Idag fick jag svar på mitt senaste blogginlägg. Till min stora förvåning vågade avsändaren skylta med sitt eget namn. Brevet fick mig att fundera en hel del och därför väljer jag att publicera det i bloggen:
"Hej Natasja
I din ena artikel på bloggen konstaterar du att hundmänniskor är värst i att prata illa om varandra och förfasar dig över det. Själv är du bland de värsta på just detta. Det gäller Ceasar M, Jeppe S m fl och nu senast Steen.
Jag kan inte se att det skulle vara annat än den svenska avundsjukan som driver dig.
Det finns en anledning till att en del blir tillfrågade om de vill föreläsa på hundmässor, vara på TV mm. Det är att de kan hantera och arbeta med hundar och visa det så människor ser och förstår det. Hundarbete är inget man kan prata eller läsa sig till- man kan arbeta sig till det.
Dessa är människor som inte behöver annonsera i alla hundtidningar för att få kunder. Dom behöver inte heller ta betalt i förskott för sina kurser eller prata illa om konkurrenter.
Kunderna kommer till dem ändå just för att de kan sina saker.
Det kan däremot inte Du och inte heller någon av de sk hundpsykologer som jag hittils träffat.
Med tanke på att du fullständigt saknar kompetens inom det praktiska hundarbetet tycker jag du borde skämmas över dina påhopp."
Fråga 1, vad är skitsnack? Innebär det att prata skit om man framför en oliktänkande uppfattning? För min del kan jag inte se något slags skitsnack i min blogg. Min tanke är att framföra min syn på hundträning, och ge svar på det som förekommer i TV. Hela tanken med bloggen när jag startade den var just att bemöta alla hundprogram på TV, eftersom de bara framför en syn på hundträning och jag tycker att det är helt åt skogen att visa bara en sida av sakernas tillstånd. Tänk om TV bara skulle visa Hammarbys fotbollsmatcher, eller om enbart Miljöpartiet skulle få framföra sin politik. Det skulle bli ett ramaskri. Men när enbart traditionella hundtränare får ut sitt budskap - ja, då är man en skitsnackare för att man kritiserar detta. Det gör mig mörkrädd.
Fråga 2, sedan när får man inte kritisera offentliga personer? Om man får så mycket TV utrymme som Barbro Börjesson, Ceasar Milan, Jeppe Stridh och så nu denne hundcoach, som jag ännu inte hunnit lära mig namnet på, så har man faktiskt tackat ja till att bli en offentlig person. Med offentligeheten kommer en mängd positiva saker (ingen skall ju få mig att tro att dessa inte har vunnit väldigt mycket ekonomiskt som de inte skulle ha fått om de inte varit med), och en del negativa, bland annat att man kan bli kritiserad för det man i TV gör och säger.
Fråga 3,sedan när blev det fult att annonsera? Det hackade Jeppe på mig om i TV också. Ok. Jag annonserar. Skäms på mig! Skäms på H&M, Telia, Ica och alla andra som använder sig av denna form att nå ut med ett budskap och tala om för eventuella kunder att man finns. Vad är det fula med det?
Fråga 4, inga hundpsykologer kan sina saker... Hur kommer det sig att jag aldrig har mött en person från den traditionella skolan som kan förklara skillnaden mellan klassisk och operant inlärning, som vet skillnaden på ett positivt och ett negativt straff, eller en positiv eller negativ förstärkning?
Fråga 4b, varför föraktar man kunskap i den traditionella skolan? Varför är det bara självlärdhet som är fint nog? Både Ceasar och Jeppe skryter om att de är självlärda, Jeppe till och med om att han aldrig läst en hundbok. När blev det fult med kunskap? Varför inte lära sig av de som har en himla massa års erfarenhet, slippa göra om deras misstag, ta vara på deras kunskaper och gå på ifrån det?
