Igår jobbade Mannen med några olika problem och jag tänkte ta upp några tankar jag hade kring gårdagens TV program.
Det första fallet var två pomeranianer som hade seprationsångest. Som vanligt berodde det på att dessa hade tagit över ledarskapet. Det är otroligt vilka maktkamper som ständigt råder i alla hem Mannen hälsar på hos. Det är ett under att folk orkar ha hund om man skall behöva kämpa så väldigt för att ta och behålla makten. Beteendet skulle straffas bort. Mannen alfarullade (vände upp och ner på hunden och placerade den med ryggen mot marken) den ena dvärgspetsen (!) och höll sedan två fingrar mot dess hals. De här fingrarna skall symbolisera hur tiken använder sina tänder mot sin valp. Hunden skulle ligga där och visa passiv underkastelse. Mannen har några ledord som förklarar beteenden (dominant, tagit över ledarskapet) och några rekommendationer som löser alla problem (ledarskap, underkastelse, "powerwalk", vilket innebär att stryplänken sätts precis bakom öronen).
(De fick dessutom skäll för att de klappade hundarna med en smekande rörelse, som man klappar en katt. Det är verkligen en myt att hundar vill bli dunkade gula och blå! Det är klart att de vill bli klappade som en katt, vem vill inte det? Jag klappar till exempel min kakadua på just det sättet, kliar honom bakom öronen och i nacken och han fullkomligt älskar det!)
Mannen tar med andra ord och behandlar symtomet hos hundarna.
Vad jag, som TV-tittare, såg var två hundar som var oerhört stressade, troligtvis väldigt understimulerade och jag är fullkomligt övertygad om att de inte på något sätt tränats att vara ensamma, utan att man bara utgick ifrån att det skulle lösa sig av sig själv, särskilt när de köpte hund två som sällskap åt den första hunden.
Jag hade velat se vad som hände om de tog itu med varför detta problem uppstått och försöka jobba med det mer långsiktigt. Jag är nämligen fullständigt övertygad om att det som skedde i programmet enbart gav tillfälliga lösningar. Stress och ångest plockar man inte bort så lätt.
Ensamhetsträning kan man börja med i ett rum, att lämna hunden bakom till exempel ett kompostgaller mellan två rum. Lämna hunden och kom genast tillbaka, utöka avståndet, men sluta öka det om du märker oro hos hunden. Det handlar om att detta skall ske i små små steg. Säg till exempel "Matte kommer snart" i en neutral röst. Det är oerhört viktigt att du inte ömkar hunden. Gör alltid detta, oavsett hur länge du blir borta. Om du redan har en sådan fras, men en hund som tycker att det är jobbigt. BYT DÅ FRAS!
När hunden klarar av att du lämnar den, men syns kan du gå över till att gå bakom ett hörn. OBS! Det är jätteviktigt att även detta görs i små steg. När detta fungerar kan du lägga ett lakan över kompostgallret, men fortfarande upprepa det hela. Använd därefter en dörr, stäng och öppna genast. Det är väldigt viktigt att tänka på att om hunden går upp i stress igen när dörren kommer in, så har du gått för fort fram.
Om du har en hund som ständigt är med dig, även till exempel på toaletten, så får detta ingå i träningen.
Har man en hund som har stor ångest över ensamhet måste träningen naturligtvis vara mer uppdelad och kommer att ta längre tid än om du har en valp som du skall lära från början. Stegen kan däremot vara de samma, men tiden på varje steg olika.
Även små hundar vill aktivera sig. Om de gamla traditionella hundaktiviteterna inte lockar, finns det en rad nya roliga sätt att träna hund. Agility känner de flesta till. Freestyle är minst lika kul. Det handlar om att göra ett ganska fritt lydnadsprogram, fast till musik. Slutresultatet blir en show, med passande kostymer och allt. Det är oerhört kul att både titta på och göra, ta chansen om du får.
En annan ny tränings och tävlingsform är Rallylydnad som beskriv som ett mellanting mellan lydnad och agility. På olika plaster skall olika moment utföras. I denna lydnadsform behöver man inte heller träna bort belöningarna, utan kan belöna precis hur mycket som helst. Det viktiga är att man har roligt tillsammans.
Kantarellsök är en annan rolig aktivitet, som verkligen förenar nytta med nöje. Att vara i skogen tillsammans, att samarbeta och att förhoppningvis komma hem med en korg svamp. Kan det bli mycket bättre? Dessutom finns svamparna i skogen från midsommar till november, så det finns gott om träningschanser.
