Uppfostringsprogram är trenden i TV. Först var det barn som skulle uppfostras, därefter blev det hundar. Som vanligt är det ifrån USA och England TV-programmen kommer, där man har en annan syn på både barn och hundar. I Sverige har vi en väldigt stark lagstiftning när det gäller barn (även om den dessvärre inte alltid efterlevs), djuren har inte lika starka rättigheter, men i internationell jämförelse tror jag att vi i Sverige har kommit ganska långt.
Det står till exempel, på regeringskansliets hemsida om hund och katt:
"Enligt de grundläggande bestämmelserna i djurskyddslagen ska djur behandlas väl och skyddas mot onödigt lidande och sjukdom."
och att:
"Enligt djurskyddslagen är det förbjudet att överanstränga djur och att slå dem. Det är också förbjudet att hålla dem bundna på ett sådant sätt att det är plågsamt för dem. Om någon bryter mot det kan personen dömas till böter eller fängelse för brott mot djurskyddslagen eller för djurplågeri enligt brottsbalken."
Båda dessa ställen i djurskyddslagen måste tolkas som att fysisk bestraffning inte är förenligt med svensk lag. Vi får inte utsätta dem för onödigt lidande och vi får inte slå dem. Stryplänkar, stackel och el borde med andra ord vara onödigt lidande, eftersom dessa på intet sätt är nödvändiga i hundhållningen eller i hundträningen.
Enligt svensk lag är det sedan 1970-talet förbjudet med barnaga. När jag var liten lärde vi oss numret till BRIS i skolan och vi blev uppmanade att anmäla våra föräldrar om de gjorde något som inte var tillåtet. Min mamma bad mig att berätta om jag skulle hamna i skamvrån eller om något annat kränkande skulle hända.
För ett par år sedan pratades det väldigt mycket om "curling-föräldrar", det vill säga där man sopade bort alla hinder så att barnet hade det så lätt som möjligt. Något i stil med den trend med "fri uppfostran" som kom som svar på agan.
Nu vänder trenden igen, och skamvrån, eller "tajm out" som det kallas, plockas in igen. Enligt ett uppslagsverk på nätet:
"Skamvrå är en uppfostringsmetod där en person med oönskat beteende placeras i ett hörn under en bestämd tidsperiod. Metoden har varit spridd i både hem- och skolmiljö, men har åtminstone i Sverige blivit allt mindre vanlig.
En annan teknik är "time out", som lanserats av amerikanska pedagoger under senare tid och som blivit känd i Sverige bland annat genom de så kallade nanny-programmen på TV. I denna metod placeras ett barn på en särskild plats under en kort period och syftet är då att hindra att en konflikt eskalerar eller att avsluta aggressivt beteende. En tumregel för tidslängden i minuter är fem gånger barnets ålder i år.
Syftet med "time-out" och skamvrå är således annorlunda: Time out syftar till att dämpa en konflikt och ge såväl föräldrar som barn en andhämtningspaus, medan skamvrå är en traditionell bestraffningsform där syftet är att barnet skall uppleva obehag av att behöva vara i hörnet."
Jag har mycket svårt att se någon skillnad av att stå i ett hörn eller sitta på ett trappsteg. Straffet ligger inte i att man står i ett hörn, utan just att man plockas bort från situationen och sätts på en bestämd plats. Det är utan tvekan bestraffade barn jag ser sitta på trappsteg för stygga ("naughty stairs") och stolar för stygga ("naughty steps").
På en debattsida läser jag följande tankar kring detta:
"Jag blir chockad över hur man kan ens tänka tanken på att sätta sitt barn i skamvrån. Att bestraffa!
Vad är du för en perfekt förälder som anser dig ha rätten att kränka en annan människa med bestraffning?
Är det att visa kärlek - att bestraffa med skamvrå?
Jag är chockad!"
