Så där, nu har jag sett BBC dokumentären "Ett renrasigt helvete" och jag tyckte att den var väldigt tankeväckande, dessvärre kände jag igen mig från min korta tid som väldigt engagerad i en rasklubb och uppfödare (av en valpkull). Strutsmentaliteten är hopplös! Tänk vad vi kunde göra tillsammans om vi arbetade mot friskare och sundare hundar! Vilka underverk.
Det känns som om jag går händelserna i förväg en aning, för er som missat dokumentären. Om det är någon som spelat in den får ni hemskt gärna kontakta mig, även om det är någon som vet när den går i repris så att jag kan spela in den själv, natasja@hundens.se är adressen.
BBC dokumentären konstaterade att rashundarna i England bara bli sjukare och sjukare och att inget görs åt saken. Man tog upp några raser som är särskilt drabbade, cavaljer (syringomyeli, hjärnan är för stor för huvudet), rhodesian ridgeback (ridgen som leder till åtminstone två olika sjukdomare), schäfer (räkryggar med flera medföljande defekter) mops (ryggproblem pga av knorren), pekinese (gomseglet? täpper för halsen så att hunden svimmar). Värst drabbad ansåg BBC att cavaljeren var, och för de svenska cavaljerernas skull hoppas jag verkligen att sjukdomen inte är så utbredd här som den är i England. Det krävs inte mycket fantasi för att förstå hur man lider om hjärnan är för stor för huvudet. Tråkigt nog fick vi tittare ingen förklaring till varför det blivit så. Vill man ha små huvuden?
Problemet hade, enligt programmet, orsaken i inavel och utställningar där utseendet står i centrum och matadoravel (att samma hanhund används till för många tikar, vilket bidrar till inavel inom rasen). Det tyckte jag personligen var en väldigt bra analys. Här har man definitivt tre problem att tampas med!
Tack och lov är det inte lika eländigt inom den svenska aveln som inom den engelska. Svenska Kennel Klubben har under flera år, tack och lov, betonat vikten av att inte inavla, eller linjeavla som det lite finare ofta kallas. I England verkar man inte se det som ett problem att en far parar sin dotter, eller att två syskon får avkomma. Vi har sedan extremt lång tid vetat om att detta skapar missbildningar, sjukdomar och andra problem när det gäller människor och därför är det förbjudet med giftermål och barnalstrig i dessa konstellationer. Av någon anledning gör inte alla kopplingen att det skulle innebära samma problem när det kommer till hundar.
Inaveln i England är extrem. Som ett exempel tog man upp mops, som råkar vara en av mina raser, och man kunde konstatera att trots att det fanns hela 10.000 mopsar i England, så var de så inavlade att det i själva verket bara fanns 50 individer! Det säger sig själv att det kommer att bli väldigt svårt att fortsätta avla på det avelsmaterialet, utan att behöva para nära släktingar.
Varför gör man så här? För att det är lätt att "typa" sin avkomma. Att inavla leder lättare till snyggare hundar, det är lättare att få fram den typ man vill ha. På det sättet kommer vi in på hundutställningarna, där skönheten premieras och man inte tar någon nämnvärd hänsyn till hälsa.
Som ett exempel på detta tog man upp en pekingese som vann Crufts för några år sedan, själv minns jag det som igår. Kort efter utställningen blev denna hund anmäld, eftersom man pratade om att han var skönhetsopererad. Var detta sant, så skulle titeln dras tillbaka. Det var dock inte sant, ingen skönhetsoperation hade skett. Däremot hade han opererats för att gommen föll tillbaka och gjorde det svårt för honom att andas. Titeln drogs inte tillbaka och hunden har därefter blivit pappa till en mängd kullar, dvs nästa orsak till problemet, matadoraveln.
Som ett annat exempel tog man upp en cavaljer som hade blivit bäst i rasen på en annan stor utställning, den största och mest betydelsefulla för rasen, och den vinnande hunden hade den hemska sjukdomen syringomyeli.
