Brace, det är vad det måste vara.

I Freestyle finns det en gren som kallas brace, där en förare jobbar med flera förare. Titta på detta, som utan tvekan är brace, men som måste vara inspelat långt innan den grenen var känd, av filmkvalitén att döma:



Låt er inspireras och ha kul tillsammans med er hund,

Natasja

BRAVO, SKK!

Ibland blir jag så himla glad! Till exempel när en stor organisation som Svenska Kennelklubben gör något som verkligen har möjlighet att påverka många många hundars välbefinnande. På deras hemsida kan man läsa följande:

Sunda och friska rashundar - prioriterat mål för Svenska Kennelklubben
De allra flesta rashundar i Sverige mår bra och lever sunda, friska liv - undersökningar visar att den svenska hundstammen har en högre medelålder än tidigare. Samtidigt förekommer det exteriöra överdrifter inom hundaveln, som potentiellt kan bli ett stort problem inom vissa raser. Det är knappast någon nyhet för svenska uppfödare eller för Svenska Kennelklubben, som sedan trettio år aktivt har arbetat förebyggande för att minska sjukdomsförekomsten bland våra raser.

För att förhindra att hälsovådliga överdrifter premieras på hundutställningar har Svenska Kennelklubben tagit fram ett material kallat Särskilda rasspecifika domaranvisningar (SRD). Där görs exteriördomarna uppmärksamma på 47 raser med rastypiska överdrifter som kan ge hälsoproblem. Det är bara en åtgärd i en lång rad av insatser som Svenska Kennelklubben har gjort under åren.

Svenska Kennelklubben arbetar för att befrämja hälsan hos våra rashundar genom regelverk, utbildning och öppenhet. I stadgar, grundregler och avelspolicy betonas att sundhet och friskhet ska komma i första hand. De svenska domarna får en gedigen utbildning där mycket fokus läggs på att domarna ska premiera fysiskt och mentalt friska hundar utan exteriöra överdrifter.

Öppenhet och tillgång till information är en annan viktig del av hälsoarbetet. I Svenska Kennelklubben redovisas veterinärmedicinska resultat helt öppet vilket gör att uppfödarna har mycket god information om de hundar som ska användas i aveln. Så gott som samtliga rasklubbar har upprättat rasspecifika avelstrategier som fungerar både som information till uppfödarna och som riktlinjer för hur en god avel med fokus på hälsa ska bedrivas inom rasen. Svenska Kennelklubben har också ett nära samarbete med försäkringsbolag, veterinärer och forskare och stöder svensk hundforskning med betydande belopp för att få kunskap om de sjukdomar som drabbar våra hundar.

Avelsarbetet är i hög grad internationellt vilket gör att svenska uppfödare inte på egen hand kan ändra hälsoläget i en ras. Rasstandarderna gäller internationellt och standarden skrivs av det land som rasen kommer i från. Det arbete som Svenska Kennelklubben har gjort för att befrämja hälsan hos de svenska rashundarna gör Sverige till en förebild i många hundländer. De åtgärder som har vidtagits för att motverka exteriöra överdrifter har mottagits mycket positivt på många håll. Under tiden fortsätter arbetet här hemma med att sprida kunskap och medvetenhet kring riskerna med överdriven avel.



NÅGRA AV DE ÅTGÄRDER SOM SKK VIDTAGIT:

- 1979 påbörjades arbetet med att ta fram hälsoprogram för olika raser. Hälsoprogrammen har till syfte att undersöka de ärftliga hälsoproblem som finns och ge uppfödarna ett bra underlag för avelsarbetet.
- På 1980-talet började veterinär–medicinska resultat redovisas öppet.
- Under 1990-talet gjorde SKK ett tillägg i samtliga rasbeskrivningar angående hundars hälsa och mentalitet.
- 2001 förbjuder SKK bland annat avel med hundar med allvarliga sjukdomar eller funktionsnedsättningar,
- 2001 utarbetas rasspecifika avelsstrategier, där bland annat det nuvarande hälsoläget i rasen liksom framtida målsättningar formulerats. Det är ett unikt projekt inom hundvärlden!
- 2006 förbjuder SKK bland annat avel mellan alltför närbesläktade individer.
- Avelsdata, med uppgifter om veterinärmedicinska resultat bland annat, blev tillgängligt på webben 2007.
- 2009 tas de rasspecifika domaranvisningarna i bruk, för de 47 raser som har rastypiska överdrifter som kan ge hälsoproblem.

Jag hoppas verkligen att detta får stort genomslag på utställningar, så att det extrema inte tas fram till förmån för det sunda. Då slipper vi se dokumentärer som den från BBC.

Listan ser ut så här:
Dessa sju raser kräver åtgärder:
Engelsk Bulldogg, mastino napoletano, Shar Pei, Chow Chow, Basset Hound, Fransk Bulldogg, Pekingese

Följande tolv raser motiverar ökad uppmärksamhet:
Dogue de Bordeaux, Mastiff, St Bernardshund, Bullterrier/Miniatyr Bullterrier, Yorkshireterrier, Blodhund, Clumber Spaniel, Bostonterrier, Chihuahua, Japanese Chin, King Charles Spaniel, Mops.

Och slutligen, 28 raser som är föremål för observandum:
Collie, Schäfer, Shetland Sheepdog, Welsh Corgi Cardigan/Pembroke, Boxer, Bullmastiff, Grand Danois, Norwich Terrier, Skyeterrier, Staffordshire Bullterrier, West Highland White terrier, pomeranian, Basset Artésien-normand, Bracco Italiano, Spinone Italiano, Am. Cocker Spaniel, Cocker Spaniel, Eng. Springer Spaniel, Labrador, Sussex Spaniel, Cavalier King Charles Spaniel, Chinese Crested dog, Griffon Bruxellois/Belge, Petit brabancon, Shih tzu, Storpudel, Borzoi, Irländsk varghund.

Bland dessa raser hittar jag några av mina egna, blodhund och mops står på listan över de som behöver ökad uppmärksamhet. Jag blir dessvärre inte ett dugg förvånad över det. Blodhunden är en sådan numerärt liten ras och mopsen har jag länge varit orolig för. Dessvärre är min blodhund inte alls bra, trots att jag valt uppfödare med omsorg och hon gjort allt som stått i hennes makt. Hundavel är otroligt svårt, och för att inte göra det ännu svårare för sig gäller det att alla kör med öppna kort!

Just blodhund och mops är mina absoluta favoritraser om jag tvingas välja och jag vill verkligen att både jag och andra skall få njuta av dem i all oändlig framtid, så jag hoppas extra mycket på detta.

Ha kul tillsammans med din hund,

Natasja