Något som är riktigt häftigt med Freestyle är människors första reaktion när de får se ett bra nummer. Hakor tappas och man tror inte att det är möjlijgt, som här, i Britains got talent:
Visst är det ett fantastiskt nummer, även om det är långt ifrån det bästa jag har sett, och domarna (som nog sett det mesta) är ändå där och jämför hunden med Rintintin och Lassie.
Det är häftigt. Och så handlar det "bara" om positiv hundträning!
Ha kul tillsammans med din hund,
Natasja
torsdag 30 april 2009
onsdag 22 april 2009
Länk till BBC dokumentären
Ifall någon missade BBC dokumentären så har jag fått en länk till hur man kan titta på den:
http://vids.myspace.com/index.cfm?fuseaction=vids.individual&videoid=44215931
Ha kul tillsammans med din hund,
Natasja
http://vids.myspace.com/index.cfm?fuseaction=vids.individual&videoid=44215931
Ha kul tillsammans med din hund,
Natasja
måndag 20 april 2009
Vad är sant?
Det kan man undra ibland.
Idag undrar jag över detta klipp:
Oerhört fantastiskt, är delar sant, men sedan satt upp på snabbt tempo? Man kan göra de mest fantastiska saker med hundar, så näst intill ingenting förvånar mig längre. Men det är antagligen lika trickat som klippet med guldfiskar som simmar i formationer, men jäkligt kul att titta på,
Ha kul tillsammans med din hund,
Natasja
Idag undrar jag över detta klipp:
Oerhört fantastiskt, är delar sant, men sedan satt upp på snabbt tempo? Man kan göra de mest fantastiska saker med hundar, så näst intill ingenting förvånar mig längre. Men det är antagligen lika trickat som klippet med guldfiskar som simmar i formationer, men jäkligt kul att titta på,
Ha kul tillsammans med din hund,
Natasja
onsdag 8 april 2009
Magiska nålar
Här om dagen skrev jag att en sak som gör mig lycklig är när Malvina sätter några akupunkturnålar på en hund och den blir som ny igen. Det här händer både titt som tätt. Det är fascinerande med akupunktur!
För någon månad sedan hade Malvina en agilityhund hos sig (det är oftast de hundarnas ägare som är väldigt medvetna om att det finns hundfysioterapeuter och vad dessa gör), som inte längre kunde träna. Svansen hängde och han var inte glad alls. Malvina satte några nålar i ryggen på honom, lät dem sitta i 20 minuter. Efteråt var han väldigt mycket bättre, och en vecka senare fick han ytterligare en behandling och idag tävlar han igen. Är det inte fantastiskt!?
Detta händer naturligtvis inte bara tävlingshundar! Alla hundar kan göra sig illa och få ont. Men det är väl större risk med tävlingshundar? Nej, faktiskt inte, egentligen tvärtom. De som tävlar i agility är mycket väl medvetna om hundens fysik och hälsa. De värmer upp och stretchar efter träningspassen. Vi vanliga hundägare är inte alls så noga. Vi tar ut vår hund och låter den rusa av sig.
Att värma upp och varva ner är däremot alltid viktigt, oavsett vad vi gör med vår hund. Tänk bara så fort hundar rusar när de kommer lösa! Att gå från ingen aktivitet till den typen av elitsport på ingen tid alls tär naturligtvis på kroppen.
Mitt tips är alltså, låt ALLTID hunden promenera i koppel innan den släpps lös, och låt den sedan promenera i koppel när den kallas in igen. På det sättet får muskler och leder en chans att anpassa sig till den extrema rörelsen.
Försök också alltid att använda en så kallad Y-sele, eftersom detta är det absolut mest skonsamma för hundens hälsa.
Och gå till en hundfysioterapeut eller hundmassör mellan varven, för att se så att allt är som det skall med hunden. Ju tidigare man hittar en skada, desto snabbare går den att bota. När hundägare går till Malvina hittar hon så gott som alltid något fel, men för det mesta är det en liten snabb behandling som gör susen. Det är framförallt hos de hundar som bara kollas igenom. De hundar man misstänker har ont brukar ta något längre tid att ordna, men även dessa kan Malvina hjälpa väldigt fort. Det är som sagt var fascinerande med akupunktur (och elterapi som hon också använder).
Ha kul tillsammans med din hund,
Natasja
För någon månad sedan hade Malvina en agilityhund hos sig (det är oftast de hundarnas ägare som är väldigt medvetna om att det finns hundfysioterapeuter och vad dessa gör), som inte längre kunde träna. Svansen hängde och han var inte glad alls. Malvina satte några nålar i ryggen på honom, lät dem sitta i 20 minuter. Efteråt var han väldigt mycket bättre, och en vecka senare fick han ytterligare en behandling och idag tävlar han igen. Är det inte fantastiskt!?
Detta händer naturligtvis inte bara tävlingshundar! Alla hundar kan göra sig illa och få ont. Men det är väl större risk med tävlingshundar? Nej, faktiskt inte, egentligen tvärtom. De som tävlar i agility är mycket väl medvetna om hundens fysik och hälsa. De värmer upp och stretchar efter träningspassen. Vi vanliga hundägare är inte alls så noga. Vi tar ut vår hund och låter den rusa av sig.
Att värma upp och varva ner är däremot alltid viktigt, oavsett vad vi gör med vår hund. Tänk bara så fort hundar rusar när de kommer lösa! Att gå från ingen aktivitet till den typen av elitsport på ingen tid alls tär naturligtvis på kroppen.
Mitt tips är alltså, låt ALLTID hunden promenera i koppel innan den släpps lös, och låt den sedan promenera i koppel när den kallas in igen. På det sättet får muskler och leder en chans att anpassa sig till den extrema rörelsen.
Försök också alltid att använda en så kallad Y-sele, eftersom detta är det absolut mest skonsamma för hundens hälsa.
Och gå till en hundfysioterapeut eller hundmassör mellan varven, för att se så att allt är som det skall med hunden. Ju tidigare man hittar en skada, desto snabbare går den att bota. När hundägare går till Malvina hittar hon så gott som alltid något fel, men för det mesta är det en liten snabb behandling som gör susen. Det är framförallt hos de hundar som bara kollas igenom. De hundar man misstänker har ont brukar ta något längre tid att ordna, men även dessa kan Malvina hjälpa väldigt fort. Det är som sagt var fascinerande med akupunktur (och elterapi som hon också använder).
Ha kul tillsammans med din hund,
Natasja
Nature channel?
Jag fick idag höra att det går en serie program om hundars ursprung med bland andra Ray Coppinger på något som heter Nature channel. Jag kan inte ens påminna mig att jag hört talas om den kanalen. Animal planet och natural geographic, men nature channel?
Den här serien hundprogram är jag naturligtvis väldigt intresserad av, så om någon har information om hur jag kan se detta på ett eller annat sätt, eller om någon har bandat det, så får ni mer än gärna höra av er,
Ha kul tillsammans med er hund,
Natasja
Den här serien hundprogram är jag naturligtvis väldigt intresserad av, så om någon har information om hur jag kan se detta på ett eller annat sätt, eller om någon har bandat det, så får ni mer än gärna höra av er,
Ha kul tillsammans med er hund,
Natasja
måndag 6 april 2009
Hundars bästa
För att återgå till programmet om sjukdomar som förekommer mer hos vissa raser än hos andra.
Ett exempel man tog upp var en hund (boxer) som fick epilepsi anfall en gång i månaden. Anfallen varade en bra stund och hunden skrek bland annat. Eftersom jag har levt tillsammans med två epilepsi hundar var detta det svåraste inslaget att se för min del. Hunden fick dessa regelbundna anfall trots daglig medicinering.