Fråga 5, vad innebär det att ha kompetens i det praktiska hundarbetet? Tror ni i den traditionella skolan att vi "hundpsykologer" enbart läser och aldrig tränar? Jag är ingen tävlingsmänniska och kommer aldrig att börja tävla bara för att visa upp något. Tävla bör de göra som tycker att det är roligt. Jag brinner för att lära vanliga hundägare mer om sina underbara fyrfotavänner. Jag brinner för att se dem göra framsteg. Jag brinner för hundar och tycker att det är fantastiskt kul att få hjälpa hundägare att få en bättre relation med sina hundar. Den vanliga hundägaren och den vanliga hunden är det viktigaste för mig.
Påstående 1: Jag ser inte Ceasar, Jeppe, Barbro eller någon annan av de i den hårda skolan som konkurrenter. Jag tror överhuvudtaget inte att vi har samma kundkrets. Det finns de som gillar traditionella, hårda metoder, som tror att hunden är en varg och att man därför måste göra på vissa sätt. Att ledarskap handlar om dominans och underkastelse.
Påstående 2: Det handlar definitivt inte om svenska avundsjukan. Blev jag tillfrågad om en egen TV show skulle jag antagligen tacka nej. Däremot tycker jag att allmänheten har rätt till upplysning om olika metoder när det gäller hundträning.
Påstående 3: Ha kul tillsammans med din hund,
Natasja
Ps Himla kul att den traditionella skolans anhängare tar sig tid att läsa min blogg.
tisdag 4 november 2008
lördag 1 november 2008
Så var det dags igen
Läser på TV4.se om deras nya hundträningsprogram, en byggnadsarbetare vid namn Steen skall nu träna hund i TV, och bli den svenska motsvarigheten till Ceasar Milan:
"Vad är det vanligaste problemet som hundägare stöter på?
- Brist på ledarskap. Det är skittråkigt att höra ordet ledarskap hela tiden för det är lite negativ klang i det, eller har varit i alla fall. Men ledarskap innebär också att man ska guida hunden genom livet, vara en stöttepelare. Givetvis också kunna sätta gränser, men ledarskap är ett måste för att kunna ha en kommunikation med sin hund. Har man inget bestämt ledarskap så spelar det ingen roll om man berömmer hunden för det tar ju inte hunden åt sig. På nåt sätt är ledarskapet nyckeln till all problemlösning."
Så var det alltså dags för ytterligare en som förespråkar den förlegade ledarskapsteorin som lösningen på alla problem som hundägare kan råka ut för. Det var ju verkligen precis vad som behövdes. Sveriges hundägare skall än en gång föras bakom ljuset.
Varför i allsindar?!
Oavsett vad det handlar om så finns det fler idéer än en, men ändå är det samma slags hundträning som släpps fram gång på gång på gång. Inte så konstigt att det finns så mycket problem bland hundägare!
Till eventuella nyblivna hundägare! Tro inte på det ni ser på TV. Det finns betydligt smidigare, smartare och roligare sätt att träna på, än de metoder som visas i TV.
Ha kul tillsammans med din hund!
Natasja
"Vad är det vanligaste problemet som hundägare stöter på?
- Brist på ledarskap. Det är skittråkigt att höra ordet ledarskap hela tiden för det är lite negativ klang i det, eller har varit i alla fall. Men ledarskap innebär också att man ska guida hunden genom livet, vara en stöttepelare. Givetvis också kunna sätta gränser, men ledarskap är ett måste för att kunna ha en kommunikation med sin hund. Har man inget bestämt ledarskap så spelar det ingen roll om man berömmer hunden för det tar ju inte hunden åt sig. På nåt sätt är ledarskapet nyckeln till all problemlösning."
Så var det alltså dags för ytterligare en som förespråkar den förlegade ledarskapsteorin som lösningen på alla problem som hundägare kan råka ut för. Det var ju verkligen precis vad som behövdes. Sveriges hundägare skall än en gång föras bakom ljuset.
Varför i allsindar?!
Oavsett vad det handlar om så finns det fler idéer än en, men ändå är det samma slags hundträning som släpps fram gång på gång på gång. Inte så konstigt att det finns så mycket problem bland hundägare!
