Tack för inlägg!

Kul att några av er har upptäckt att man numera kan skriva kommenterar i min blogg. Jag har däremot valt att ha en förhandsgranskning av innehållet, eftersom kommentarer har en förmåga att bli våldsamt elaka, osakliga och framförallt anonyma. Det är lätt att vara elak när man kan säga vad som helst utan att ha personen framför sig, eller ens i luren, och extra lätt är det ju om man dessutom kan vara anonym.

Att man har olika åsikter är däremot inget som stör mig. Var och en blir salig på sin fason.
Som kommentar till de publicerade inläggen kan jag säga, visst publicera gärna i facebook, kul att du frågade. Fick även ett vanligt e-post brev som ville publicera det jag skrev om Cesar i sin blogg, så det var tydligen ett hett inlägg.
Till Gunilla! Jag har gett både Fredrik Steen och Barbro Börjesson kritik i min blogg, om det är någon tröst. Jag kritiserar inte dem som personer, utan de metoder de använder. Jag vill framförallt ge folk alternativ att träna på ett annat sätt. Var och en blir salig på sin fason! Det jag stör mig på något vansinnigt (förutom att hundarna faktiskt far illa) är att det i princip enbart är just de metoderna som Barbro, Fredrik, Jeppe och Cesar använder som får utrymme i TV och som därför ger en felaktig bild av hundträning. Det FINNS alternativ! Man behöver inte rycka i hunden. Man kommer mycket längre med hjälp av positiv förstärkning!

Av någon anledning så vill vi just inom hundträningen inte ha framsteg. Vi blickar hela tiden tillbaka i historien och säger saker som "man har alltid gjort så". Inom vilket annat område skulle man nöja sig med det?

Det som Cesar gör är inget unikt. Han är inte först med det. Han kommer dessvärre inte vara sist med det. Han skryter själv med att han "var född med den här kunskapen". Jag är övertygad om att man inte föds med en inbyggd kunskap om hundträning. Det har blivit någon slags mode i att säga "jag är självlärd" som om det vore något extra fint. De personer som jag verkligen respekterar och som är mina stora förebilder och lärare går själva fortfarande på fortbildning (kanske inte Bob Bailey.... men de andra).

Man lär sig hela livet, men vissa har lärt sig klart, eller är helt enkelt födda med förmågan och behöver inte göra mer än så. Jag är ledsen, men jag har ingen som helst respekt för den inställningen. Visst hundarna är enorma lärare och varje hund man tränar lär man sig något av, men den kunskapen och den man får av mänskliga lärare tar inte ut varandra.

I inlägget nämns Anders Hallgren. Han är ett väldigt bra exempel på en person som har haft en åsikt, men som har lärt sig mer och i takt med det ändrat åsikt och varit stark nog att erkänna det. Hatten av!

Att Cesar skulle kunna träna hund lika bra utan stackel, el, stryplänkar precis bakom öronen (atlas kotan, där det gör som mest ont) eller sitt eget designade halsband, har jag mycket svårt att tro på. Varför gör han inte det då? Jag har inte sett ett avsnitt av programmet utan att ha sett något sådant. Om han inte behöver det så behöver han väl inte använda det?

En klickertränare är inte med nödvändighet en mjuk tränare. Jag kallar mig inte för mjuk tränare över huvudtaget, eftersom det innesluter allt möjligt som jag inte vill stå för. Jag kallar mig modern hundtränare, det vill säga jag tror på utveckling, vetenskap, och fortbildning. Det vi vet bör vi använda oss av. Vi vet en hel del om inlärningspsykologi och den talar entydigt FÖR positiv förstärkning och MOT bestraffning. Det tycker jag är något man bör ta fasta på och jobba efter. Det finns tränare som Bob Bailey och Ken Ramirez som har enormt stor och bred kunskap och erfarenhet, de säger samma sak. Det borde också betyda något.

Men ändå kan vi inte få se detta i TV? Varför? Det övergår mitt förstånd. Varför inte visa hundägare med vilken magi man kan träna sin hund, helt utan rycks, slit och skrän? Det är allt jag vill! Ge folk ett alternativ. Det var därför jag startade den här bloggen, även om jag inte enbart har behandlat detta utan ibland skrivit om helt andra saker. Så här tränar man i TV, så här kan man träna istället! Välj själv!

Jag vet tex att Ken Ramirez har gjort en programserie om djurträning för en australiensisk kanal. Tänk om vi skulle få kunna titta på det! Som sagt var flera gånger i detta inlägg, kan vi inte få lite alternativ? Ge oss möjligheten att välja!

När jag köpte min första egna hund så var det hårda metoder som gällde. Stryplänkar och rätta knycket, bit i örat, mm, mm. Om jag hade fått ett alternativ till detta, så hade jag valt det alternativet. Det är den chansen jag vill ge andra. Rätten att välja hur man vill träna och vad man tror är rätt för sin hund!

Ha kul tillsammans med din hund,

Natasja

Hos veterinären!

Trevliga veterinärer finns det faktiskt många, men en som är riktigt trevlig uppsökte vi igår för undersökning av två av våra djur. Tina, valparnas mamma, för en förfärlig hosta, och katten Carl-Jan för andningsbesvär.

Det visade sig att våra djur hade kolapsat. Tina hade något som jag aldrig hört talas om, men som tydligen var vanligt (särskilt bland kortnosarna om jag förstod det rätt). Luftstrupen hade kolapsat. Den skall vara rund till formen, men när den kolapsar blir den ihoptryckt och det blir svårt att andas.

Det som var roligt med detta var att vi hade halsband på Tina (hon brukar alltid vara lös så hon brukar aldrig ha något alls på sig), och när veterinären såg det sade han: "Och så förstås, ta av det här tjafset och sätt på en sele". Det gjorde mig så otroligt glad! Äntligen en veterinär som säger så! Annars tycker jag det mest är intstruktörer, massörer, kiropraktorer och fysioterapeuter som har förstått hur viktigt det är att ha sele och inte halsband på hunden. Superglada blev både Malvina och jag.

När det gällde Carl-Jan så hade hans näsa kolapsat, som Michael Jacksons, som veterinären sade. Det var ju också lite kul, inte att den kolapsat, men själva liknelsen.

Tina fick medicin för sin kolapsade hals och Carl-Jan läggs på operationsbordet för lite vidgning av näsborrarna i nästa vecka.

Ha kul tillsammans med din hund,

Natasja

En ursäkt!

Jag fick ett brev med tips om Cesars stämning, men det som varken hon eller jag upptäckte, var att det var en gammal stämning. Inte bra att jag inte såg det på en gång, jag ber om ursäkt!
Men stämning är det hur som helst tal om. Och någon annan än jag som blivit upprörd över hur hundarna blir behandlade.

Ha kul tillsammans med din hund!

Natasja

Cesar stämd!

Fick just reda på att Cesar Milan blivit stämd av en TV producent, som hävdar att hans labrador blivit skadad på Cesars träningscenter genom ett stryphalsband. Hunden skall ha blivit kvävd av ett stryphalsband och ha tvingats att springa på ett så kallat löpband.

Stryphalsbandens fara har jag ju skrivit mycket om. Ett stryphalsband bygger på att man vill orsaka obehag för hunden, och det sker genom att luft inte kan tillföras på ett normalt sätt, samt med hjälp av ryck i nacken. Jag har nog däremot inte sätt ett program med Cesar där han inte använt stryp-, stackel eller el-halsband, så jag är lite förvånad över att man lämnar sin hund till honom. Å andra sidan kanske det är just den egna hundens välfärd som får en TV producent att öppna ögonen. Kanske detta kan bli början till slutet för Cesars TV karriär. Det vore en nåd att stilla bedja om. Detta handlade dessvärre INTE om en av Cesars TV producenter, för då hade programmet nog varit begravt redan.

Jag försöker göra en liten snabböversättning av artikeln från USA Today:
En femårig labrador togs till Cesars center den 27 februari i år på grund av att den hade rädslor för andra hundar och främlingar. Några timmar efter att hunden lämnats på centret fick ägaren ett telefonsamtal om att hunden förts till djursjukhus i ilfart. Hunden blödde från mun och näsa och fick ligga i syretält för att få luft. Han hade också allvarliga blåmärken på insidan av baksidan av låren.

Ägaren hävdar att hunden hade fått ett stryphalsband på sig och tvingats springa längre än han orkade på ett löpband.

Veterinärnotan slutade på 25.000 dollar och då återstod forfarande kommande operationer på hundens matstrupe.

Stämningsansökan uppger kontraktsbrott, bedrägeri, djurplågeri och att avsiktligt ha skapat emotionell stress.

Om det är någon som har en rädd hund där ute! Använd absolut INTE hårda metoder (det skall manförvisso aldrig göra, men särskilt inte då).

Denna artikel avslöjar också ett av Cesars knep att handskas med hundproblem, nämligen att se till att de är helt fysiskt utarbetade när han sätter igång sitt arbete med dem. Det ser bra ut. Hunden kan inte riktigt reagera som den i vanliga fall gör, eftersom den är utarbetad. En sådan hund är med största sannolikhet inte mottaglig för särskilt mycket ny inlärning. Å andra sidan ägnar sig inte Cesar åt inlärning, utan åt bestraffning, vilket är en helt annan sak.

Det finns andra sätt att träna på! TV producenten skulle istället valt ett träningscenter där man använde sig av klassisk inlärning och jobbat med att förändra förväntan på hundens möten med andra hundar och främmande människor.

Ha kul tillsammans med din hund,
Natasja

Spring i benen

Igår var det dags för valparna att få springa på grönbete igen. I trädgården har vi gjort en liten temporär inhägnad med hjälp av ett portabelt fårstaket. För de vuxna hundarna är detta tillräckligt och de blir på rätt sida av staketet (förutom tibetanska terriern som sticker oavsett hur högt ett staket är, eller mopsen Vina som fastnar med huvudet i fårstaketet). För valparna var det däremot ingen som helst konst att gå rakt igenom. Det var å andra sidan inte så konstigt med tanke på att maskorna är betydligt större än valparna själva.

Hittills har detta inte inneburit något problem, eftersom valparna inte har haft något intresse av att lämna trädgården. Igår var det däremot nya takter i valparna. Den ena rusade åt det ena hållet och den andra åt det andra. Malvina och jag hade fullt sjå med att hinna ikapp dem! Det som skulle ha blivit en lugn stund i trädgården, där vi skulle föreviga valpar med kamera och film, blev ett litet sprinterlopp där vi sprang än åt det ena hållet än åt det andra. Tillslut gav vi upp och tog in dem på stenanläggningen som är omgärdad med kompostgaller och därmed valpsäkert. De hann inte mer än in på säker mark förrän de somnade.

Eftersom vi inte hade fått några bilder att tala om (däremot lite lätt hysterisk film), så bestämde vi oss för att arrangera en bild på alla fem valparna i en korg. Det var lättare sagt än gjort efter deras sprintermarsch! Saga, som var ensam om att inte vara trött (mycket konstigt med tanke på att hon gjort åtskilliga språngmarscher), skulle klättra ur korgen. Tek-Tek, som varit den andra riktiga marodören i trädgården, var nu så trött att han bara somnade, som en slags madrass åt de övriga. Det var nu Malvinas uppgift att väcka Tek-Tek och hänga honom över kanten, så att jag kunde ta en bild innan han somnade igen! Märkligt nog blev det faktiskt några ganska söta bilder, men vi får nog göra ett nytt försök när de blir lite större (och når upp över kanten bättre!), samt när de är så där lagom trötta.

Men trots alla dessa språngmarscher, så är det så här det skall vara att ha valp! Det är nu de börjar bli så där verkligt ljuvliga. Hundar, fast i minimalt format. Fulla av energi och upptäckarglädje. Det är verkligen roligt att se hur de närmar sig nya saker helt utan fruktan. Rakt på katten. Rakt på den främmande människan. Super roligt!

Idag fyller de fem veckor!

Bilder på dem går att se under "om oss" på hemsidan.