Är det ok att låta en hund leva så? Eller är det vår vilja att ha kvar vår hund som går före hundens bästa?
Det är verkligen inte en lätt fråga att svara på. Det kan vara det när man tittar på det utifrån, men när man lever med det dagligen och älskar hunden mer än allt annat, så är det naturligtvis inte alls lika enkelt. Men frågan måste ställas.
Marc Evans heter en chefsveterinär i England, han menade (i programmet) att man i aveln skulle gå från utseende till livskvalitet i sin avelsprioritering. Det låter som en extremt vettig åsikt, men också något som överhuvudtaget inte skulle behöva sägas. Det skulle inte vara något som fick mig att blogga om det, utan något som var accepterat som en självklarhet.
I programmet uppmärksammar man även CAWC, Companion Animal Welfare Council , en sida som jag kommer att ha lite extra koll på, där man delar med sig av forskning och resultat.
Ha kul tillsammans med din hund,
Natasja
Ett exempel man tog upp var en hund (boxer) som fick epilepsi anfall en gång i månaden. Anfallen varade en bra stund och hunden skrek bland annat. Eftersom jag har levt tillsammans med två epilepsi hundar var detta det svåraste inslaget att se för min del. Hunden fick dessa regelbundna anfall trots daglig medicinering.
Är det ok att låta en hund leva så? Eller är det vår vilja att ha kvar vår hund som går före hundens bästa?
Det är verkligen inte en lätt fråga att svara på. Det kan vara det när man tittar på det utifrån, men när man lever med det dagligen och älskar hunden mer än allt annat, så är det naturligtvis inte alls lika enkelt. Men frågan måste ställas.
Marc Evans heter en chefsveterinär i England, han menade (i programmet) att man i aveln skulle gå från utseende till livskvalitet i sin avelsprioritering. Det låter som en extremt vettig åsikt, men också något som överhuvudtaget inte skulle behöva sägas. Det skulle inte vara något som fick mig att blogga om det, utan något som var accepterat som en självklarhet.
I programmet uppmärksammar man även CAWC, Companion Animal Welfare Council , en sida som jag kommer att ha lite extra koll på, där man delar med sig av forskning och resultat.
Ha kul tillsammans med din hund,
Natasja
Vår!
Så otroligt härligt med vår, och att den kommer till påsk dessutom. Våren får det att spritta i kropp och själ.
Anledningar till lycka:
Att se gullviva och tulpan blomma i trädgården i början av april!
Att se några hundar testa sitt första blodspår, och se glädjen i deras ögon och stoltheten i deras nackar!
Att Malvina sätter några akupunkturnålar på en hund och att den efter 20 minuter är som ny igen!
Att solen går ner så sent så att jag hinner med ytterligare några saker jag borde hinna med!
Ha kul tillsammans med din hund,
Natasja
Anledningar till lycka:
Att se gullviva och tulpan blomma i trädgården i början av april!
Att se några hundar testa sitt första blodspår, och se glädjen i deras ögon och stoltheten i deras nackar!
Att Malvina sätter några akupunkturnålar på en hund och att den efter 20 minuter är som ny igen!
Att solen går ner så sent så att jag hinner med ytterligare några saker jag borde hinna med!
Ha kul tillsammans med din hund,
Natasja
söndag 5 april 2009
Ett renrasigt helvete
Så där, nu har jag sett BBC dokumentären "Ett renrasigt helvete" och jag tyckte att den var väldigt tankeväckande, dessvärre kände jag igen mig från min korta tid som väldigt engagerad i en rasklubb och uppfödare (av en valpkull). Strutsmentaliteten är hopplös! Tänk vad vi kunde göra tillsammans om vi arbetade mot friskare och sundare hundar! Vilka underverk.
Det känns som om jag går händelserna i förväg en aning, för er som missat dokumentären. Om det är någon som spelat in den får ni hemskt gärna kontakta mig, även om det är någon som vet när den går i repris så att jag kan spela in den själv, natasja@hundens.se är adressen.
BBC dokumentären konstaterade att rashundarna i England bara bli sjukare och sjukare och att inget görs åt saken. Man tog upp några raser som är särskilt drabbade, cavaljer (syringomyeli, hjärnan är för stor för huvudet), rhodesian ridgeback (ridgen som leder till åtminstone två olika sjukdomare), schäfer (räkryggar med flera medföljande defekter) mops (ryggproblem pga av knorren), pekinese (gomseglet? täpper för halsen så att hunden svimmar). Värst drabbad ansåg BBC att cavaljeren var, och för de svenska cavaljerernas skull hoppas jag verkligen att sjukdomen inte är så utbredd här som den är i England. Det krävs inte mycket fantasi för att förstå hur man lider om hjärnan är för stor för huvudet. Tråkigt nog fick vi tittare ingen förklaring till varför det blivit så. Vill man ha små huvuden?
Problemet hade, enligt programmet, orsaken i inavel och utställningar där utseendet står i centrum och matadoravel (att samma hanhund används till för många tikar, vilket bidrar till inavel inom rasen). Det tyckte jag personligen var en väldigt bra analys. Här har man definitivt tre problem att tampas med!
Tack och lov är det inte lika eländigt inom den svenska aveln som inom den engelska. Svenska Kennel Klubben har under flera år, tack och lov, betonat vikten av att inte inavla, eller linjeavla som det lite finare ofta kallas. I England verkar man inte se det som ett problem att en far parar sin dotter, eller att två syskon får avkomma. Vi har sedan extremt lång tid vetat om att detta skapar missbildningar, sjukdomar och andra problem när det gäller människor och därför är det förbjudet med giftermål och barnalstrig i dessa konstellationer. Av någon anledning gör inte alla kopplingen att det skulle innebära samma problem när det kommer till hundar.
Inaveln i England är extrem. Som ett exempel tog man upp mops, som råkar vara en av mina raser, och man kunde konstatera att trots att det fanns hela 10.000 mopsar i England, så var de så inavlade att det i själva verket bara fanns 50 individer! Det säger sig själv att det kommer att bli väldigt svårt att fortsätta avla på det avelsmaterialet, utan att behöva para nära släktingar.
Varför gör man så här? För att det är lätt att "typa" sin avkomma. Att inavla leder lättare till snyggare hundar, det är lättare att få fram den typ man vill ha. På det sättet kommer vi in på hundutställningarna, där skönheten premieras och man inte tar någon nämnvärd hänsyn till hälsa.
Som ett exempel på detta tog man upp en pekingese som vann Crufts för några år sedan, själv minns jag det som igår. Kort efter utställningen blev denna hund anmäld, eftersom man pratade om att han var skönhetsopererad. Var detta sant, så skulle titeln dras tillbaka. Det var dock inte sant, ingen skönhetsoperation hade skett. Däremot hade han opererats för att gommen föll tillbaka och gjorde det svårt för honom att andas. Titeln drogs inte tillbaka och hunden har därefter blivit pappa till en mängd kullar, dvs nästa orsak till problemet, matadoraveln.
Som ett annat exempel tog man upp en cavaljer som hade blivit bäst i rasen på en annan stor utställning, den största och mest betydelsefulla för rasen, och den vinnande hunden hade den hemska sjukdomen syringomyeli.
Programmet tog också upp något som jag reagerat på i många år, att raserna förändras oerhört mycket hela tiden. Vi pratar om raserna som ett kulturarv, att de skall bevaras och om rasstandarden som ett mått för hur detta skall gå till. Trots detta så sker det en enorm förändring av hundarna och det går snabbt! Själv har jag tittat på förändringen av pekingese, som för 20-30 år sedan mer liknande dagens tibetansk spaniel, men som nu mer ser ut som en långhårig mops. Benen har blivit kortare, nosen har blivit helt platt, pälsen har blivit enorm. När jag tittade i gamla hundsport (från 80-talet), så blev jag otroligt förvånad över hur pekarna såg ut på den tiden. Knappt igenkänningsbara. Här har utställningarna utan tvekan en enorm roll. Vi människor är mycket för mode och trender och hundarna är inte undantagna för vår mode- och trendmedvetenhet. När vissa hundtyper blir populära går det snabbt att få fram dessa. Vem vill inte vara vinstrik?
Matadoraveln är det sista problemet, eller det första kanske. När en och samma hanhund används till på tok för många tikar så blir inaveln ett faktum riktigt snabbt, och om det sedan visar sig att den hanhunden bar på en sjukdom, så har man rekordsnabbt spridit den vidare till en stor del av rasen, och det blir svårt att göra något åt. Matadoravel är däremot ett känsligt kapitel, som så mycket annat. Det finns däremot riktlinjer för hur många valpar en hane max bör få efter sig, tänk om dessa kunde följas! Tikar blir det ju inte direkt något problem med, eftersom hon inte kan få särskilt många kullar av naturen, men i små raser borde naturligtvis även hennes antal valpar begränsas.
En sak vill jag däremot kritisera programmet för och det är att det är mycket lätt att tro att det är blandraser som gäller om man vill ha en frisk hund, men det är en sanning med modifikation. I första ledet så är blandrashundar statistiskt sett friskare än renrasiga hundar, det vill säga om man blandar en renrasig hund med en annan, medan det i andra ledet blir en statistiskt sjukare hund än en renrasig, det vill säga om den blandrasen korsad med en annan hund, renrasig eller blandrasig spelar ingen roll.
Det finns enormt många fördelar med renrasiga hundar och det föll helt bort. En renrasig hund ger oss en mycket större trygghet när det gäller hur den kommer att vara och hur den kommer att se ut, jag tänker då framförallt på storlek.
Om den renrasiga aveln sköts, så innebär det en mängd fördelar. Svenska kennelklubben har i samarbete med rasklubbarna tagit fram det så kallade RAS, en avelsstrategi för alla raser, där hälsoprogram ingår. Det har man tydligen gjort i England också, men där finns det inga regler för inavel, vilket det gör i den svenska.
Inom blandrasuppfödningen förekommer inte några sådana program.
Vad kan man då göra om man skall köpa en hund? Jo, man kan först och främst gå in på Svenska Kennelklubbens hemsidan, och gå till webtjänster och därefter hunddata, där kan slå upp den kombination man är intresserad av, få upp stamtavlan i valfritt antal led och kolla hur det ser ut. Inavel är alltså en stor bov i drama. Det man kan göra är att titta hur det ser ut inom fem led, alltså fem generationer, förekommer ett namn två gånger, avstå, förekommer det inte så är det ingen inavel att tala om på de valparna. Det innebär alltså att det är betydligt mer sannolikt att valparna kommer att vara friskare.
Genom att fråga uppfödaren om hälsoprogrammet kan man också visa sitt intresse för hälsofrågorna och sätta press på de som ännu inte förstått hur viktigt detta är. En bra uppfödare älskar en frågvis valpköpare! Ställer man frågor, får man däremot vara beredd att svara på frågor själv, och samma regel gäller här! En bra uppfödare ställer många frågor, eftersom de är intresserade av att deras valpar kommer till bra och varaktiga hem, för att hitta dessa måste man ställa frågor!
Som valpköpare har vi faktiskt en viss möjlighet att påverka hundaveln, för om vi inte köper valparna kommer uppfödarna inte att avla fram dem! En riktigt viktig regel är därför, köp inte enbart med hjärtat! Det är otroligt lätt att man fastnar för en valp och mot sitt bättre vetande köper man valpen fast allt talar emot det. Det kan kosta en mycket, både känslomässigt och ekonomiskt!
