Boston dag 2

Helt ohundrelaterat.

Lyckan är gjord. Jag tror att det har fötts en ny Michael Hutchence. Den nye varianten på temat heter Michael Johns, är också från Australien, men bor i USA och tävlar nu i American Idol. Jisses! Minns vad ni hörde namnet först! Jag förstår däremot inte vad han gör i den tävlingen, han borde redan kunna välja mellan skivkontrakten och turnera jorden runt. Allt detta säger jag efter en dryg minuts framträdande. Jag är såld.

Annat helt ohundrelaterat.

Obama kommer bli USAs näste president. Om jag får välja, men också den känsla jag har fått under dessa två dagar. Obama är namnet. Min man förde för övrigt detta namn på tal för flera år sedan och sade att han skulle bli president. Jag tror att han får rätt.

Hundrelaterat.

Idag har jag funderat otroligt mycket på olika uppgifter som jag skall lösa på den utbildning jag går. En av uppgifterna var att fundera över inlärning av rally lydnad. Om ni inte har fattat tycke för denna nya hundsport så har jag kurser under våren, och det är verkligen jättekul. Just nu känns det till och med som den allra roligaste hundsporten. Alla kan vara med, oavsett ålder på hund, ägare, kondition, eller vad man nu mer kan komma att tänka på.

Jag körde ett litet test rally pass i lördags när vi hade examenshelg och vi hux flux hade en grupp hundägare över. Raskt blev det lite rally och det var så otroligt roligt. Som sagt var, missa inte denna jätteroliga hundsport som kan förgylla vilket träningstillfälle som helst.

Ha kul tillsammans med din hund,
Natasja

Förgiftade signaler

Förgiftade signaler är något vi inte vill ha i vår träning och en verklig huvudanledning till varför vi skall träna positivt.

Karen Pryor ger en otroligt bra liknelse för mänskliga förhållanden:

Vi har lärt oss att grönt ljus i trafiken är något positivt. När det blir grönt kan vi gasa och komma vidare. Om vi kör mot ett trafikljus och det inte hinner slå om, eller om det precis blir grönt så vi slipper bromsa, så kommer vi att bli glada. Inget stoppar vår framfart.

Den här effekten har grönt ljus haft på oss många, många gånger.

Men låt oss säga att det en dyster dag är någon som inte respekterar sin röda signal och plötsligt har vi fått en mycket negativ erfarenhet när vi passerar vår gröna signal. Hur kommer vi då att känna oss i förhållande till den gröna signalen?

Antagligen osäkra. Även om vi har en långt och väldigt positivt förflutet med den gröna signalen, så har denna negativa upplevelse fått oss att inte riktigt lita på den gröna signalen.

På samma sätt fungerar det med våra signaler till våra hundar. Det räcker med en negativ händelse (att vi tappar tålamodet och bestraffar hunden) för att den dittills positiva signalen skall bli förgiftad och bli något osäkert för hunden.

Det är väldigt viktigt att våra signaler skall vara förknippade med enbart positiva konsekvenser för hunden. Signalen skall vara en garant för att något positivt kommer att följa. På det sättet får vi en hund som kommer att älska signalen och vilja göra det vi ber om. Om vi bestraffar hunden när den inte gör som vi säger, så lär vi enbart hunden att vi är opålitliga. Det är inget vi vill lära våra hundar.

Men vad gör jag om hunden inte följer min signal? Börja om från början! Du kan till och med bli tvungen att byta signal, eftersom den är förgiftad. Det är oftast lättare att byta signal än att försöka få hunden att lita på den tidigare förgiftade signalen. Tänk på att det är vi som är lärare! Det tjänar inget till att bli arg på våra elever. Det vi måste göra är att bli ännu tydligare så att hunden har en chans att förstå vad det är vi vill att den skall göra.

Den engelska tränaren Kay Lawrence lägger in nonsens signaler under inlärningen, för att sedan, när beteendet verkligen är där och allt enbart är positivt, lägga byta signal till den som hon verkligen vill ha. Det är verkligen ingen dum idé.

Hur vet man då om signalen har blivit förgiftad?

1. Slött gensvar.

2. Brist på gensvar.

3. Hunden överger det beteende du ber om och gör ett annat beteende (ofta, sitt eller ligg).

4. Hunden letar efter en utväg (går därifrån om den är lös, går så långt ifrån dig som möjligt om den är kopplad)

5. Hunden gör annat.

6. Hunden gör undvikande beteenden, tex slickar sig om munnen, sniffar i marken, blinkar.

7. Hunden har ett bekymrat, oroligt ansiktsuttryck.

Signaler kan bli förgiftade även om vi enbart jobbar positivt, men lägger för höga krav på vår hund, ofta pga att vi går för fort fram i träningen. Jag har nyligen insett att detta just har hänt med min jack russel Tyra. Hon bjuder på andra beteenden än det jag bett om, och har just ett bekymmersamt uttryck som jag inte kan tyda på annat sätt än att hon faktiskt inte har förstått vad jag menar och därför blir frustrerad.

Det jag gjort för att försöka reda ut detta är att lägga till ett handtecken också, samt börja träna i betydligt kortare pass. Just nu tränar vi 30 sek, tar en paus så att jag kan föra ner resultatet i träningsloggen, för att sedan träna ytterligare 30 sek. Efter nästa anteckningspaus tränar jag ett helt nytt beteende.

Tänk också på vikten av att inte träna för lika beteenden i samband med varandra. Backa och sitt är till exempel inte lämpligt att träna under samma träningspass, eftersom hundar ofta backar något steg och sedan sätter sig. Det är då väldigt lätt hänt att belöna helt fel.

Återigen. Det är inte hundens fel när det blir fel. Det är jag som är lärare och jag har inte gjort ett bra jobb om hunden inte förstår vad jag vill.

Vad gör vi när hunden gör fel? Ignorerar det! Hunden får en möjlighet att göra rätt och få belöning.

Bestraffning, hur liten och tillsynes mild den än är, skapar osäkerhet.

Jag avslutar med ett Kay Lawrence citat:
 “If I am teaching a dog, I avoid every atom of punishment or removal of something good to get the behaviour. It is not a question of how aversive, it is the thought that aversive is a method to get a behaviour. The actions are an indication of the thought process that aversives are part of the teaching process. I will say, ‘Let’s just find another way.’”
 
Låt oss plocka bort bestraffningen helt och hållet från träningen och komma på hur vi skall lösa problem istället!

Ha kul tillsammans med din hund,

Natasja

Boston dag 1

Så var jag i USA igen. Det är lustigt när man reser så mycket som jag har gjort på sista tiden, så blir flygplanet precis som en vanlig bussresa och att komma till en helt annan kontinent som att åka till Tomelilla. En mycket märklig känsla.

Jag har samma rum som jag har haft de andra två gångerna jag har varit här. Det ger ytterligare en känsla av vardaglighet och att känna sig hemma även som borta. Att komma "hem" till sitt rum, fast jag hade faktiskt glömt bort var lysknappen satt.

Den lilla tid jag var hemma i Sverige var händelserik, därför blev det inte mycket till bloggande. Igår (söndag) hade vi examination på vår tredje instruktörsutbildning. Alla klarade sig otroligt bra, både praktiskt och teoretiskt. Väldigt kul för mig som lärare. Å andra sidan är det jättetråkigt när ytterligare en "kull" lämnar boet. Förhoppningsvis innebär detta en rivstart för Sirius hundkonsulter, så att vi kan erbjuda hundinstruktörer som enbart tränar med positiva metoder på många ställen i Sverige.

