Clickerexpo 2008 - kvällen före

Att sitta med schemat för Clickerexpo är verkligen spännande. Förra året hade jag prickat för en mängd olika saker som jag tänkt gå och lyssna på, som jag sedan inte gick till, utan jag hittade annat som jag inte kände till, till exempel Ken Ramirez.

I år kommer jag att vara en riktig "Ken Ramirez stalker" [vilket är svengelska jag vet], eftersom jag är en enorm beundrare. Min planerade Clicker Expo 2008 ser ut så här:

Fredag
Opening plenary session - Reaching the animal mind (Karen Pryor)

Working for the joy of it! - Ken Ramirez

No problem! - Steve White

Snap, Crackle, Pop! - Virginia Broitman

Lördag
Growing your business! - Aaron Clayton

Next! (learning lab) - Ken Ramirez

The smallest yes! - Alexandra Kurland

Learn anything! - Theresa McKeon

Wait, wait DO tell me! - Panel discussion

Dinner with Ken Ramirez (YES!!!!)

Söndag
Growing your business - Aaron Clayton

Left or right? (learning lab) - Ken Ramirez

Counting on success - Helix Fairweather (jag skall vara hjälpinstruktör)

Agility acceleration in action - Helix Fairweather (jag skall vara hjälpinstruktör)

Conference review and a glimpse of the future

Sedan är konferensen slut och jag skall göra mig redo för att åka hem igen. Men det är tre långa och lärorika dagar kvar tills dess. Jag skall försöka rapportera lite i bloggen om det hela också. När det nu skall bli tid till det...

Ha kul tillsammans med din hund!

Natasja

Los Angeles dag 5

Vilken toppendag det har varit idag. Alla rätt! Härligt, somrigt väder, besök i olika filmstudios och avslutning på välkomstträff på Clicker Expo. Verkligen en fullträff till dag! Fick dessutom höra att det hade snöat och stormat hemma, vilket gör dagen ännu bättre. Jag lider nämligen av akut snöallergi och får ont i hela kroppen bara jag hör talas om sådant vinterväder. Att vara här i värmen känns därför betydligt trevligare och underlättar eventuella allergibesvär och symtom.

Först var det besök på Paramount Studios. Det var intressant, men vi fick dessvärre inte se riktigt så mycket som det var tänkt, eftersom manusförfattarna strejkat under en längre tid. Hela Hollywood är verkligen lamslaget av strejken, så de borde väl bara ge dem procent på internetnedladdningen, vilket strejken tydligen handlar om. Vad är väl film och TV utan manus?

Något som var riktigt roligt var däremot att vi fick gå in Dr Phils studio. Jag tittar väldigt ofta på det programmet och det var otroligt overkligt att faktiskt stå på exakt den plats där han står varje dag. Märklig känsla. Studion var ungefär så stor som jag hade tänkt mig, vilket annars inte är så vanligt i den världen.

En annan otroligt häftig sak var att det fanns en parkeringsplats som relativt ofta fylldes med vatten 1 000 000 liter om jag förstod det hela rätt, i bakgrunden fanns en enormt stor duk som var målad som en himmel. Där spelades diverse olika filmer som hade vattenscener in, bland annat en av mina favoritfilmer The Truman Show. Det är verkligen otroligt vilka illussioner filmmakarna kan åstadkomma!

Därefter bar det av till Warner Brothers studio och en jätterolig guidad tur av deras stora område. Här fick vi komma in i olika studios, till och med en som just nu är under inspelning, Two and a half men, som visas på svenska TV 3 och andra kanaler i Viasat. Jag har inte sett den, men det var väldigt kul att få lära sig hur det går till på en inspelning med levande publik. Repetitioner av en halvtimmes avsnitt under måndag till torsdag, och filmtagning inför livslevande människor på fredagen. Om folk inte skrattar, avbryts inspelningen, manusförfattarna skriver om skämten och så kör de en ny tagning. Nästa gång jag åker till Hollywood måste jag definitivt gå på en sådan inspelning.