Jag har mycket tankar i detta ämne, så jag återkommer med fler tankar i nästa blogginlägg,
Ha kul tillsammans med din hund,
Natasja
Det känns som om jag går händelserna i förväg en aning, för er som missat dokumentären. Om det är någon som spelat in den får ni hemskt gärna kontakta mig, även om det är någon som vet när den går i repris så att jag kan spela in den själv, natasja@hundens.se är adressen.
BBC dokumentären konstaterade att rashundarna i England bara bli sjukare och sjukare och att inget görs åt saken. Man tog upp några raser som är särskilt drabbade, cavaljer (syringomyeli, hjärnan är för stor för huvudet), rhodesian ridgeback (ridgen som leder till åtminstone två olika sjukdomare), schäfer (räkryggar med flera medföljande defekter) mops (ryggproblem pga av knorren), pekinese (gomseglet? täpper för halsen så att hunden svimmar). Värst drabbad ansåg BBC att cavaljeren var, och för de svenska cavaljerernas skull hoppas jag verkligen att sjukdomen inte är så utbredd här som den är i England. Det krävs inte mycket fantasi för att förstå hur man lider om hjärnan är för stor för huvudet. Tråkigt nog fick vi tittare ingen förklaring till varför det blivit så. Vill man ha små huvuden?
Problemet hade, enligt programmet, orsaken i inavel och utställningar där utseendet står i centrum och matadoravel (att samma hanhund används till för många tikar, vilket bidrar till inavel inom rasen). Det tyckte jag personligen var en väldigt bra analys. Här har man definitivt tre problem att tampas med!
Tack och lov är det inte lika eländigt inom den svenska aveln som inom den engelska. Svenska Kennel Klubben har under flera år, tack och lov, betonat vikten av att inte inavla, eller linjeavla som det lite finare ofta kallas. I England verkar man inte se det som ett problem att en far parar sin dotter, eller att två syskon får avkomma. Vi har sedan extremt lång tid vetat om att detta skapar missbildningar, sjukdomar och andra problem när det gäller människor och därför är det förbjudet med giftermål och barnalstrig i dessa konstellationer. Av någon anledning gör inte alla kopplingen att det skulle innebära samma problem när det kommer till hundar.
Inaveln i England är extrem. Som ett exempel tog man upp mops, som råkar vara en av mina raser, och man kunde konstatera att trots att det fanns hela 10.000 mopsar i England, så var de så inavlade att det i själva verket bara fanns 50 individer! Det säger sig själv att det kommer att bli väldigt svårt att fortsätta avla på det avelsmaterialet, utan att behöva para nära släktingar.
Varför gör man så här? För att det är lätt att "typa" sin avkomma. Att inavla leder lättare till snyggare hundar, det är lättare att få fram den typ man vill ha. På det sättet kommer vi in på hundutställningarna, där skönheten premieras och man inte tar någon nämnvärd hänsyn till hälsa.
Som ett exempel på detta tog man upp en pekingese som vann Crufts för några år sedan, själv minns jag det som igår. Kort efter utställningen blev denna hund anmäld, eftersom man pratade om att han var skönhetsopererad. Var detta sant, så skulle titeln dras tillbaka. Det var dock inte sant, ingen skönhetsoperation hade skett. Däremot hade han opererats för att gommen föll tillbaka och gjorde det svårt för honom att andas. Titeln drogs inte tillbaka och hunden har därefter blivit pappa till en mängd kullar, dvs nästa orsak till problemet, matadoraveln.
Som ett annat exempel tog man upp en cavaljer som hade blivit bäst i rasen på en annan stor utställning, den största och mest betydelsefulla för rasen, och den vinnande hunden hade den hemska sjukdomen syringomyeli.
