Kul att några av er har upptäckt att man numera kan skriva kommenterar i min blogg. Jag har däremot valt att ha en förhandsgranskning av innehållet, eftersom kommentarer har en förmåga att bli våldsamt elaka, osakliga och framförallt anonyma. Det är lätt att vara elak när man kan säga vad som helst utan att ha personen framför sig, eller ens i luren, och extra lätt är det ju om man dessutom kan vara anonym.
Att man har olika åsikter är däremot inget som stör mig. Var och en blir salig på sin fason.
Som kommentar till de publicerade inläggen kan jag säga, visst publicera gärna i facebook, kul att du frågade. Fick även ett vanligt e-post brev som ville publicera det jag skrev om Cesar i sin blogg, så det var tydligen ett hett inlägg.
Till Gunilla! Jag har gett både Fredrik Steen och Barbro Börjesson kritik i min blogg, om det är någon tröst. Jag kritiserar inte dem som personer, utan de metoder de använder. Jag vill framförallt ge folk alternativ att träna på ett annat sätt. Var och en blir salig på sin fason! Det jag stör mig på något vansinnigt (förutom att hundarna faktiskt far illa) är att det i princip enbart är just de metoderna som Barbro, Fredrik, Jeppe och Cesar använder som får utrymme i TV och som därför ger en felaktig bild av hundträning. Det FINNS alternativ! Man behöver inte rycka i hunden. Man kommer mycket längre med hjälp av positiv förstärkning!
Av någon anledning så vill vi just inom hundträningen inte ha framsteg. Vi blickar hela tiden tillbaka i historien och säger saker som "man har alltid gjort så". Inom vilket annat område skulle man nöja sig med det?
Det som Cesar gör är inget unikt. Han är inte först med det. Han kommer dessvärre inte vara sist med det. Han skryter själv med att han "var född med den här kunskapen". Jag är övertygad om att man inte föds med en inbyggd kunskap om hundträning. Det har blivit någon slags mode i att säga "jag är självlärd" som om det vore något extra fint. De personer som jag verkligen respekterar och som är mina stora förebilder och lärare går själva fortfarande på fortbildning (kanske inte Bob Bailey.... men de andra).
Man lär sig hela livet, men vissa har lärt sig klart, eller är helt enkelt födda med förmågan och behöver inte göra mer än så. Jag är ledsen, men jag har ingen som helst respekt för den inställningen. Visst hundarna är enorma lärare och varje hund man tränar lär man sig något av, men den kunskapen och den man får av mänskliga lärare tar inte ut varandra.
I inlägget nämns Anders Hallgren. Han är ett väldigt bra exempel på en person som har haft en åsikt, men som har lärt sig mer och i takt med det ändrat åsikt och varit stark nog att erkänna det. Hatten av!
Att Cesar skulle kunna träna hund lika bra utan stackel, el, stryplänkar precis bakom öronen (atlas kotan, där det gör som mest ont) eller sitt eget designade halsband, har jag mycket svårt att tro på. Varför gör han inte det då? Jag har inte sett ett avsnitt av programmet utan att ha sett något sådant. Om han inte behöver det så behöver han väl inte använda det?
En klickertränare är inte med nödvändighet en mjuk tränare. Jag kallar mig inte för mjuk tränare över huvudtaget, eftersom det innesluter allt möjligt som jag inte vill stå för. Jag kallar mig modern hundtränare, det vill säga jag tror på utveckling, vetenskap, och fortbildning. Det vi vet bör vi använda oss av. Vi vet en hel del om inlärningspsykologi och den talar entydigt FÖR positiv förstärkning och MOT bestraffning. Det tycker jag är något man bör ta fasta på och jobba efter. Det finns tränare som Bob Bailey och Ken Ramirez som har enormt stor och bred kunskap och erfarenhet, de säger samma sak. Det borde också betyda något.
Men ändå kan vi inte få se detta i TV? Varför? Det övergår mitt förstånd. Varför inte visa hundägare med vilken magi man kan träna sin hund, helt utan rycks, slit och skrän? Det är allt jag vill! Ge folk ett alternativ. Det var därför jag startade den här bloggen, även om jag inte enbart har behandlat detta utan ibland skrivit om helt andra saker. Så här tränar man i TV, så här kan man träna istället! Välj själv!
Jag vet tex att Ken Ramirez har gjort en programserie om djurträning för en australiensisk kanal. Tänk om vi skulle få kunna titta på det! Som sagt var flera gånger i detta inlägg, kan vi inte få lite alternativ? Ge oss möjligheten att välja!
När jag köpte min första egna hund så var det hårda metoder som gällde. Stryplänkar och rätta knycket, bit i örat, mm, mm. Om jag hade fått ett alternativ till detta, så hade jag valt det alternativet. Det är den chansen jag vill ge andra. Rätten att välja hur man vill träna och vad man tror är rätt för sin hund!
Ha kul tillsammans med din hund,
Natasja
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Hej igen! Vad trevligt av dig att du skrev både en ursäkt och sedan ett svar till mig.
Det kan nog hända att Cesar har ryckt i de flesta avsnitt, eftersom det är den metod han har för att korrigera när hunden går före, och för att han rekommenderar promenader till nästan alla (eftersom de flesta av de som anlitar honom inte går dagliga promenader med sina hundar). Det är trist! Ibland när en hund gör utfall så rycker han ganska hårt flera gånger utan att ändå alltid nå fram. Mest ser jag dock en massa småryck under promenaden. En annan tränare i svensk TV körde ofta med att ge hunden ett styck REJÄLT ryck som hunden sedan kom ihåg... (åtminstone den dagen) Lika illa!
En del tror att det händer mycket som vi inte får se i Cesars program. Men vi har väl sett några hundra ekipage på TV vid det här laget. Det borde ha framkommit om han gör saker utanför kameran som tittarna aldrig får se.
I några avsnitt där ägaren bara har haft sele hemma så har han tagit något brett tygband och gjort en löpsnara av och haft som halsband och koppel.
Och det är bara en tidsfråga innan Cesar upptäcker att om nu hunden ska tränas att inte gå före, så kan man i stället använda samma kroppsspråk med blockering som han redan lär ut för att hunden inte ska gå först till ytterdörren när det ringer på, mm. En helt ryckfri metod.
Vid träning inomhus och på den inhägnade tomten använder han sällan koppel på hunden. Det är de metoderna jag syftar på, med kroppsspråk etc.
Sedan kan han också stöta till eller kicka till hunden, inte heller det så kul!! Men han menar att han bara bryter och får tillbaka hunden till rätt sinnesstämning och inte straffar. Ja, när blir "brytmetoder" till "straffmetoder"? Den diskussionen har jag haft med hundpsykologer som inte ville medge att de använde påfört obehag.
I somliga avsnitt har han inte gett hunden något negativt alls, t ex när hunden är rädd. Och med godis och stort tålamod lärde han en liten hund utan framben att vilja använda husses hemgjorda lilla vagn. Han har mycket tålamod också.
Och han kan gå in till en osäker-aggressiv hund i ett litet utrymme och vinna dess förtroende. Ja, han har en massa hund i fingrarna, men naturligtvis inte medfött utan efter många års samspel med hundar. Han framhåller också att han lärt sig av sin far (eller var det farfar?) och att de hade halvvilda hundar runt gården som han studerade som ung. Detta är lika viktigt som att gå många kurser. Teoretisk kunskap och praktisk erfarenhet - båda behövs.
Angående stackel så anser förresten många i USA att stackel är bättre, för det är mindre skaderisk än med en strypkedja. Men ett stackel gör mer ont.
Detta försvarstal för Cesar kommer sig väl av att jag inte helt och hållet förstår varför just Cesar är avskydd av flera svenska hundpsykologer. Jag plockar från alla. En del klarar nog inte det.
Men jag gillar alltså INTE rycken och kickarna. Och hans teorier är ibland fel. Hundar försöker inte dominera oss eller leda oss.
Till sist - jag ser också fram emot något hundprogram där någon vill och vågar träna hundproblem med bara positiv förstärkning resp. borttagen förstärkning. I detta positiva hundprogram tycker jag inte att någon negativ förstärkning (lättnadskänsla) ska användas, enbart lustkänsla, och jag vill heller inte se andra straff, typ isolering från gemenskapen. Det ska verkligen vara hårdsatsning på just positiv förstärkning. Annars blir skillnaden mot det "vanliga" för liten. Ett sådant program skulle jag inte missa ett avsnitt av.