Det andra inslaget i programmet som jag vill kommentera i Mannens program var ett inslag om ett par som hade en grosser schweizer sennenhund. Mannen var väldigt noga med att lägga vikt på att problemen härstammade från hundens tid som valp. Han hade varit minst i kullen. Den typen av valpar stöttes enligt Mannen bort av sina mödrar. Nu hade paret klemat bort hunden och dessa två saker gjorde att hunden betedde sig som den gjorde.
Jag har inte varit med om att en minsting har petats bort, däremot är tiken duktig på att känna när det är fel på en valp och petar därför bort den. I den kull jag själv fött upp var det minstingen som var tuffast, och just detta har jag sett i många kullar som jag har haft glädjen att följa. Tikarna har i dessa kullar inte haft några som helst tendenser att gå på storleken.
Problemet som ägarna hade var att hunden vaktade matskålen, och om jag hade bott där hade jag också gjort det kan jag meddela. Hunden fick inte vara i fred när den åt. De klappade på den och störde den på en massa olika sätt. Jag är helt övertygad om att detta problem skulle ha försvunnit av sig själv om de bara låtit den vara ifred.
Men i detta gammalmodiga TV-program så är vaktning av skålen ett tecken på dominans och att ledarskapet har tagits över, och då måste de råda bot på detta med ännu mer dominans och aggression.
Något som var intressant var att paret redan hade arbetat med dessa metoder, eftersom de sett programmet på TV, men det som hände var att det bara blev värre, och det var då Mannen i egen hög person kallades in. Mannen konstaterade att det inte var något fel på metoden, men på deras energi. Annars var det bra. Upp med halsbandet bakom öronen så löses alla problem!
Denna träningsmetod måste jag verkligen varna för ordentligt. Hunden är som allra ömtåligast just på detta ställe. Det är med andra ord mycket lätt att skada en hund om man gör på detta sätt. Smärtan liknas vid migrän och hunden är alltså paralyserad av smärta. Det är därför vi ser snabba resutat och en passiv hund som genast går att tukta. Vill vi åsamka hunden denna smärta? Själv lider jag av migrän och önskar inte denna outhärdliga smärta ens till min värsta fiende, och då absolut inte till mina hundar.
Jag ser resursförsvar, som man kan kalla detta för, och morrande och tandvisning, som ett tecken på relationsproblem. Ett sådant kan man knappast lösa med aggression och smärta. Det viktigaste här är att ta varningssignalen på allvar och att se den som en väckarklocka om att något är fel. Om din hund morrar åt dig (och det inte är till exempel ett lekmorr) så talar hunden om något i stil med "jag litar inte på dig, håll avstånd!". Det vi bör göra då är inte att minska avståndet och tränga oss på, eftersom det kommer leda till en eskalering av problemet (vilket förövrigt hade hänt paret i TV inslaget). Nej, vi bör visa hunden respekt. Det är ok att äta mat utan att vi skall ta skålen ifrån hunden eller stå och klappa på den! Om vi låter den vara kommer den inte längre ha en anledning att vakta maten. Vi kan faktiskt även gå förbi och kasta en bit köttbulle eller något annat i hundens riktning, för att ytterligare visa att vi inte är något hot.
Men skall vi inte kunna ta ifrån hunden saker? Jo, absolut! Men om vi inte skapar ett problem och gör det värre, så kommer det inte vara några som helst problem att ta det vi sedan behöver, eftersom hunden då har förtroende för oss. På 99 procent av de hundar jag jobbat med som har haft detta problem så har vi löst det just på detta sätt, utan några som helst problem. Den sista procenten har jag tagit till andra metoder, men absolut inte våld och bestraffning. Detta ökar som sagt var bara problemet.
För att ytterligare stärka relationen med hunden rekommenderar jag samma saker som ovan. Mannen i fråga lade till drag, eftersom det var en draghund. Det håller jag helt med om. Hundar mår bra av att få göra det som de är avlade och specialiserade att göra. Men den här hunden blev mycket rädd för att ha något släpande efter sig, något som är vanligt. Även dragning skall ske stegvis! Inte tvingas på en rädd hund!
Dagens tips!
1. Tro inte på allt ni ser i TV!
2. Det finns snabba lösningar på vissa problem, men långt ifrån alla!
3. Läs "Skjut inte hunden!" av Karen Pryor
Och glöm inte:
Ha kul tillsammans med din hund!
Natasja
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar