Det här stackel light halsbandet säljs tydligen tillsammans med klickers och andra hjälpmedel som vi moderna hundtränare använder oss av. På det sättet legitimerar man användandet av bestraffning (strypkedjor light finns också, då kallas de dressyrlänkar eller dressyrlänkar med stopper, fint skall det låta, men principen är hela tiden den samma).
Man skriver:
"Motivation and Correction: Proper reinforcement, through a balance of motivation and correction, is essential to the learning process. Positive Reinforcement through motivation shows your dog that he has done something right, while a correction helps him understand what is wrong."
Vilket är kvalificerad dynga, varken mer eller mindre.
Bestraffning ger ingen information till den som blir bestraffad, och om den gör det, så är den väldigt ringa. Det är själva huvudskälet till att jag är emot bestraffning. Varför göra något som ändå inte ger någon information om vad som skall göras? Opedagogiskt och ologiskt, enligt mitt sätt att tänka. I bästa fall får hunden lära sig vad det är vi vill att den inte skall göra, i värsta fall blir det bara ett obehag som hunden dessutom kan koppla till något helt annat än det vi hade tänkt oss. När det gäller bestraffning är timing ALLT. Jobbar man med bestraffning så måste den vara ofelbar. För att man skall ha en chans att lära hunden något med hjälp av en bestraffning så måste den komma max 0,01 sekunder efter det felaktiga beteendet. Det är en enormt bra timing det.
Något av det som folk upplever som det allra största problemet med klickerträning är just vikten som vi lägger på timing. Det är svårt att klicka så exakt. Och när vi belönar har vi åtminstone en sekund på oss att klicka, även om det naturligtvis blir tydligare för hunden ju mer exakta vi är. Men det är en stor skillnad på en sekund och 0,01 sekund. En sekund kan vi alla behärska, för att klara av 0,01 så krävs det kopiöst mycket träning och antagligen en gnutta tur. Ändå kan hunden uppfatta det som vi vill bestraffa den för som något annat än det vi hade tänkt.
Hundar tänker inte logiskt. De har inte förmågan att intellektuellt fundera över vad de just varit med om, vad det var som ledde till bestraffningen, något som vi människor kan. Hundar lever här och nu. Det som är otäckt skall undvikas. Det är en överlevnadsstrategi. Jag brukar fråga: Varför finns det hundar som är rädda för gräs, maskrosor eller kor? Jo, för att de gått in i ett elstaket. Det första som hunden uppfattade vid obehaget är det som den kommer att koppla till det. Hunden får en stöt, och där stod en kossa. Hunden får en stöt, och där luktade det gräs. En association är klar och hunden har gjort sin koppling, kor eller gräs är farligt, det gäller att hålla sig därifrån.
Ägaren utför en bestraffning på hunden, med till exempel ett sådant otäckt halsband jag inledde bloggen med idag (som tack och lov är förbjudna i Sverige). Det är då väldigt lätt för hunden att koppla obehaget som den kände med just ägaren, och vi kan snabbt få en hund som är rädd för sin ägare.
En annan sådan vanlig association jag ser att hundar har gjort är mot andra hundar. Hunden ser en annan hund som den gärna vill gå fram och leka med, vi rycker till i kopplet och skapar ett obehag, och hunden kopplar det till den andra hunden. Vi har omedvetet sått fröet till en framtida problematik i mötet med andra hundar. Nästa gång hunden ser en hund kan den förvänta sig obehag, och så får den obehag igen och mönstret börjar fastna. Tredje gången kanske hunden vill försvara sig mot den otäcka hunden som ger den obehag. Hunden gör utfall och vi rycket till ännu hårdare för att markera att så där gör man inte, hunden får nu ett ännu större obehag som den kopplar till den andra hunden. Vi fastnar i en nedåtgående spiral som det kommer att bli svår att bryta, om det inte är så att vi faktiskt vänder på den och börjar ge hunden positiva associationer av andra hundar. Jo, det går! Jag anordnar hundmöteskurser i just detta med mycket bra resultat. En startar förövrigt idag.
Tillbaka till det eländiga halsbandet. Att ge obehag, som alltså innehåller väldigt lite information till hunden, tillsammans med klick, som ger väldigt mycket information är helt förkastligt. Det skapar en förvirrad hund, som inte riktigt vet vad den skall tro. När jag läste till hundpsykolog jobbade vi precis så och jag har sett de snabba resultaten med metoden, men det finns en rejäl baksida - det leder lätt till aggression som kan vara svår att göra något åt och som därför lätt leder till avlivning. En av mina favoritlärare Kathy Sdao talar om att dessa hundar blir neurotiska. Att arbeta med metoder som har biverkningar passar inte mig. Jag vill jobba säkert och tryggt och det gör man med hjälp av positiv förstärkning och att skapa situationer där hunden kommer att lyckas, så att vi på det sättet får tillfällen att belöna hunden. Det har visat sig vara en riktigt succé metod som jag varmt rekommenderar!
Ha kul tillsammans med din hund,
Natasja
