Varför bestraffning bör undvikas!

Idag tänkte jag säga några ord om varför jag anser att bestraffning är något man bör undvika i träningen av djur (och människor).

Bestraffning skapar otrygghet. Det går inte att lita på en person som bestraffar. Du vet inte vad den personen gör i nästa stund. Jag har läst artiklar och böcker om barn som blivit bestraffade/slagna, och då är det inte ofta den fysiska smärtan som är det värsta, utan det faktum att man aldrig kan veta när det drabbar en härnäst. Det är långt ifrån säkert att barnets värld och de vuxnas värld är sedd ur samma perspektiv. Det som vi vuxna anser är rätt och riktigt är inte med automatik något barnet begriper.

Att stängas ute ur gemenskapen är också ett straff som barn tar mycket hårt på. Titta bara på dagens debatt om mobbing. Det första som händer den mobbade är vanligtvis en utfrysning, att man inte blir sedd under dagen. Sedan börjar den första våghalsen att komma med kommentarer om den mobbade och då följer mobben efter.

Att dra parelleller mellan detta med hundvärlden är mycket enkelt. Hundar lever i samma värld som vi, men de upplever den definitivt inte på samma sätt. Precis som barnet. Det som vi tycker är självklart att man inte gör, kan för hunden vara precis lika självklart att man gör. Hundar har inte etik och moral. Att gnaga på en sko känns skönt i tänder och tandkött, dessutom är det sressavlastande att bita på något. Skobitning är med andra ord något som hunden antagligen ser på ett positivt sätt. För det är väl ingen som tror att de gör det för att jävlas? Ofta avslutas dessutom skobitningen med en jättekul tafatt lek med en skällande husse eller matte i släptåg. Mycket mer roligt än så kan man väl knappast ha? Naturligtvis har jag ingen aning om att det är så hunden tänker, men jag misstänker det av beteendet att döma.

Istället för att koncentrera oss på vad vi inte vill att hunden skall göra, så kan vi lägga vår energi på det vi faktiskt vill att han skall göra. På det viset slipper vi gå in i en bestraffning (som gör oss mindre pålitliga och till en sämre resurs), där hunden i de flesta fall ändå inte lär sig något av det vi försäker lära den, och koncentrera oss på inläningen av de beteenden vi verkligen vill ha och på kuppen bli väldigt värdefulla för vår hun.

På en kurs häromdagen fick jag frågan om bestraffning. Vad jag tycker om det och mitt svar kan sammanfattas i några punkter:

1. Det är väldigt svårt att bestraffa, eftersom det är mycket lätt hänt att hunden associerar straffet med något som du inte alls hade tänkt. För att ta ett vanligt exempel. Det är tyvärr väldigt många som använder bestraffning av hunden när de är ute och går, bestraffningen (ett ryck i halsband, oftast stryphalsband) läggs in när hunden drar i kopplet eftersom den vill fram till en hund några meter bort. Vår avsikt är att lära hunden att den inte skall dra i kopplet, men resultatet blir ofta att hunden förknippar smärtan/obehaget av rycket med den andra hunden och absolut inte med att husse eller matte drog i kopplet. På det viset kan vi väldigt lätt skapa en hund som fortfarande drar i kopplet, men som dessutom har blivit rädd/aggressiv mot andra hundar. Det räcker med ett sådant ryck för att skapa detta problem, och när problemet väl är skapat leder det som allra oftast till fler ryck. När inte rycken ger något resultat är det väldigt lätt hänt att det blir en riktig maktkamp mellan hund och ägare, där ägaren brottar ner hunden för att visa vem som bestämmer (en så kallad alfarullning). Hunden kommer naturligtvis undra över vad som tog åt matte/husse (jag vet inte om det är så det verkligen är, men av reaktionen på hunden så verkar det så), och andra hundar betyder nu inte bara obehag utan dessutom att man får gå i brottningsmatch med en arg ägare. Det är förövrigt väldigt vanligt att hunden gör förknippningen mellan smärtan av rycket och ägaren, vilket knappast inte bygger en relation baserad på tillit.

Resultat: En hund som drar i kopplet och som blivit rädd/osäker/arg på andra hundar.

2. Om du bestämmer dig för att bestraffa ett beteende så skall det beteendet bestraffas VARJE gång det inträffar. Jämt, jämt, jämt, vare sig du är i närheten eller ej. Om beteendet inte bestraffas vid några tillfällen så blir bestraffningen verkningslös. Hur ofta har man sådan kontroll på sitt djur?

3. Om en bestraffning skall vara verksam måste den vara så kraftig att den inte behöver utdelas mer än tre gånger under hundens liv. Om du med andra ord rycker i stryplänken, eller halsbandet, för att få hunden att gå utan att dra, så får du göra det max 3 (tre) gånger under hundens liv för att det skall fungera i längden. Jag kan lugnt erkänna att på den tiden jag jobbade med den typen av metoder så ryckte jag betydligt fler än tre gånger. Det fungerade för övrigt inte.

Det är mycket vanligt att man ser hundägare som går och "pimpelfiskar" med sina hundar. Rycken kommer hela tiden, ofta med jämna mellanrum. Dessa ryck har jag mycket svårt att se att hunden inte förknippar med sin ägare.

De flesta människor är däremot dåliga på att bestraffa så tufft som det behövs för att det inte skall behöva göras mer än tre gånger under hundens liv. De flesta av oss känner oss obehagliga inombords och vill inte utsätta vår älskade hund för detta. Jag kan glädja er med att det inte behövs! Det finns andra sätt!

Dessa tre punkter tycker jag är tillräckliga argument till varför bestraffning bör plockas bort ur hundträningen!

Men jag återkommer gärna med ännu fler argument vid ett senare tillfälle!

Dagens tips:

1. Det viktigaste redskapet du har i hundträningen är den relation du har skapat med din hund. Ju mer positiv relationen är, det vill säga desto starkare resurs hunden ser dig som, desto bättre kommer er vardag att fungera!

2. Om relationen är dålig så kan den bli bättre! Du skall inte ha en ständig maktkamp med din hund, utan ni skall ha det roligt tillsammans. Byt en nedgående spiral (ofta där man är en tjatkärring) till en uppåtgående spiral (där man letar efter saker att berömma och saker att göra tillsammans).

3. Tänk på att ditt beteende är det som förändrar hunden, vad kan du förändra i ditt eget beteende för att göra träningen mer positiv och därmed mer effektiv?

Boktips: "Vi som förstår djurens språk" av Temple Grandin. Beskriven av Bob Bailey som den bok som antagligen kommer närmast när det gäller vad djur tänker, känner och hur de uppfattar omvärlden. En bok som väcker många frågor och vänder perspektiv! Med andra ord mycket intressant läsning!

Ha kul tillsammans med din hund!

Natasja