Ha kul tillsammans med din hund,
Natasja

Kattmöte

Igår var det dags för valparna att träffa katten Carl-Jan för första gången, samt att träffa främmande människor. Bägge mötena gick utmärkt. Carl-Jan var inte särskilt road, men som en sann exotic, mycket tålmodig och överseende. Människorna tyckte inte valparna heller var så märkvärdiga, fram till dem bara och attack!

Fler bilder går att se i kennelns galleri på hemsidan!

Ha kul tillsammans med din hund!

Natasja

Två petiter

I valplådan har det visat sig finnas två petiter, och inte en som vi först trodde. Malvina hade helt rätt, Hugo är petit, men det visade sig även vara en petit tik, lilla Isa. Ni minns kanske den lilla glupska tiken som växte så det knakade och som var ensam om att vilja äta ur nappflaskan. Igår stod det helt klart att så var fallet. Så det blev två korthåriga och tre strävhåriga. Det tog alltså fyra veckor att konstatera det med säkerhet.

Imorgon skall jag fota dem igen och se om jag kan få till några porträtt.

Ha kul tillsammans med din hund,
Natasja

Hälsning från Emma!

Till er som skall gå på Emma Parsons seminarium och som anmält intresse för att ha hund med er, här är ett meddelande till er:

"Attached is the questionnaire for the attendees to fill out if they would like their dogs to be considered as demo dogs. I typically choose between 4-5 dogs for the reactive dog class. These dogs need to attend both of the days to qualify. 

Sometimes, if I receive a very interesting behavior issue, I will see if that attendee would like to have a behavior consult in front of the class. I will ask them privately beforehand.

Have the attendees, that are interested, return the completed questionnaire form directly back to me. I will choose the demo students and then I will notify them abut 2 weeks prior to the seminar. I will also notify those that I haven't chosen as well. (I tend to choose the dogs that have the most severe behavior issues.)"

Skicka ett mejl till info@hundens.se, så skickar vi formuläret, som ni fyller i, skickar tillbaka till oss, så skickar vi dem vidare till Emma för att hon skall göra sitt val av lämpliga kandidater.

Ha kul tillsammans med din hund,
Natasja

På grönbete!

Idag har valparna varit ute för första gången. Solen var definitivt inte något för dem, men i skuggan var det intressant att upptäcka världen.

Fler bilder finns på hemsidan, under Om oss - grifftails kennel.

Ha kul tillsammans med din hund,
Natasja

Oj, en i hårda skolan säger att ryck är skadligt!

"Sådana halsband är däremot så pass lite fysiskt tillrättavisande att de inte har någon verkan på hundens respektnivå eller beteende. Det som istället händer är att hunden, som inte vill bli fasthållen, drar och rycker åt motsatta håll från det som håller fast honom. Ägaren, som vill upprätthålla kontrollen, drar tillbaka på kopplet. Detta ständiga tryck och ineffektiva ryckande kan allvarligt skada hundens nacke och hals, och därför är sådana halsband är farliga. Tyvärr hör detta scenario till vardagen för många hundar. Vi borde även ge akt på riskerna för skador på alla dessa trötta hundägares armar och axlar."

Detta citat kommer från en traditionelltränare (som jag inte ens orkar nämna vid namn, för jag vill inte uppmärksamma dem mer än nödvändigt). Det som är kul är att han faktiskt ger rätt åt att det är skadligt med ryck i koppel! Alltid ett framsteg. Han menar däremot att när man rycker i ett vanligt halsband (halvstryp) så uteblir effekten. Man måste alltså ta till hårdare tag. Det måste göra ont för att det skall ha effekt. Och här är vi också överens. För att en bestraffning alls skall ha någon effekt så måste den vara hård.

På en annan punkt skiljer han sig däremot väldigt från inlärningspsykologin. Han tror att bestraffningen lär hunden något. Det gör den däremot inte, som bäst fungerar en bestaffning som brytare av ett beteende, inte som kunskapssförmedling. Det finns dessutom en mängd biverkningar med metoden, och det är en av huvudanledningarna till varför jag gjort ett väldigt medvetet val att inte arbeta så i min hundträning.

Ett annat huvudargment är att det går precis lika bra, och till och med bättre, utan, så varför bestraffa alls?

Ha kul tillsammans med din hund,
Natasja