Ibland händer det som är så ruskigt orättvist att det bara inte får hända. En sådan sak hände idag, när vår lilla älskade Trollet Trollunge somnade in på Malmö djursjukhus vid tio månaders ålder (fyllde igår). Det var verkligen inte hennes tid. Hon var den i flocken som jag trodde stod sist i kön till de sälla jaktmarkerna.
Förutom att detta är enorm tragedi för oss, att vi förlorade Trollet, som jag själv blåste liv i vid födseln och som var ett enormt litet energiknippe och en väldigt LITEN glad skit, så är det extra jobbigt att vi inte har en aning om vad det var för fel på henne. På Malmö djursjukhus hoppas man nu att vårt försäkringsbolag vill betala en obduktion, eftersom de är helt frågande till det inträffade. Hypoteserna är många, men under hennes knappa dygn på sjukhuset har hon behandlas som om det vore en hjärnhinneinflammation, men de verkar tydligen inte alls säkra. Förgiftning har stått på dagordningen, och vi har försökt komma på vad det skulle kunna vara. Tumör i hjärnan är ytterligare hypotes de arbetat efter. Ovissheten är verkligen extra jobbig. Det hade varit väldigt skönt att få en förklaring till detta ofattbara, för hur kan en hund på tio månader vara frisk ena dagen och död nästa, det går helt enkelt inte att fatta.
Det känns heller inte som om jag fick ta adjö av henne, för när vi lämnade henne på sjukhuset vid midnatt, så var vi ju säkra på att vi skulle hämta henne senast måndag, istället fick vi ett dödsbud. Klockan kvart i fyra på eftermiddagen idag somnade hon in av sig själv, efter att tillståndet blivit kraftigt försämrat.
Lilla, lilla Trollet, vi kommer att sakna dig så mycket. Vi var ju bara i början på livsresan tillsammans.
Ta vara på den tid ni har med er hund och värdesätt varje sekund,
Natasja
