Nu är tre av fem valpar uppe över 300 gram och det känns som om vi inte behöver oroa oss för dem längre. Minsta tiken och minsta hanen ökar stadigt, men väldigt lite, så oron över dem är inte över än. Kommer de bara över 300 gram så lugnar jag ner mig.
Men med lite stadiga namn borde det gå vägen!
Minsta tikens namn är ju Grifftails Unexpected Fariytale. Hennes arbetsnamn är Saga, även om Malvina inte gillar det namnet och trots att vi har en katt som heter så. Men när jag pratar med henne så säger jag i och för sig Fairytale.
Lillgrabben döper jag härmed till Grifftails Unexpected Highest Heights. Med det namnet kan han inte göra annat än att gå upp till 300 gram supersnabbt! Något arbetsnamn har han inte, kanske Hugo?
Stora grabben heter utan tvekan Grifftails Unexpected Dum tek tek, bara för att det är så coolt. Han går nu under arbetsnamnet tek-tek, bara för att vi i den förra griffekullen hade en Cho-cho, och det är så härligt att säga. Tek-tek blir man också glad av. Han lär väl dessutom vara ensam i hela världen om det namnet.
Stora tjejen, som nu inte längre är störst, får härmed heta Grifftails Unexpected Believe again, Belinda kanska kan vara ett arbetsnamn på den tjejen.
Och slutligen, mellan tjejen, som nu är störst i kullen får heta Grifftails Unexpected It's my time! För hon låter inte tiden vänta. Hon är för härlig! Hon är ensam i kullen om att ta flaskan varje gång den erbjuds, trots att hon helt uppenbart inte går mista om Tinas mjölk heller. Hon är en tjej med stor aptit på livet, lite som en mops faktiskt. Griffar brukar ju vara lite fisiga när det kommer till mat, men inte denna lilla tjej. Hon äter så att det sprutar ur näsan. Det tycker jag bådar gott för framtida träning. Kanske äntligen en griffe som tycker att godis är något och som därför är extra kul att träna.
Egentligen spelar det väl mindre roll för vår del. Tanken är ju att alla fem skall flytta hemifrån, även om det är väldigt skönt att det är många veckor kvar till den dagen.
Lilla Highest heights (Hugo?) ser förövrigt fortfarande väldigt annorlunda ut i pälsen, så vi tror fortfarande att han blir en petit. Än så länge går det ju inte att säga något om själva längden på pälsen, eller kvalitén, men färgen är väldigt annorlunda. Han är den som verkligen sticker ut än så länge.
Idag såg jag också en ny sak för första gången. De ålar inte längs marken längre, utan börjar resa sig med bakbenen. Och på tal om det... Idag, när vi skulle ge dem mat, och gick in i valprummet så var två på rymmen. De hade helt fräckt lämnat valplådan (mer hage) och en hade hamnat under sängen och den andra var på god väg. Drivkraften? Tina satt där och verkade tycka att det var dags för valparna att motionera för att få mat. Tänk att vi redan nu får börja passa på dem och se till att de inte springer sin kos...
Ha kul tillsammans med din hund,
Natasja