"Jag är ingen perfekt människa på något sätt, men jag försöker att göra mitt bästa för mina barn. Precis som du. Men det verkar som att vi har olika metoder för det. Jag ser inte en "skamvrå" eller skulle jag kanske ha skrivit "time-out" som en bestraffning, utan snarare som ett konkret sätt för barn att få tid att fundera på vad som är rätt och fel. Jag tror att tydliga regler skapar trygghet hos barn. Hur man sedan sätter regler är olika i olika familjer."
I Aftonbladet skrev Terri Eriksson:
"Nu tittar vi på Supernanny som tar i med hårdhandskarna och visar både föräldrar och barn var skåpet ska stå. In i skamvrån. Ta favoritleksakerna om han skriker. Låt henne gråta sig till sömns. Den man älskar sätter man gränser för. Den man älskar agar man. Satsa på allt utom dialog.
Hallå Sverige! Hur i all världen hände detta? När blev aga, skamvrå och bestraffningar trendigt? Det var det här våra föräldrar kämpade för att få bort för att istället lyfta fram en humanare syn på barn."
Med hjälp av utländska TV-program tänjer vi på våra gränser. Det som tidigare varit otänkbart, eller åtminstone omöjligt att stå för, har nu legitimerats. Bestraffningarna trappas på detta sätt upp. Skamvrån ena dagen, en omskakning nästa, en dask i baken den tredje och en smäll på käften den fjärde. "Lite stryk har aldrig någon tagit skada av!" Ett extremt osant påstående.
När det gäller hundar är det precis samma sak. I TV visas stackel, som i Sverige är olagligt att använda (med hänvisning till djurskyddslagen), men lagligt att sälja. Sannolikheten att försäljningen och användandet av stackel kommer öka är ganska uppenbar. Folk som inte hade någon aning om att dessa fanns, ser dem och efterfrågar dem. Efterfrågan skapar produkter hos handlarna och så är upptrappningen igång.
I TV-programmen används även elhalsband. Dessa är förbjudna att använda i Sverige, men förekommer relativt flitigt inom vissa kretsar. Vi har väldigt öppna gränser, att köpa ett sådant halsband från USA är definitivtinte svårt. Det vi ser i TV vill vi gärna ha. Uppmanas vi att göra på ett sätt så gör vi det gärna. Enligt psykologiska experiment kunde man få folk att ge kraftiga elektriska stötar till helt oskyldiga, bara genom att göra det stegvis och att uppmana till det.
En upptrappning sker mycket enkelt. Vi börjar med att spruta vatten på hunden när den skäller, efter ett tag fungerar det inte längre, vi droppar då i lite citron, efter ett tag fungerar inte det längre, vi droppar då i lite ättika, efter ett tag fungerar inte det heller. Vi ser ett anti-skällhalsband i affären och köper det, efter ett tag fungerar inte det eller så får det "spel" och sprutar på hunden trots att den inte skäller och vi får en hund som blir rädd och extremt stressad. Därefter beställer vi hem elhalsbandet från USA.
Just nu tänjer vi på gränserna när det gäller såväl barn- som hunduppfostran och det är oerhört viktigt att vi är medvetna om det och ser till att vända trenden. Både barn och hundar kan inlärningspsykologin på sina fem fingrar, lär dig dem du också!
Dagens tips:
1. Det är inte hållbart att arbeta med symptom lösningar. För att råda bot på problemet måste vi jobba med orsaken till det.
2. Aktivera dig och din hund! Gör ett rumssök eller ett spår i skogen. Göm godis i trädgården och upptäck alltsammans tillsammans med din hund.
3. Det finns alternativa träningssätt till det som visas på TV, det är bara det att de inte får plats i rutan.
Ha kul tillsammans med din hund!
Natasja
Länkar:
http://www.aftonbladet.se/foraldrar/terrieriksson/article290784.ab
http://forum.svt.se/jive/svt/thread.jspa?threadID=14468&tstart=0
http://www.sr.se/cgi-bin/P1/program/artikel.asp?programid=787&artikel=1089715
http://www.sr.se/cgi-bin/P1/program/amnessida.asp?programID=787&Nyheter=&grupp=2381&artikel=972484
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar