För att återgå till programmet om sjukdomar som förekommer mer hos vissa raser än hos andra.
Ett exempel man tog upp var en hund (boxer) som fick epilepsi anfall en gång i månaden. Anfallen varade en bra stund och hunden skrek bland annat. Eftersom jag har levt tillsammans med två epilepsi hundar var detta det svåraste inslaget att se för min del. Hunden fick dessa regelbundna anfall trots daglig medicinering.
Är det ok att låta en hund leva så? Eller är det vår vilja att ha kvar vår hund som går före hundens bästa?
Det är verkligen inte en lätt fråga att svara på. Det kan vara det när man tittar på det utifrån, men när man lever med det dagligen och älskar hunden mer än allt annat, så är det naturligtvis inte alls lika enkelt. Men frågan måste ställas.
Marc Evans heter en chefsveterinär i England, han menade (i programmet) att man i aveln skulle gå från utseende till livskvalitet i sin avelsprioritering. Det låter som en extremt vettig åsikt, men också något som överhuvudtaget inte skulle behöva sägas. Det skulle inte vara något som fick mig att blogga om det, utan något som var accepterat som en självklarhet.
I programmet uppmärksammar man även CAWC, Companion Animal Welfare Council , en sida som jag kommer att ha lite extra koll på, där man delar med sig av forskning och resultat.
Ha kul tillsammans med din hund,
Natasja
