Belöningsposition

Jag har återigen haft en hektisk tid. Min utbildning för Karen Pryor och Emma Parsons till "Karen Pryor certified clicker trainer" är i full gång och mitt första av fyra besök i Boston är avklarat. Efter ett par dagar i Sverige bar det sedan av till München och ett tre dagars långt föredrag för den fantastiske djurtränaren Ken Ramirez.

Jag skulle naturligtvis kunna skriva långt och länge om dessa två resor, och det kommer säkert dyka upp några tankar här i bloggen framöver, men just nu tänkte jag fokusera lite på Bob Baileys regel "click for action, treat for position", det vill säga klicka för (beteendet) handlingen, belöna för positionen.

Som jag har tolkat detta handlar det om att belöningen skall komma på den plats där man, inför nästa klick, har mest nytta av den. Om jag till exempel skall lära min hund att gå in i en bur, så kan jag klicka för att hunden tittar in i buren, och därefter kasta in godisen i buren, det vill säga där jag har mest nytta av den inför nästa klick. Efter några klick, med belöningen i buren skulle jag byta belöningsplatsen till utanför buren, helt enkelt för att få hunden att flytta på sig, så att han (mina hundar i texter är alltid han om inte namn anges) har en möjlighet att kliva in i buren igen.

Bob Bailey-adept som jag är, hamnade jag så i Boston för klickerträning a la Karen Pryor. Här var det till min stora häpnad inte tal om belöningsposition. Det är i sådana lägen jag inser hur otroligt viktigt det är med kontinuerlig fortbildning. Det är alltför lätt att fastna i det som man har gjort, antingen det man alltid har gjort, eller det man bara gjort ett tag. Fast är man hur som helst. Jag fick med andra ord tänka om rejält. Det var en sådan där känsla av "att jorden är INTE platt". Jag måste ifrågasätta allt jag kunde. Läskigt. Men så otroligt roligt! Under två dagar i Boston fick jag träna utan att använda mig av belöningsposition, eller rättare sagt: av en belöningsposition som inte alls var viktig för nästa klick, åtminstone inte så ofta. Till min otroligt stora förvåning fungerade det. Väldigt bra dessutom, framförallt för de andra som hade tränat på detta sätt hela tiden. Men det gick bra även för mig.

En av mina klasskamrater kallade till och med belöningsposition för en "kvarleva av den gamla skolan" (ni förstår säkert hur det känns för mig som försöker ägna mig åt modern hundgträning!) och "fusk".

Detta betyder naturligtvis inte att jag har övergett Bob Baileys princip, men jag har lärt mig att det går att göra på ett annat sätt och få väldigt bra resultat snabbt också, även om jag fortfarande lyckas väldigt mycket bättre med belöningspositions träningen.

Däremot kunde jag naturligtvis inte låta bli att fråga Ken Ramirez om detta. Fuskade jag verkligen? Var det omodernt? Tack och lov fick jag medhåll i min hållning. Kan man använda belöningsposition så är det självklart att man skall göra det, det effektiviserar träningen och gör den pålitligare, men han betonade att det väldigt ofta var så att man inte kunde göra det. Ack, så sant! Särskilt när man tränar delfiner och vitvalar, vilket han gör, och jag så otroligt gärna önskar att jag fick chans att göra.

Så jorden är rund igen. Belöningsposition får användas, även om det kanske inte är samma "sport" som att inte göra det.

Tänk på att inte blanda ihop belöningsposition med muta! Det är inte samma sak. Belöningsposition skapar inte handlingen, utan följer den, det vill säga den är fortfarande en belöning.

Dagens tips:

1. Missa inte chansen till fortbildning i maj. Vi har bjudit hit Raymond Coppinger, biolog, etolog och författare till boken "Dogs". Det kommer garanterat att bli tre minnesvärda dagar. Boka plats före nyår så kostar biljetten 2500 kr istället för 2900 kr. Årets julklapp?

2. Testa att träna med belöningsposition, och utan, och jämför resultatet.

3. Fundera över om ditt hundtänkande är "jorden är platt" eller "jorden är rund". När ändrade du uppfattning på någon punkt senast?

Ha kul tillsammans med din hund,

Natasja