trånga för det betyder att jag har mat på bordet.

... för att gräsmattan behöver klippas , fönster tvättas och hängrännor som måste rensas, jag har ett eget hem.

...för skuggan som bevakar mitt arbete, det betyder att jag är ute i solen.

... för alla klagomål på politiker för det betyder att vi har fri yttranderätt.

... för att parkeringsplatsen är längst bort för det betyder att jag har råd att ha bil.

... för min höga elräkning, den betyder att jag har det varmt.

... för kvinnan i bänken bakom mig i kyrkan som sjunger falskt för det betyder att jag kan höra.

... för tvätthögen på bordet för det betyder att jag har kläder att ta på mig

... för trötthet och värkande muskler i slutet av dagen - jag har kunnat arbeta hårt.

... för väckarklockan som ringer på morgonen, jag lever.

... och sist men inte minst för att jag får många mail, för det betyder att någon tänker på mig.

Sänd detta till någon du bryr dig om, jag gjorde just det!

Ha kul tillsammans med din hund,

Natasja