Programmet tog också upp något som jag reagerat på i många år, att raserna förändras oerhört mycket hela tiden. Vi pratar om raserna som ett kulturarv, att de skall bevaras och om rasstandarden som ett mått för hur detta skall gå till. Trots detta så sker det en enorm förändring av hundarna och det går snabbt! Själv har jag tittat på förändringen av pekingese, som för 20-30 år sedan mer liknande dagens tibetansk spaniel, men som nu mer ser ut som en långhårig mops. Benen har blivit kortare, nosen har blivit helt platt, pälsen har blivit enorm. När jag tittade i gamla hundsport (från 80-talet), så blev jag otroligt förvånad över hur pekarna såg ut på den tiden. Knappt igenkänningsbara. Här har utställningarna utan tvekan en enorm roll. Vi människor är mycket för mode och trender och hundarna är inte undantagna för vår mode- och trendmedvetenhet. När vissa hundtyper blir populära går det snabbt att få fram dessa. Vem vill inte vara vinstrik?
Matadoraveln är det sista problemet, eller det första kanske. När en och samma hanhund används till på tok för många tikar så blir inaveln ett faktum riktigt snabbt, och om det sedan visar sig att den hanhunden bar på en sjukdom, så har man rekordsnabbt spridit den vidare till en stor del av rasen, och det blir svårt att göra något åt. Matadoravel är däremot ett känsligt kapitel, som så mycket annat. Det finns däremot riktlinjer för hur många valpar en hane max bör få efter sig, tänk om dessa kunde följas! Tikar blir det ju inte direkt något problem med, eftersom hon inte kan få särskilt många kullar av naturen, men i små raser borde naturligtvis även hennes antal valpar begränsas.
En sak vill jag däremot kritisera programmet för och det är att det är mycket lätt att tro att det är blandraser som gäller om man vill ha en frisk hund, men det är en sanning med modifikation. I första ledet så är blandrashundar statistiskt sett friskare än renrasiga hundar, det vill säga om man blandar en renrasig hund med en annan, medan det i andra ledet blir en statistiskt sjukare hund än en renrasig, det vill säga om den blandrasen korsad med en annan hund, renrasig eller blandrasig spelar ingen roll.
Det finns enormt många fördelar med renrasiga hundar och det föll helt bort. En renrasig hund ger oss en mycket större trygghet när det gäller hur den kommer att vara och hur den kommer att se ut, jag tänker då framförallt på storlek.
Om den renrasiga aveln sköts, så innebär det en mängd fördelar. Svenska kennelklubben har i samarbete med rasklubbarna tagit fram det så kallade RAS, en avelsstrategi för alla raser, där hälsoprogram ingår. Det har man tydligen gjort i England också, men där finns det inga regler för inavel, vilket det gör i den svenska.
Inom blandrasuppfödningen förekommer inte några sådana program.
Vad kan man då göra om man skall köpa en hund? Jo, man kan först och främst gå in på Svenska Kennelklubbens hemsidan, och gå till webtjänster och därefter hunddata, där kan slå upp den kombination man är intresserad av, få upp stamtavlan i valfritt antal led och kolla hur det ser ut. Inavel är alltså en stor bov i drama. Det man kan göra är att titta hur det ser ut inom fem led, alltså fem generationer, förekommer ett namn två gånger, avstå, förekommer det inte så är det ingen inavel att tala om på de valparna. Det innebär alltså att det är betydligt mer sannolikt att valparna kommer att vara friskare.
Genom att fråga uppfödaren om hälsoprogrammet kan man också visa sitt intresse för hälsofrågorna och sätta press på de som ännu inte förstått hur viktigt detta är. En bra uppfödare älskar en frågvis valpköpare! Ställer man frågor, får man däremot vara beredd att svara på frågor själv, och samma regel gäller här! En bra uppfödare ställer många frågor, eftersom de är intresserade av att deras valpar kommer till bra och varaktiga hem, för att hitta dessa måste man ställa frågor!
Som valpköpare har vi faktiskt en viss möjlighet att påverka hundaveln, för om vi inte köper valparna kommer uppfödarna inte att avla fram dem! En riktigt viktig regel är därför, köp inte enbart med hjärtat! Det är otroligt lätt att man fastnar för en valp och mot sitt bättre vetande köper man valpen fast allt talar emot det. Det kan kosta en mycket, både känslomässigt och ekonomiskt!
Jag har mycket tankar i detta ämne, så jag återkommer med fler tankar i nästa blogginlägg,
Ha kul tillsammans med din hund,
Natasja
onsdag 1 april 2009
Den sjuka aveln?!
En mycket omtalad dokumentär från BBC om hundaveln och utställningens roll för hundars hälsa, som har blivit mycket uppmärksammad och fått stora konsekvenser i England, där några stora sponsorer lär ha dragit sig ur Crufts (för övrigt den enda utställning som jag verkligen älskar). Jag har hört otroligt mycket om denna dokumentär, men inte haft möjlighet att se den. En vän skickade länken till programmet på internet (tack Ylva!), så om man inte orkar vänta på reprisen (som tydligen skall gå på fredag), så går det bra att se detta on line. (oj oj oj, vilken meningsbyggnad det var i hela det här stycket)
http://svtplay.se/v/1497320/dokument_utifran/ett_renrasigt_helvete?cb,a1364145,1,f,103473/pb,a1364142,1,f,103473/pl,v,,1497320/sb,p103473,1,f,-1
Själv tänkte jag sätta mig ner och titta på den vid tillfälle, och kommer säkert att återkomma med blogginlägg om detta, eftersom det ligger mig så väldigt varmt om hjärtat.
Är just nu på utbildning för att bli Agria ombud och även då kommer vi i kontakt med aveln när den inte riktigt är som den skall. Hur kejsarsnitt ökar dramatiskt inom vissa raser, hur försäkringsbolagen börjar ifrägasätta om man överhuvudtaget kan ta risken att försäkra vissa raser, eftersom de blir sjukare och sjukare, och man faktiskt inte vill vara med och bidra till djurs lidande, hur vissa raser plastikopereras innan valpleverans (!). Det är en väldigt sund inställning att ifrågasätta detta , jag hoppas bara att det inte är för sent! Jag älskar alla hundar och rashundar har en himla massa fördelar, eftersom man kan säga hur stor hunden kommer bli (med största sannolikhet), hur den kommer att bete sig (med största sannolikhet), och det vore ju verkligen förfärligt om vi förstörde alla de fördelarna med raserna, för att vi måste ha dem att se ut på ett exakt sätt.
Det viktiga är ju ändå att, ha kul tillsammans med din hund,
Natasja
http://svtplay.se/v/1497320/dokument_utifran/ett_renrasigt_helvete?cb,a1364145,1,f,103473/pb,a1364142,1,f,103473/pl,v,,1497320/sb,p103473,1,f,-1
Själv tänkte jag sätta mig ner och titta på den vid tillfälle, och kommer säkert att återkomma med blogginlägg om detta, eftersom det ligger mig så väldigt varmt om hjärtat.
Är just nu på utbildning för att bli Agria ombud och även då kommer vi i kontakt med aveln när den inte riktigt är som den skall. Hur kejsarsnitt ökar dramatiskt inom vissa raser, hur försäkringsbolagen börjar ifrägasätta om man överhuvudtaget kan ta risken att försäkra vissa raser, eftersom de blir sjukare och sjukare, och man faktiskt inte vill vara med och bidra till djurs lidande, hur vissa raser plastikopereras innan valpleverans (!). Det är en väldigt sund inställning att ifrågasätta detta , jag hoppas bara att det inte är för sent! Jag älskar alla hundar och rashundar har en himla massa fördelar, eftersom man kan säga hur stor hunden kommer bli (med största sannolikhet), hur den kommer att bete sig (med största sannolikhet), och det vore ju verkligen förfärligt om vi förstörde alla de fördelarna med raserna, för att vi måste ha dem att se ut på ett exakt sätt.
Det viktiga är ju ändå att, ha kul tillsammans med din hund,
Natasja
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)