Så har jag hunnit titta på ytterligare ett avsnitt av "Hundcoachen Fredrik Steen", och som vanligt med hundprogrammen sägs det en del kloka saker, och så förekommer det saker som får mig att kasta mig upp ur soffan i panik. Måndagens avsnitt var just ett sådant.
Det började med att Fredrik berättar att han inte gillar rasslet av strypkoppel, och att han kopplar om det så att det tappar sin strypeffekt. Jag är nära på att tappa hakan av förvåning och applåderar av glädje. BRAVO!!!! Han säger även "du vill väl inte att hunden bara skall lyssna på rasslet och lyda på grund av det", eller något i den stilen. Jag fortsätter applådera. Bravo. Jag har kanske rent av fått fel uppfattning om denne hundcoach.
Men så är det ju så att hunden även denna vecka gör utfall mot andra hundar, ett utfall som för övrigt var väldigt milt och därmed ganska lätt att förändra ganska snabbt även med moderna metoder. Detta skulle nu åtgärdas och då var den mjuka linjen som jag först uppfattade som bortblåst. Hunden gjorde utfall och Steen anföll hunden. Han tog ett rejält grabbatag om jycken. Jag for upp ur soffan i ren förfäran.
Som vanligt finns det en slags fin liten förklaring när man använder våld. Hundägaren såg förfärad ut och då blir det genast fel på henne. "Du tycker jag är för hård va?" "Ja, jag tyckte allt att du var lite väl hård".
Snälla hundägare, lyssna till magkänslan när den säger ifrån! Säger magkänslan att det är för hårt, då är det för hårt! Gå därifrån. Låt inte hunden utstå detta.
Så kommer det vanliga resonemanget om att man måste visa att man älskar någon genom lite aga. Det är så här det måste gå till för att en hund skall kunna förstå. Vi pratar på hundars vis.
Jag blir så otroligt trött!
En mycket god vän till mig, Emma Parsons, var med om just en sådan hundcoach när hon hade börjat få problem med sin golden retreiver Ben. Till att börja med verkade det fungera. Hunden blev helt spak, naturligtvis, man blir lätt det av våld. Problemet med den här typen av agerande är att det verkar fungera först, och sedan får man suga på det sura äpplet, då beteendet blir värre. För Emmas del blev det i det närmaste ett heltidsarbete att få ordning på Ben. Efter att ha träffat ett otal liknande tränare träffade hon tillslut rätt när hon gick på ett seminarium med Karen Pryor, som sedan blev hennes mentor i arbetet med Ben. Han var vid det här laget så otroligt skadad av alla idiotiska metoder han råkat ut för att det nog tog Emma två års tid att få honom att fungera igen. Det går att läsa om detta äventyr i Emmas underbara bok "Click to calm" (Klickerträning och lugnande signaler).
Det som hände var nämligen att Ben började förknippa andra hundar med en livshotande fara. Det är så vi lär oss mycket och hundar är väldigt påverkade av Pavlovs klassiska betingning. Man kan lära sig att koppla ihop saker som egentligen inte hör samman (de kan höra samman också). I det här fallet hund = jag blir angripen av hundtränare eller ägare. Vad kommer reaktionen bli hos hunden? Mer positiv till andra hundar eller mer negativt? Just det, mer negativt. Andra hundar är inte bara otäcka, de utsätter dig dessutom för omedelbar livsfara. Vad göra när en hund närmar sig? Göra sig så stor som man bara någonsin kan, låta så mycket det bara går och försvara sig. Anfall är bästa försvar. När hunden har kommit över den första chocken av vad som hände, tar ofta ett par veckor, så kommer därför beteendet tillbaka gånger 100.
Om något blivit klassiskt betingat så skall man träna bort det med hjälp av klassisk betingning. När det handlar om problem vid hundmöten är det alltså allra bäst att börja med själva kopplingen hund=otäckheter. Istället för att hunden uppfattar denna koppling skall hunden nu lära sig att annan hund=belöning. När man ser en annan hund får man belöning. Vad tror ni händer med hundens förväntan? Istället för att scanna området efter annan hund att bita ihjäl, så kommer hunden att scanna av annan hund för att det ger belöning. Gissa om det blir en förändring hos hunden!
När vi kommit så långt så har Pavlov så att säga förminskats. Betydelsen av Pavlov är inte längre störande för hunden, den är positiv. Hunden är nu mogen för att låta Skinner komma med i leken, det vill säga den operanta inlärningen. Det vi vill lära hunden är att rapportera åsynen av en annan hund. Budskapet är "Ser du en annan hund, rapportera det till mig och jag kommer att ge dig belöning för det." Vi har nu en hund som förknippar andra hundar med belöning och som har fått ett nytt uppdrag, att tala om när han hittar dem. Sättet att rapportera detta är genom att hålla och behålla ögonkontakten och att passera förbi.
Hur lång tid tar då detta? Det beror på hur allvarlig skadan blivit. Ju längre tid hunden fått obehag i samband med annan hund, desto längre tid kommer det att ta att träna bort. Jag håller så kallade "Hundmöteskurser", då träffas vi två timmar åt gången, tre veckor i rad. På den tiden kan man få en hund med ett förändrat beteende, helt utan att bruka något våld. Det bästa av allt, efter två veckor består resultatet. Det är inte lätt. Det kräver tålamod. Men sättet har inlärningspsykologin på sin sida och känns rätt i magen.
Ha kul tillsammans med din hund,
Natasja
Ps Nyblivna valpägare. Något av det allra viktigaste du kan lära din hund är att ni passerar annan hund. Gå inte fram och hälsa på alla hundar, detta kommer att skapa problem i framtiden. Lär hunden att ta ögonkontakt och att behålla den.