En sak som är så otroligt märkligt med Hollywood, något jag tänkte på förra gången jag var här, är hur otroligt små alla skådisar är. De är minimala. Vi var på ett museum på WB, där de hade kostymer från olika filmer och så stod de vem som hade haft dem. De är otroligt små allihopa. Det skulle antagligen vara jättekonstigt att se någon av dem på riktigt och inse att man är någon slags jätte i jämförelse. Det där med att man lägger på sig på bild stämmer tydligen väldigt bra, men inte bara på bredden, utan betydligt på längden också. Matt Damon har jag till exempel inte alls uppfattat som en liten kille, men det var han verkligen. I alla manliga kostymer fanns dessutom gigantiska axelvaddar, vilket var lite extra kul. 1980-tal på nytt!

En annan lite overklig sak var att vi fick gå in i den studio där Friends, Vänner, spelats in. Jag är absolut inte någon fantast av Vänner, men kände ändå igen mig. Emma kunde hänga i caféet och jag kunde föreviga det på bild.

Sedan bar det av tillbaka till hotellet igen för början på Clicker Expo. Det var väldigt kul det också. Jag fick hälsa på människor som tidigare bara varit ett namn och även möta flera av mina förebilder till lärare och tränare. Karen Pryor förstås och Terry Ryan som jag skall åka till senare i år för att ta del av Bob Baileys Chicken camp 2-4. Och när den lilla träffen var över så kunde jag gå och titta i Clicker Expos shop. Lika farligt varje gång. Här kan man också hitta nyheterna, vilket är extra spännande. En riktigt smart och uppfinnigsrik sak var en produkt från Premier kallad "The Manner Minder". En lite mer avancerad målpinne (targetstick). Helt enkelt en hopfällbar målpinne, med lite extra stort huvud (ser ut som en clownnäsa ungefär). Denna kan man antingen använda som en vanlig målpinne, eller sätta fast i den lilla medföljande plattan med rund botten och vips är den ett mål som hunden kan leta upp på avstånd, går och röra vid och återkomma för belöning (eller om man kastar belöningen åt hunden). Mycket, mycket smart sak som jag antagligen kommer att ha mycket stor nytta av.

Och antagligen den fräckaste saken idag, jag fick en namnbricka som det står "Faculty member" på. Oj, oj, så stolt jag känner mig över den.

Ha kul tillsammans med din hund,

Natasja

Los Angeles dag 4

Har haft ännu en toppen dag, nu tillsammans med min vän Emma Parsons (läs absolut hennes bok "Click to calm", "Klickerträning och lugnande signaler" på svenska). När vi träffas är det aldrig ont om samtalsämnen, och vi bubblar på om allt mellan himmel och jord, även om vi naturligtvis pratar väldigt mycket hund och träning.

Efter att ha konstataterat att vi inte kunde komma in på Kodac Theatre det här året heller, åkte vi på guidad tur i Beverly Hills och Bel Air. Det var lika kul som förra året. Rutten var lite ändrad. Vissa kändisar hade flyttat på sig, andra hade valt att inte längre finnas med på turen. Vi fick också reda på att bergen runt LA, då synnerhet Hollywood, ständigt rasar samman, och att kändisarna bokstavligen har köpt sig hus för en förmögenhet, som kanske blir bortspolat vid nästa ösregn. Husen går heller inte att försäkra mot naturkatastrof, och om det skulle rasa nerför branten så har de heller inte rätt att bygga upp det igen. Tomten sköljdes på något vis bort då också. Nåväl. Har man råd att köpa ett hus för så där en 40-150 miljoner dollar, så har man väl råd att köpa ett nytt.

Över en fantastisk lunch, bland det godaste jag någonsin ätit, lätt grillad tonfisk, diskuterade vi till exempel blandningen av träningsmetoder, det vill säga klickerträning och bestraffning, och enades om att det var det sämsta tänkbara man kunde göra mot sin hund. Hellre enbart bestraffning! Och det skall mycket till för att jag skall skriva något sådant. Den här blandningen skapar en enorm osäkerhet och ångest. Väljer man klickerträning väljer man bort bestraffning, punkt slut. Det är inte första gången jag skriver det i denna blogg och det kommer inte vara den sista gången. Detta är nog min absoluta hjärtefråga.

Efter lunch tog vi en taxi till Rodeo Drive, men såg dessvärre ingen kändis i år. Hade jag sett någon hade jag antagligen inte känt igen dem ändå. Men vi såg hotellet där Pretty woman spelades in. Lite kul, särskilt som vi nyss sett Richard Geres hus. Annars var inte Rodeo Drive så där jättemycket för mig. Jag är ju totalt ointresserad av kläder, och det var just dyra märkeskläder som såldes på den gatan. Vi klev på nytt in i en taxi och åkte till ett fantastiskt shopingcenter som jag tror hette The Gravy, där det fanns en stor bokaffär som vi kunde vandra runt i under ett par timmar.

Imorgon smygstartar Clicker Expo. På kvällen är det mottagning för medlemmarna i the Karen Pryor Clicker Academy, vilket i år betyder att jag har kvalat in. Skall bli spännande att träffa de andra studenterna, lärarna och andra medlemmarna av the Academy. Emma ser också fram emot att få berätta för min idol Ken Ramirez att han är en fisk i ett av mina akvarium (fiskarna har namn efter olika medlemmar i akademin).

Ha kul tillsammans med din hund,

Natasja

Los Angeles dag 3

Lycka är att komma till en djuraffär och hitta annorlunda saker mot vad man hittar hemma. Sorgen är väl att man inte kan släpa med sig det hem. Jag hittade däremot några saker som var fullständigt omöjliga att inte göra omaket att ta hem. En gigantisk Buddha till ett av mina akvarium, och en shintoport till ett annat. Äntligen kan jag förena mina teologiska kunskaper med mina zoologiska intressen!

Efter besöket i djuraffären Petco kan jag konstatera att fiskarna i Sveriges djuraffärer har det bättre än de har det här. Ibland var det så miserabelt att det gjorde ont i hela mig. Jag kan ju i och för sig inte säga om det var en representativ butik, men ändå. Såg bland annat döda fiskar som fastnat i insuget till filtren i några akvarier.

Så hittade jag något så unikt som en hel tidning om mopsar. Bara mopsar! Otroligt. Den köpte jag naturligtvis. Det fanns också en hel tidning om hur man gör hundar rumsrena, ganska otroligt. Det är en serie tidningar som heter "Popular dogs series". Intressant. Det fanns en hel radda med olika ämnen. Dessvärre kostade de som en billigare bok, 9.95 dollar. Jag har dessutom svårt att få in i huvudet att dollaren är billig nu, så jag räknar alltid fortfarande den som en tia, vilket i och för sig är bra, eftersom jag blir snålare då.

De hade inga hundar eller katter, vilket jag hade förväntat mig. Förhoppningsvis är detta något som håller på att försvinna. Petco är nämligen en väldigt stor kedja med djuraffärer, de poppar upp som McDonalds ur jorden.

Det är för övrigt varmt I Los Angeles idag. Skulle tro cirka 20 grader. Soligt och härligt. Jag kan också varmt rekommendera Starbucks vanilla latte. Mmmmm.

Ha kul tillsammans med din hund,

Natasja

Det är ju bara en fisk!

Jag skäms verkligen att behöva erkänna det, men jag inser att jag har gjort ett kardinalfel vad gäller mina akvarier, samma slags fel som många hundägare gör när de skaffar första hunden. Det här blogginlägget handlar därför om likheterna mellan att skaffa sin första hund, eller sitt första akvarium.

1. Läs på INNAN.
Du har ett ansvar för det djur du skaffar oavsett om det är en hund eller en fisk. Det kan verka självklart, men är det dessvärre inte. Jag hade akvarium när jag var liten och trodde därför i min enfald att det där med fiskar kunde jag lite om, och därför var det bara att köpa sig ett akvarium. Jag visste ju vad det var för fisk jag ville ha, Malawi-ciklider, eftersom jag läst på om dem förr. Det var mina drömfiskar när jag var tolv.

När jag började hålla hundkurser så frågade jag alltid hur många det var som hade läst på om rasen innan de skaffade hund. Då var resultatet cirka 20 procent som hade gjort det. Mitt mantra var och är fortfarande: Läser man inte på innan får man läsa på efter, och då kanske det inte blir så att man kan välja hund efter den egna livsstilen, utan tvingas anpassa sig efter hunden.