Till eventuella nyblivna hundägare! Tro inte på det ni ser på TV. Det finns betydligt smidigare, smartare och roligare sätt att träna på, än de metoder som visas i TV.
Ha kul tillsammans med din hund!
Natasja
tisdag 21 oktober 2008
Bob Bailey - dag 2
Jag hade tänkt skriva något litet varje dag av min två veckors långa vistelse i Dalarna och hönsläger med Bob Baiely. Det var fyra år sedan jag gick på mitt första introduktionsläger och det kan jag säga: Det märktes att jag var ringrostig! Efter första 2 30 sekunders passen med mina hönor var jag i princip färdig att åka hem (jag överdriver våldsamt). Min tajming var inte av denna världen! Det kändes som om jag inte hade klickat en enda gång på fyra år. Hönor är verkligen snabba och det är lätt att glömma bort hur snabba de är när man inte går närkamp med dem.
Nu är det bara så att jag MÅSTE ha höns och det snarast. Har precis fått ett hönshus och då vore det väl själva 17 om man inte kunde ha lite höns också, och på det sättet hålla kunskapen vid liv.
Bob Bailey är en enormt inspirerande person. Varje gång jag träffar/lyssnar på honom så är jag övertygad om att allt, precis allt, är möjilgt. En härlig känsla. Idag fick vi dessutom kämpa mot tiden. Vi fick jobba i fem minuters pass och organisera tiden på bästa och mest effektiva sätt, för att på det sättet tjäna in 30 sekunder om det var möjligt. Man skall inte förakta sekunder i träning. När man tränar på ett korrekt och effektivt sätt så kommer man förvånandsvärt långt på ett par minuters träning. Det skall jag försöka tänka på även när det gäller träning när jag väl kommer hem och tidbristen som vanligt är ett stort problem.
Igår och idag har vi framförallt jobbat med tajming, men idag började vi jobba med signaler och stimuluskontroll. Imorgon skall förhoppningsvis det finnas stimuluskontroll på ett första beteende, därefter är det dags för nästa delmoment på den första sju dagars kursen, kriterier.
Det var en liten rapport från dagens äventyr,
Ha kul tillsammans med din hund (eller höna)!
Natasja
Ps Jag blev förövrigt som väntat förtjust i en av mina hönor på en gång. Jag döpte henne till Einstein för att hon är så otroligt smart och jobbar nu på att få Marie att sälja henne till mig. Idag blev hon dessvärre mätt och ville inte jobba mer, vilket talar om hur mycket rätt hon gjort som förtjänat henne namnet, men skall vara allert och hungrig imorgon igen. ds
Nu är det bara så att jag MÅSTE ha höns och det snarast. Har precis fått ett hönshus och då vore det väl själva 17 om man inte kunde ha lite höns också, och på det sättet hålla kunskapen vid liv.
Bob Bailey är en enormt inspirerande person. Varje gång jag träffar/lyssnar på honom så är jag övertygad om att allt, precis allt, är möjilgt. En härlig känsla. Idag fick vi dessutom kämpa mot tiden. Vi fick jobba i fem minuters pass och organisera tiden på bästa och mest effektiva sätt, för att på det sättet tjäna in 30 sekunder om det var möjligt. Man skall inte förakta sekunder i träning. När man tränar på ett korrekt och effektivt sätt så kommer man förvånandsvärt långt på ett par minuters träning. Det skall jag försöka tänka på även när det gäller träning när jag väl kommer hem och tidbristen som vanligt är ett stort problem.
Igår och idag har vi framförallt jobbat med tajming, men idag började vi jobba med signaler och stimuluskontroll. Imorgon skall förhoppningsvis det finnas stimuluskontroll på ett första beteende, därefter är det dags för nästa delmoment på den första sju dagars kursen, kriterier.
Det var en liten rapport från dagens äventyr,
Ha kul tillsammans med din hund (eller höna)!