Programmet tog också upp något som jag reagerat på i många år, att raserna förändras oerhört mycket hela tiden. Vi pratar om raserna som ett kulturarv, att de skall bevaras och om rasstandarden som ett mått för hur detta skall gå till. Trots detta så sker det en enorm förändring av hundarna och det går snabbt! Själv har jag tittat på förändringen av pekingese, som för 20-30 år sedan mer liknande dagens tibetansk spaniel, men som nu mer ser ut som en långhårig mops. Benen har blivit kortare, nosen har blivit helt platt, pälsen har blivit enorm. När jag tittade i gamla hundsport (från 80-talet), så blev jag otroligt förvånad över hur pekarna såg ut på den tiden. Knappt igenkänningsbara. Här har utställningarna utan tvekan en enorm roll. Vi människor är mycket för mode och trender och hundarna är inte undantagna för vår mode- och trendmedvetenhet. När vissa hundtyper blir populära går det snabbt att få fram dessa. Vem vill inte vara vinstrik?
Matadoraveln är det sista problemet, eller det första kanske. När en och samma hanhund används till på tok för många tikar så blir inaveln ett faktum riktigt snabbt, och om det sedan visar sig att den hanhunden bar på en sjukdom, så har man rekordsnabbt spridit den vidare till en stor del av rasen, och det blir svårt att göra något åt. Matadoravel är däremot ett känsligt kapitel, som så mycket annat. Det finns däremot riktlinjer för hur många valpar en hane max bör få efter sig, tänk om dessa kunde följas! Tikar blir det ju inte direkt något problem med, eftersom hon inte kan få särskilt många kullar av naturen, men i små raser borde naturligtvis även hennes antal valpar begränsas.
En sak vill jag däremot kritisera programmet för och det är att det är mycket lätt att tro att det är blandraser som gäller om man vill ha en frisk hund, men det är en sanning med modifikation. I första ledet så är blandrashundar statistiskt sett friskare än renrasiga hundar, det vill säga om man blandar en renrasig hund med en annan, medan det i andra ledet blir en statistiskt sjukare hund än en renrasig, det vill säga om den blandrasen korsad med en annan hund, renrasig eller blandrasig spelar ingen roll.
Det finns enormt många fördelar med renrasiga hundar och det föll helt bort. En renrasig hund ger oss en mycket större trygghet när det gäller hur den kommer att vara och hur den kommer att se ut, jag tänker då framförallt på storlek.
Om den renrasiga aveln sköts, så innebär det en mängd fördelar. Svenska kennelklubben har i samarbete med rasklubbarna tagit fram det så kallade RAS, en avelsstrategi för alla raser, där hälsoprogram ingår. Det har man tydligen gjort i England också, men där finns det inga regler för inavel, vilket det gör i den svenska.
Inom blandrasuppfödningen förekommer inte några sådana program.
Vad kan man då göra om man skall köpa en hund? Jo, man kan först och främst gå in på Svenska Kennelklubbens hemsidan, och gå till webtjänster och därefter hunddata, där kan slå upp den kombination man är intresserad av, få upp stamtavlan i valfritt antal led och kolla hur det ser ut. Inavel är alltså en stor bov i drama. Det man kan göra är att titta hur det ser ut inom fem led, alltså fem generationer, förekommer ett namn två gånger, avstå, förekommer det inte så är det ingen inavel att tala om på de valparna. Det innebär alltså att det är betydligt mer sannolikt att valparna kommer att vara friskare.
Genom att fråga uppfödaren om hälsoprogrammet kan man också visa sitt intresse för hälsofrågorna och sätta press på de som ännu inte förstått hur viktigt detta är. En bra uppfödare älskar en frågvis valpköpare! Ställer man frågor, får man däremot vara beredd att svara på frågor själv, och samma regel gäller här! En bra uppfödare ställer många frågor, eftersom de är intresserade av att deras valpar kommer till bra och varaktiga hem, för att hitta dessa måste man ställa frågor!
Som valpköpare har vi faktiskt en viss möjlighet att påverka hundaveln, för om vi inte köper valparna kommer uppfödarna inte att avla fram dem! En riktigt viktig regel är därför, köp inte enbart med hjärtat! Det är otroligt lätt att man fastnar för en valp och mot sitt bättre vetande köper man valpen fast allt talar emot det. Det kan kosta en mycket, både känslomässigt och ekonomiskt!
Jag har mycket tankar i detta ämne, så jag återkommer med fler tankar i nästa blogginlägg,
Ha kul tillsammans med din hund,
Natasja