Två saker krävs väl för att vi ska få se "positiv hundproblemträning" i svensk tv. Någon måste ställa upp - och TV-producenterna ska kunna övertalas att satsa på något "nytt". Jag har fattat det som att båda kriterierna saknas.
Vi hade Eva Bodfäldt på TV ett tag, men hon ville bara träna valpar, inte vuxna hundar med problem.
Skulle du ställa upp Natasja om du blev tillfrågad?
Hej Natasja! Nu ska jag som före detta elev till dig ge sig in i diskussionen om hundträning :)
Såg ett program som Fredrik Steen hade om en hund och matte.Han sa att det är lättare att lära hunden om hunden inte känner tränaren för då har hunden ingen dålig relation till den nya föraren,knepigt!Ska man inte lära matte/husse hur det ska vara och skapa en relation till SIN hund? Fredrik gör ju så att han tar med hunden ut och då leker han med den och skojar och allt verkar ju jättebra, sedan blir det minsann andra bullar med ryck mm.Har han då inte lurat hunden? Fram med lite medkänsla för våra husdjur och behandla dom som du vill bli behandlad.
Hälsa Malwina, saknar er ibland. Många kramar från Marita
jag länkar inlägget på facebook. hoppas att det är ok. // Hannah
Hej på er!
Är ofta här inne och läser och har längtat efter funktionen att kunna lämna en kommentar!!
Ville bara säga hej och hoppas att allt är bra med er och hundarna och valparna!!
Ses kanske till hösten!!
Glöm inte bort oss när det är dags för noslaboratoriet! ;)
Kram från Elisabeth, Björn och Merlin
(som nu är 11 månader och en stor kille!!! =)
Kul med en vettig diskussion på en blogg! Sakligt och artigt. Jag trodde det inte var möjligt. Superkul!
Jag kan ju inte påstå att jag har sett alla Cesar avsnitt, för jag får helt enkelt så fruktansvärt ont i magen att jag inte klarar av det.
Däremot tror jag inte att han bara gör galna saker. Det är det få som gör.
Jag blir också förvånad över att du rapporterar att han tränade en hund med rädsla med hjälp av godis. Jag har aldrig sett honom använda en belöning alls, och de hundar jag sett som har lidit av rädsla har behandlats så att jag mår illa.
Jag tänker på tex det allra första programmet som visades där det var en grand danois som hade panik inför hala golv. Han tvingades konfrontera sin skräck på ett vedervärdigt vis. Problemet löstes, ja, visst, men man hade kunnat göra på ett annat sätt, utan att utsätta hunden för så mycket rädsla.
Jag tänker på ett program som jag såg igen i helgen. Där han jobbar med en vizla som är rädd för allt och en sheltie som har någon slags noja på bland annat brödrosten. Att se dessa hundar konfroteras med hjälp av våld får mig att må illa. Det övergår mitt förstånd och det talar emot vad man vet om hundträning.
Bland annat hoppade han i poolen med hunden i ett stryp. Vad har hunden för alternativ? Att inte hoppa? Klart att hunden är i vattnet efter några sekunder, men hur kan man kalla det träning?
"Flooding", att man utsätter någon för mängder av det den är rädd för i hopp om att den rädde kommer att inse att det inte var så farligt och då komma över sin rädsla. Detta gör Cesar konstant i sitt program, trots att man menar att detta inte är något som är lämpligt på djur över huvudtaget, eftersom vi inte kan förklara det vi utsätter dem för. De har heller inte vår förmåga att analysera.
Just "flooding" är så enormt populärt bland de traditonella tränarna. Jag tycker att det är fruktansvärt och har sett så många hundar som har blivit betydligt mycket värre efteråt (men det är klart, det ser bra ut när TV teamet är på plats).
Jag håller verkligen med dig om att den, förhoppningsvis kommande, positiva hundtränaren kommer att använda enbart positiv förstärkning och utsläckning! Jag kommer garanterat också att kolla varenda avsnitt, och dessutom även reprisen!
Jag får ibland frågan om jag skulle ställa upp på ett sådant TV program, antaligen för att jag framfört den här typen av kritik så många gånger. Jag är inte någon TV typ, gillar inte ens att se mig på bild, än mindre på film. Men om jag skulle få erbjudandet så skulle jag antagligen inte kunna tacka nej, eftersom jag så otroligt gärna vill visa hur man kan göra istället! Jag tror däremot aldrig att jag någonsin kommer att få förfrågan, så jag behöver inte bekymra mig om det.
Jag vet att det för TVs del är enormt viktigt med TV mässighet. Jag vet inte vad man menar med det. Att man skall gå igenom rutan kanske, att man skall göra spektakulära saker?
Jag tror att jag har fått mina 15 minuter i ljuset redan, så jag tar det lugnt!
Ha kul tillsammans med din hund,
Natasja
Hej igen Natasja!
Jo, i en del avsnitt första säsongen är Cesar lite väl hård, som just med sheltien och vizlan. Även om jag allt tyckte att vizlan faktiskt lärde sig att gilla att simma och bada! Ta hellre några exempel från senare säsonger, för jag upplever att Cesar har mjuknat för varje säsong. Han har lyssnat på kritik och även lärt sig mer.
Ja, han belönar sällan, men ibland gör han det. Och så fort hunden har rätt "state of mind", så kan man belöna, med det man vill.
Flooding kan göras på ett okej sätt. Det handlar ju egentligen bara om att man måste möta sin rädsla för att bli av med den. Jag har hissträning på mina valpkurser. Då ska ägaren gå in i en hiss med öppen dörr med valpen, berömma och belöna inne i hissen, gå ut igen. En eller två valpar i gruppen brukar inte vilja gå in. Då får ägaren först locka med godis. Det brukar sällan hjälpa. Då går ägaren in ändå, och valpen är ju i koppel och måste följa med. Samtliga valpar lär sig alltid efter max några försök att hissar är trygga att gå in i. Men det visste de inte förrän de hade gjort det... (Visst kan man lyfta in valpen, men det är svårt med t ex en st bernhard på fem månader, och det är också pedagogiskt bättre att hunden går på egna ben.
Ett liknande exempel till från mina kurser: Jag hade också ett tag kurslokal på övervåningen till en industrilokal. Trappan var smal och lång! Alla hundar utan undantag klarade trappan antingen direkt eller efter några få försök. Några hade nytta av att man belönade med godis i trappan, men oftast ville de inte ha det. Men de upptäckte fort att de klarade av prövningen, fick ökat självförtroende och förstås massor av beröm och godis när de hade klarat trappan. Att bära dem hade i en del fall varit omöjligt. För tung hund, för smal trappa. Det räckte att få den rädda hunden upp bara så långt att den stod med alla fyra tassarna i trappan. Sedan gick den själv.
Angående Kane så hittade jag en lång text på http://www.alexquintana.com/?p=16
som åtminstone delvis har sina poänger (tar Cesar i försvar).
Ett utdrag:
"The whole “flooding” issue: We at Dog Whisperer are still amazed that the short clip of Kane the Great Dane on the shiny floor is STILL used to show Cesar being “cruel” to an animal. In BE THE PACK LEADER, we explain flooding, which is now called “exposure” in psychological circles. Yes, it is used to cure phobias in humans - in a responsible way /xxx/. But one of the reasons it works well with dogs (in the hands of a trained professional or experienced, responsible owner) is that dogs have no “story” attached to their phobias. They only have experiences. Once the experience is changed in their minds, it’s over and done with.
/xx/ We put a clock on how long Kane stood on that floor, shaking and drooling. I believe it was around 11 minutes. That episode was shot six years ago. We also keep in touch with everyone from past episodes on the show. Kane the Great Dane has had NOT ONE episode of phobia since that day. Not one."
Här finns episoden med Kane: http://www.youtube.com/watch?v=cwm_5cjVLzA
Avslutningsvis: Ja, TV-mässig ska man vara, ja... Då får vi hoppas att det kommer någon som är det. Tills dess är det åtminstone för mig en öppen fråga hur långt man kan komma med enbart strikt positiv förstärkning på olika sorters hundproblem.
Skicka en kommentar