Natasja
Ps Jag blev förövrigt som väntat förtjust i en av mina hönor på en gång. Jag döpte henne till Einstein för att hon är så otroligt smart och jobbar nu på att få Marie att sälja henne till mig. Idag blev hon dessvärre mätt och ville inte jobba mer, vilket talar om hur mycket rätt hon gjort som förtjänat henne namnet, men skall vara allert och hungrig imorgon igen. ds
lördag 11 oktober 2008
Tänkvärt!
I senaste numret av Hundsport special, nr 2008, en för övrigt extremt bra hundtidning, står det en intressant artikel om "Webb och etik" (s. 26-31) av författaren Ulla Barvefjord. Där tar hon upp ett stort problem inom hundvärlden, skitsnack. Hundmänniskor är nämligen, av någon outgrundlig anledning, extra bra på att prata skit om varandra. Genom Yvonne Kekkonen på SKK, som har kontakt med Datainspektionen, så har Ulla fått uppgifterna som visar att vi hundmänniskor utmärker oss rejält när det gäller anmälningar till denna instans. 50 gånger fler anmälningar rör hundar och hundmänniskor. 50 (!!!!!!) gånger fler. Tänk när vi säger "dubbelt så många", och menar att det är ganska anmärkningsvärt, eller "fyra gånger vanligare". Då står något verkligen ut. Men här handlar det alltså om 50 gånger vanligare. Är du utan hund, så har du 50 gånger mindre risk att bli anmäld till datainspektionen, än om du är hundägare. Grattis! Det finns en grupp hundägare som är underrepresenterade, jägare. Det finns nämligen inte en enda anmälan från jägare i dessa sammanhang. Så det är vi andra hundägare som är så otroligt mycket värre än andra människor. 50 gånger värre för att vara exakt.
Det går ju inte annat än att fundera över vad det är som får oss hundägare att vara så drastiskt överrepresenterade i dessa sammanhang. Våra hemsidor, bloggar och gästböcker är fulla av hemskheter och skit om andra, så fulla att vi blir anmälda för det 50 gånger mer än andra människors hemsidor, bloggar och gästböcker.
Jag har märkt det här själv, från den dag jag blev hundägare, och tyckte att det var otroligt intressant att få siffror på hur eländigt det faktiskt är. Borde inte de här fantastiska hundarna plocka fram en godare sida hos oss än så? Varför måste vi sticka varandra i ryggen med anonyma anmälningar, förtal, skitsnack och annat idiotiskt tidsfördriv, istället för att hämta energi hos våra fantastiska fyrbenta vänner? Och om vi nu prompt måste prata skit, varför kan vi inte vara så rakryggade att vi inte gömmer oss bakom signaturer, alias och anonymitet. Vore inte det lite mer renhårigt? Kanske skulle det inte bli så mycket skitsnack då? För vågar vi verkligen stå rakryggade för de åsikter som vi är med och sprider? Måste man nå "framgång" genom att dra ner andra? Kan man inte göra det på egna meriter så är det väl inte så mycket bevänt med den "framgången", eller?
Igår var jag ledsen just över sådant rent skitsnack som just nu går om mig, och kände mig hämndlysten. Skulle jag kanske göra samma sak själv, svara med samma mynt, ge skitsnackaren vad skitsnackaren tålde. En mycket god vän sade då, "Natasja, sjunk inte till hennes nivå själv. Du är bättre än så!" Och det är vi! Inte bara jag, utan vi allihopa! Vi är bättre än så, vi behöver inte nedlåta oss till den typen av handlingar. Vi kan gå vidare, rakryggade, utan att ge oss hän åt anmälningar som kan skada någon annan för livet, bara för att vi just då skulle få må lite bättre av hämndens sötma.
Innan du trycker på sänd knappen nästa gång du skrivit av dig ilska på en blogg, i ett e-post meddelande, i en gästbok eller dylikt. Stanna upp, tänk dig för och sänk dig inte till den låga nivå som tydligen särskiljer oss hundägare från resten av befolkningen. Gör gärna detta stopp innan munnen för vidare också. Tänk på viskningsleken. Det du sade från början slutar i något helt annat i slutet av ringen, och det har då blivit en sanning, fast det överhuvudtaget inte hade med sanningen att göra.
Var bättre än så!
Ha kul tillsammans med din hund,
Natasja
Det går ju inte annat än att fundera över vad det är som får oss hundägare att vara så drastiskt överrepresenterade i dessa sammanhang. Våra hemsidor, bloggar och gästböcker är fulla av hemskheter och skit om andra, så fulla att vi blir anmälda för det 50 gånger mer än andra människors hemsidor, bloggar och gästböcker.
Jag har märkt det här själv, från den dag jag blev hundägare, och tyckte att det var otroligt intressant att få siffror på hur eländigt det faktiskt är. Borde inte de här fantastiska hundarna plocka fram en godare sida hos oss än så? Varför måste vi sticka varandra i ryggen med anonyma anmälningar, förtal, skitsnack och annat idiotiskt tidsfördriv, istället för att hämta energi hos våra fantastiska fyrbenta vänner? Och om vi nu prompt måste prata skit, varför kan vi inte vara så rakryggade att vi inte gömmer oss bakom signaturer, alias och anonymitet. Vore inte det lite mer renhårigt? Kanske skulle det inte bli så mycket skitsnack då? För vågar vi verkligen stå rakryggade för de åsikter som vi är med och sprider? Måste man nå "framgång" genom att dra ner andra? Kan man inte göra det på egna meriter så är det väl inte så mycket bevänt med den "framgången", eller?
Igår var jag ledsen just över sådant rent skitsnack som just nu går om mig, och kände mig hämndlysten. Skulle jag kanske göra samma sak själv, svara med samma mynt, ge skitsnackaren vad skitsnackaren tålde. En mycket god vän sade då, "Natasja, sjunk inte till hennes nivå själv. Du är bättre än så!" Och det är vi! Inte bara jag, utan vi allihopa! Vi är bättre än så, vi behöver inte nedlåta oss till den typen av handlingar. Vi kan gå vidare, rakryggade, utan att ge oss hän åt anmälningar som kan skada någon annan för livet, bara för att vi just då skulle få må lite bättre av hämndens sötma.
Innan du trycker på sänd knappen nästa gång du skrivit av dig ilska på en blogg, i ett e-post meddelande, i en gästbok eller dylikt. Stanna upp, tänk dig för och sänk dig inte till den låga nivå som tydligen särskiljer oss hundägare från resten av befolkningen. Gör gärna detta stopp innan munnen för vidare också. Tänk på viskningsleken. Det du sade från början slutar i något helt annat i slutet av ringen, och det har då blivit en sanning, fast det överhuvudtaget inte hade med sanningen att göra.
Var bättre än så!
Ha kul tillsammans med din hund,
Natasja
lördag 20 september 2008
Kontakt!
Idag har jag blivit uppmärksam på att det varit svårt att komma i kontakt med mig och mitt företag via hemsidan, pga något tekniskt fel.
Teknik gör mig galen när den inte fungerar, vilket alltså varit fallet nu.
För att nå mig mejla natasja@hundens.se eller ring 0703-557 111,
Felet skall åtgärdas så snart det bara går.
Under tiden,
Ha kul tillsammans med din hund,
Natasja
Teknik gör mig galen när den inte fungerar, vilket alltså varit fallet nu.
För att nå mig mejla natasja@hundens.se eller ring 0703-557 111,
Felet skall åtgärdas så snart det bara går.
Under tiden,
Ha kul tillsammans med din hund,
Natasja
söndag 7 september 2008
Varning för idiotiska sk hjälpmedel!
Så har jag inte skrivit i bloggen på en evig tid. Livet har så att säga kommit emellan. Hade det varit en vanlig blogg, så hade jag kunnat skriva och frossa hur mycket som helst, men nu skall detta vara väldigt hundrelaterat och inte om mitt personliga liv, och alltså blev det tomt i bloggen.
Förra helgen hade vi storbesök i Tomelilla. Etolog Dr Patricia McConnell gästade oss för ett två dagars seminarium. Vi lyckades samla 27 hundintresserade människor och även om detta var tio fler än när Ray Coppinger var här, så är deltagarantalet skrämmande lågt. På båda dessa seminarium hörde jag en sak upprepas flera gånger, nämligen "stackars alla de som inte är här, vad de går MISTE om mycket!" Precis så kände jag också. Men jag kände mig också extremt priviligerad som fick chansen att lyssna på henne och ett visst mått av avundsjuka inför de studenter hon har på universitetet! Tänk att få ha en sådan lärare jämt!
Patricia är en av de absolut trevligaste människor jag har träffat. Otroligt kunnig! Med en underbar syn på hund och hundträning. Klok och ödmjuk. Rolig och engagerad. Extremt dukig lärare och föredragshållare. Rolig. Känslosam. Hatten av för denna underbara kvinna!
Gå omedelbart till ett bibliotek och låna "Hund och människa" (eng. "The other end of the leash")! Tänk om jag ändå kunde ha samma makt som Oprah, då hade jag kunnat förändra hundvärlden i ett nafs! Sä enkelt är det ju dessvärre inte, och vi får försöka förändra hundvärlden tillsammans, för det är bara på det sättet det kan göras.
Apropå det. En av mina tidigare elever och tillika vän gör sitt bästa för att just få till en förändring. När hon gick in i en djuraffär och fick syn på Ceasar Milans förfärliga och skadliga halsband gick hon fram till butiksägaren och frågade hur i allsin dar de kunde sälja ett så farligt halsband. Hon nöjde sig inte med att vara tyst, utan valde att protestera. Bra jobbat!!! Jag blev inspirerad av detta civilkurage och när jag var i en annan djurbutik, så kunde jag inte låta bli att göra det samma. De hade inget Ceasar halsband, så jag tackade för detta. Men anledningen till att de inte hade tagit in något sådant var för att de inte visste var man köpte det. Jag kan meddela att jag inte talade om det för henne, trots att jag mycket väl vet vem som är grossist av det förfärliga halsbandet. Det var så många som frågade efter halsbandet, hon hade kunnat sälja hur många som helst. SUCK! Som bekant styr marknaden, och det är definitivt en tidsfråga innan även denna djuraffärskedja säljer det.
Jag hittade ett annat gräsligt nytt "hjälpmedel". En klicker med inbygd vattenspruta. Det vill säga spruta vatten på hunden när den gör fel, klicka när den gör rätt. Detta är något av det absolut värsta man kan göra mot sin hund, och de som tillverkat denna lilla tingest har ingen som helst aning om vad klickerträning innebär, att det är absolut oförenligt med bestraffning. Detta kommer bara skapa förvirring och misstro hos hunden och många väldigt negativa och farliga biverkningar kan bli följden. Man kan inte blanda klickerträning med bestraffning på det sättet. Alla tränare som jag hyser extremt stor respekt för är helt överens på den punkten. Detta gör man bara inte! När jag berättade för Patricia om den lilla prylen blev hon helt förfärad och utbrast: "de har inte alls förstått vad klickerträning är". Rätt på spiken! Mitt i prick! Bulls eye!
Konsumentmakt skall ju vara effektivt! Kanske kan vi tillsammans få bukt med dessa avarter. Charlotte Swanstein driver förövrigt en kampanj mot Ceasars halsband, där hon uppmanar att vi skall skriva till jordbruksverket och påtala att detta halsband bör förbjudas. Skriv sådana vykort! Gå till er lokala djuraffär och tala om hur farligt det är. Jag vill i sammanhanget passa på att slå ett slag för Anders Hallgrens artikel om halsbandet i näst senaste numret av Hundsport. En mycket bra artikel! Läs den för argument om varför detta är så farligt. Tillsammans kan vi förändra hundvärlden!
Ha kul tillsammans med din hund,
Natasja
Förra helgen hade vi storbesök i Tomelilla. Etolog Dr Patricia McConnell gästade oss för ett två dagars seminarium. Vi lyckades samla 27 hundintresserade människor och även om detta var tio fler än när Ray Coppinger var här, så är deltagarantalet skrämmande lågt. På båda dessa seminarium hörde jag en sak upprepas flera gånger, nämligen "stackars alla de som inte är här, vad de går MISTE om mycket!" Precis så kände jag också. Men jag kände mig också extremt priviligerad som fick chansen att lyssna på henne och ett visst mått av avundsjuka inför de studenter hon har på universitetet! Tänk att få ha en sådan lärare jämt!
Patricia är en av de absolut trevligaste människor jag har träffat. Otroligt kunnig! Med en underbar syn på hund och hundträning. Klok och ödmjuk. Rolig och engagerad. Extremt dukig lärare och föredragshållare. Rolig. Känslosam. Hatten av för denna underbara kvinna!
Gå omedelbart till ett bibliotek och låna "Hund och människa" (eng. "The other end of the leash")! Tänk om jag ändå kunde ha samma makt som Oprah, då hade jag kunnat förändra hundvärlden i ett nafs! Sä enkelt är det ju dessvärre inte, och vi får försöka förändra hundvärlden tillsammans, för det är bara på det sättet det kan göras.
Apropå det. En av mina tidigare elever och tillika vän gör sitt bästa för att just få till en förändring. När hon gick in i en djuraffär och fick syn på Ceasar Milans förfärliga och skadliga halsband gick hon fram till butiksägaren och frågade hur i allsin dar de kunde sälja ett så farligt halsband. Hon nöjde sig inte med att vara tyst, utan valde att protestera. Bra jobbat!!! Jag blev inspirerad av detta civilkurage och när jag var i en annan djurbutik, så kunde jag inte låta bli att göra det samma. De hade inget Ceasar halsband, så jag tackade för detta. Men anledningen till att de inte hade tagit in något sådant var för att de inte visste var man köpte det. Jag kan meddela att jag inte talade om det för henne, trots att jag mycket väl vet vem som är grossist av det förfärliga halsbandet. Det var så många som frågade efter halsbandet, hon hade kunnat sälja hur många som helst. SUCK! Som bekant styr marknaden, och det är definitivt en tidsfråga innan även denna djuraffärskedja säljer det.
Jag hittade ett annat gräsligt nytt "hjälpmedel". En klicker med inbygd vattenspruta. Det vill säga spruta vatten på hunden när den gör fel, klicka när den gör rätt. Detta är något av det absolut värsta man kan göra mot sin hund, och de som tillverkat denna lilla tingest har ingen som helst aning om vad klickerträning innebär, att det är absolut oförenligt med bestraffning. Detta kommer bara skapa förvirring och misstro hos hunden och många väldigt negativa och farliga biverkningar kan bli följden. Man kan inte blanda klickerträning med bestraffning på det sättet. Alla tränare som jag hyser extremt stor respekt för är helt överens på den punkten. Detta gör man bara inte! När jag berättade för Patricia om den lilla prylen blev hon helt förfärad och utbrast: "de har inte alls förstått vad klickerträning är". Rätt på spiken! Mitt i prick! Bulls eye!
Konsumentmakt skall ju vara effektivt! Kanske kan vi tillsammans få bukt med dessa avarter. Charlotte Swanstein driver förövrigt en kampanj mot Ceasars halsband, där hon uppmanar att vi skall skriva till jordbruksverket och påtala att detta halsband bör förbjudas. Skriv sådana vykort! Gå till er lokala djuraffär och tala om hur farligt det är. Jag vill i sammanhanget passa på att slå ett slag för Anders Hallgrens artikel om halsbandet i näst senaste numret av Hundsport. En mycket bra artikel! Läs den för argument om varför detta är så farligt. Tillsammans kan vi förändra hundvärlden!
Ha kul tillsammans med din hund,
Natasja
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)