Jag hade tack och lov en kompis som fick mig att göra denna inläsning innan jag skaffade min första hund. Hon fick mig att glömma tanken på en bullmastiff och satsa på en mops istället, ett extremt lyckat val som jag aldrig hade gjort utan hennes påstridighet. Det är absolut inget fel på bullmastiffer, men just då hade det inte passat just mig alls.

Dessvärre hade jag ingen vän med akvariekunskap som kunde ge mig lika bra råd, utan nu förlitade jag mig på experterna i akvarieaffärerna, vilket leder mig till nästa jämförelse:

2. Lita INTE på experterna.
När man skaffar hund så får man råd av precis alla man möter. Alla vet precis hur det är att ha hund och hur man skall sköta den. Kunskaperna är det lite si och så med. Det är därför klokt att inte lita på de så kallade experterna, utan att försöka få kunskap på egen hand.

Jag menar inte att man helt skall sluta lita på experter. Absolut inte! Men om man väljer att lite på dem alla, så kommer man att bli totalt förvirrad, eftersom det inte finns två experter som säger samma sak. Förvirringen blir därför lätt total och det blir ofta djuret som blir lidande på grund av detta.

Läs på själv, fundera och håll dig sedan till en av experterna. Den som verkar komma med mest relevanta råd och som har en syn på djuret som överensstämmer med din.

Exakt samma sak gäller för det första akvariet. Hjälp mig! Jag har till och med varit inne i samma akvarieaffär och fått totalt skilda råd av två olika personer i personalen. Då blir man katastrofalt förvirrad. (”Går det att ha Malawi- och Tanganyika-ciklider i samma tank?” Personal 1 ”Absolut inte”. Personal 2 ”Ja, visst”.)

Jag kommer då tillbaka till mitt val av fisk. Det var inte det klokaste valet i världshistorien att välja grön kulfisk. Men nu gjorde jag det, och då får jag anpassa mig efter det valet. Den anpassningen bestod i att snällt köpa ytterligare ett akvarium, eftersom grön kulfisk inte alls vill bo tolv stycken i 90 liter. Det var bara att placera dem i 375 liters karet, och eftersom det var nödvändigt var jag tvungen att köpa ett större akvarium till de som bodde där. Det kan bli komplicerat och dyrt att inte läsa på i förväg! Oavsett om det är hund eller akvarium det handlar om.

3. Storleken KAN ha betydelse!

När det gäller hund, så är jag som redan nämnt, rysligt glad över att det blev en mops och inte en bullmastiff. Anledningen är bland annat att det är så otroligt mycket lättare att bära en mops än en bullmastiff. Eftersom Igor (min mops) uppfostrade mig så väl, så blev jag nämligen alltid tvungen att bära honom de sista 100 metrarna hem. Det hade varit mycket jobbigt med en bullmastiff. Alla små hundar är inte nybörjarhundar, men katastrofen kan oftast bli mindre om hunden också är det.

När det gäller akvarier, så är det tvärtom. Ju större akvarium, desto enklare. Nybörjare bör egentligen inte ha ett mindre kar än 190 liter, enligt författaren till den akvariebok jag köpte idag. Det är nämligen svårare att få rätt biologisk balans i ett litet akvarium än i ett svårt. Hur många är det som börjar med ett litet kar, på så där 60 liter, och så dör fisken och alla blir ledsna.

4. Det skall vara KUL att ha hund/akvarium!

När det gäller akvarium så slutar de flesta med sin nya hobby inom ett år, eftersom det inte går bra. Fiskar dör och det känns naturligtvis inte kul om man misslyckas, för att inte tala om hur grymt det är mot fisken.

När det gäller hund så är det omplacering/avlivning som drabbar många hundar mellan 9 månader och 2 år. Då är hunden i tonåren och kan vara lite besvärlig. Att läsa böcker och gå en kurs och träffa andra som har samma problem kan vara ett sätt att ta sig igenom dessa problem. Vissa raser är också mer besvärliga (i våra ögon) än andra, vilket gör påläsningen innan köpet extra viktigt.

Summa sumarum: Det är okunskap som är den största boven i dramat! Det spelar ingen roll om det är en hund, eller ”bara” en fisk vi skaffar som husdjur. Och när man har läst en bok, bör man läsa en till. Fortbildning är nämligen lika viktigt.

Dagens tips:

1. Läs på INNAN du skaffar husdjur, oavsett vad det är för något!

Ha kul tillsammans med din hund (eller fisk)!

Natasja

Los Angeles dag 2

Sovmorgon, härlig frukost och soligt väder. Det här är definitivt en av alla fördelar med att fortbilda sig!

Jag hade en tanke på att bara ha med mig mina sandaler, men är rätt glad över att jag övertalades att även ta med mig ett par vanliga skor. Det ser varmare ut än vad det är i LA. Utsikten är strålande. Woodlands Hills, som området heter, är definitivt mer landsbygd än vad man kan förväntas sig av en mångmiljonstad. LA är inte riktigt vad man förväntar sig över huvudtaget. Downtown LA är mycket litet, om man jämför med t.ex. New York, mer som Boston. Men själva staden är ungefär stor som Skåne. Det betyder att det är väldigt många villaområden utspridda mellan små kärnor av ”städer”, men när jag flög in kunde jag definitivt se att ett villaområde i USA inte är som ett i Sverige. Tomterna är SMÅ, inget för hundar att springa i, mer som våra uteplatser. Om inte villorna blir större, då kommer den obligatoriska poolen in i bilden och tomterna blir genast betydligt mer hundvänliga. Avstånden i LA medför extremt dyra taxiresor. Och det är just med taxi/bil man åker i denna stad.

Idag var jag i en bokaffär och det är alltid hemskt intressant och blir väldigt tungt när man går därifrån. Tänk denna mängd av hundböcker, och då är det ändå en liten affär. Hittade ett par intressanta böcker som jag inte hade. ”Merle’s door – Lessons from a Freethinking Dog” av Ked Kerasote. Det var två saker som fick mig att välja den:

1. Prologen börjar med orden: ”This is the story of one dog, my dog, Merle. It’s also the story of every dog who must live in an increasingly urbanized world, and how these dogs might lead happier lives if we changed some of our behavior rather than always trying to change theirs.” Tänk om vi tänkte så lite oftare! Att förändra vårt beteende, i stället för att kräva att hundarnas beteende skall ändras. Det är faktiskt vi som har tagit dem till oss, i och med att vi valde att ta hand om en hund. En bok med en så bra inledning måste helt enkelt vara värd att läsas.

2. En annan sak jag tittar efter när jag letar nya spännande böcker är att se vem som skrivit om dem, och vad de i så fall skrivit. På den här boken har Patricia McConnell skrivit: ”This exquisitely written book is sure to be controversial, but it raises important questions that every thoughtful dog owner should consider.” Det väcker åtminstone min nyfikenhet. Patricia McConnell är för övrigt en av de utländska gästföreläsare som vi bjudit in till Sverige i år. Hon är på besök i Kristianstad i slutet av augusti. Missa inte det!

Den andra boken om hundar var ”The complete idiot’s guide to positive dog training”. Det är alltid intressant hur olika författare och lärare förklarar klickerträning (vilket boken handlar om) för nybörjare.

Sedan hittade jag ett par böcker om akvarium, min nya stora hobby här i livet. Akvarierna förökar sig med en otrolig hastighet på Hundens Österlen. Nu har jag fyra akvarier i vårt café, för att skapa en härlig känsla till våra kunder. Inspirationen till detta fick jag på min resa till München. Det var ett lite lätt märkligt hotell, där det fanns stora pooler i väggarna som användes för att ta dykarcertifikat. Vi var bokstavligen omgivna av människor i gigantiska akvarium. Rätt häftigt. Men för min del var det något av en besvikelse, eftersom reklamen för hotellet fick det att framstå som att det fanns akvarier med fisk i, i deras restaurang. Jag trodde att det skulle vara som att sitta omgiven av ett enormt akvarium, med exotiska fiskar simmande runt en. Så var det alltså inte, men det fanns fotografier som gav det intrycket.

Nåväl. Idén var född, och nu finns fyra akvarium att försjunka i när man tar en fika. Två på 720 liter, ett på 375 och ett på 90 liter. De två största akvarierna befolkas av Malawi-ciklider. Det är otroligt roliga och personliga fiskar som ruvar sina yngel i munnen. I ett av dem finns dessutom fyra papegoj-ciklider. En ”fulfisk”, det vill säga, en fisk som inte har så gott rykte, eftersom den inte är äkta, utan en produkt av mänsklig manipulation. Det är en av dessa jag tränar. De måhända vara en mänsklig produkt, men det är riktiga roliga och personliga fiskar. I det mindre av de stora akvarierna har jag gröna kulfiskar. Det är ena lustiga små asiatiska fiskar som kan blåsa upp sig som ballonger, vid rädsla, så jag hoppas att jag slipper se detta beteende. De simmar runt som små helikoptrar och är mycket underhållande att titta på. Dessvärre är de väldigt aggressiva och kan inte leva tillsammans med andra fiskar. Det lilla akvariet är just nu obefolkat, men jag funderar på att ha guppis i det. En liten fisk med oförtjänt dåligt rykte. De kan verkligen vara otroligt vackra.

När jag läser akvarieboken inser jag att likheterna med det första hundköpet är påtagliga, därför blir det en eget blogginlägg i det ämnet.

Ha kul tillsammans med din hund,

Natasja

Los Angeles dag 1

Egentligen är inte den här bloggen tänkt att fungera som en nätdagbok, men en resa till USA kan ändå utgöra ett undantag till regeln. Jag tänker dock hålla mig så hundrelaterad (läs djur) som möjligt.

Äntligen har jag kommit fram till the Warner Center Marriott, packat upp det nödvändigaste (läs datorn) och satt på TV:n (på Tru TV, alltid när jag är i USA, den gamla Court TV, en kanal om beteende, visserligen mänskligt, men ändå). Jag har fått ett så rekordlyxigt rum att jag funderar på att aldrig lämna det. Det är dessutom helt splitter nyrenoverat, och luktar ny heltäckningsmatta och tapet. Det är ett hörnrum på 16 våningen (skall bli väldigt spännande att se vad jag har för utsikt när det blir ljust) med ”kingsize” säng. Jag som är van att sova tillsammans med sju hundar kommer absolut inte att kunna tänka bort hundarna nu, när jag dessutom har en säng som hade gjort att det för en gångs skull inte hade varit väldigt trångt. Lyx, lyx, lyx, och imorgon skall jag beställa ”California fruit plate” till frukost.

Det hundiga med dagens resa, var den arbetande beagle som sniffade frenetiskt på alla resenärers väskor. Han hade arbetstecken på sig, men det stod inte något särskilt på det. Jag antog att det antingen var en narkotika- eller bombhund, men rätt var det var gjorde hunden en markering på en barnfamilj. Hunden stod på bakbenen med framtassarna på väskan, så det gick inte att ta miste på att det var tal om ett beslag. Familjen såg till en början lite förskräckt ut, men så kom följd frågorna: ”Har ni någon frukt med er? Har ni någon mat i väskan av något slag? Eller har ni haft frukt i väskan?” Det var alltså fråga om en ”frukt-, grönsaks- och annan slags mathund” som gjort sitt jobb. Beslaget? En burk barnmat.

Det är utan tvekan den typen av historier som får mig att älska USA. Bortom alla säkerhetskontroller, fingeravtryck, ögonlysningar, bagageutpekningar och skokontroller, döljer sig den verkliga rädslan, för utrikisk mat. Så om ni åker till USA och inte vill råka ut för korsförhör om era matvanor, förvara inte en banan i väskan innan ni åker. Ni kan bli upptäckta av frukt- och grönsakshunden.

Jag måste för övrigt säga att min mops Igor redan är färdigutbildad för detta ändamål (en naturbegåvning), och redo att tas i bruk vid närmaste tullenhet.

Dagens resetips:

1. Välisolerade hörlurar räddar alla resor.

2. Var inte flygrädd, det är mycket farligare att åka bil. Det blir nog aldrig tydligare än i Los Angeles trafik.

3. Åker du Swiss Air så får du en personlig TV-skärm på sätet framför, som du kan styra över. På det sättet kunde jag välja bland olika filmer och TV program, vilket gjorde den 12 timmar och 45 minuter långa flygresan trevligare. Bäst var "Goyas ghost" med vår egen Stellan Skarsgård i huvudrollen. En riktig feelgood film var "Across the Universe", en slags variant av "Mama Mia", men med Beatles-låtar.

Ha kul tillsammans med din hund,

Natasja