Resan till Boston kändes väldigt kort, eftersom jag nu kunde jämföra den med maratonflygningen till LA. Föraren på zebra shuttle som tar mig till hotellet var trevlig som vanligt. Den här gången var det en hundägare, så det blev jättemycket hundträningsprat, vilket var väldigt kul. Som vanligt kom frågan om Ceasar Milan upp. Jag förklarade att jag tränade på ett helt annat sätt och så kom vi in på inlärningspsykologi, varför man inte skall använda bestraffning, varför man inte skall använda stryphalsband och annat. Efter en timmes frågor och prat om detta och ledarskap, olika sätt Ceasar löser problem och så vidare fick jag en otrolig komplimang. "Det du säger låter helt logiskt. Jag skall kolla upp det! Man skall alltså belöna hunden när den gör rätt och koncentrera sig på det." YES! Det sista som sades var att han skulle köpa Karen Pryors "Skjut inte hunden". Fantastiskt bra.

Något som är kul är att, i princip alltid, när man pratar om Ceasar och hundträning med folk, så är det just detta som blir resultatet. Det är logiskt att det är på detta vis. Hundägare vill sina hundar det allra bästa, men eftersom de översköljs med den traditionella träningen, så vet de inte att man kan göra på annat sätt. När de får reda på det blir reaktionen ofta: oh, jag måste inte vara arg på min hund, rycka i kopplet, behärska ledarskapet och på annat sätt bråka med min hund. Hundägare reagerar med lättnad. Det tycker jag är fantastiskt skönt, och det var precis så jag reagerade när jag kom i kontakt med modern hundträning.

Den här resan fick jag förövrigt se Grönland. Fy fabian, inget land för mig. Visst vackert från ovan, men stackars människor som bor i all den snön. Det spelar ingen roll att de har hundspann. Jag skulle inte stå ut i en halv sekund. Island hade åtminstone haft snö, men den hade nästan försvunnit, men Island låg under ett extremt tjockt molntäcke. När vi flög in var det säkert ett molnlager på 8000 meter (jag överdriver inte). Det var moln, moln, moln och moln, helt plötsligt var vi nästan nere på marken. Mitt huvudbry från när jag var liten, hur det kom sig att grönland var täckt av snö och island var grönt, dök åter upp i mitt huvud. Hur i allsindar kom man på dessa bakvända namn?

Imorgon blir det en lång dag. Jag skall plugga som en dåre, på allt jag inte har hunnit göra.

Ha kul tillsammans med din hund,

Natasja

Ps Bilderna är mitt hotellrum, samt Daniel de la Rosa, fisken jag tränar, namne med en av mina kurskamrater i Boston.

Svenska Brukshundsklubben reagerar

I ett pressmeddelande från Svenska Brukshundsklubben kommer en reaktion från denna rikstäckande och stora förening, som arbetar direkt under Svenska Kennelklubben just med hundträningsfrågor, angående Ceasar Milans metoder som vecka efter vecka visats i TV4.

De skriver bland annat:

"Det är förbjudet enligt svensk lag att använda el vid dressyr av djur. TV-program från andra länder där detta är tillåtet, sänds på svensk TV och förmedlar bilden av att el är en metod som kan tillämpas vid hunddressyr. Svenska Brukshundklubben vill därför ge en mer nyanserad bild av vad hunddressyr innebär och vad eldressyr kan få för konsekvenser.

Användandet av obehag vid inlärning kan leda till oönskade reaktioner, som exempelvis rädsla, passivitet eller att hunden söker avstånd. Det är något som Svenska Brukshundklubben anser och som styrks av forskning som gjorts kring eldressyr av djur. Det finns andra inlärningsmetoder som är säkrare, skonsammare mot hunden och minst lika effektiv[a]. Svenska Brukshundklubben eftersträvar inlärning genom positiv förstärkning."

Pressmeddelandet avslutas med:

"Inlärning genom positiv inlärning bygger på träning utifrån hundens egna lust att utföra en uppgift. Detta sker på effektivaste sätt genom att belöna fram det önskade beteendet som ägaren vill få fram. På så sätt arbetar föraren tillsammans med hunden."

Ingenting kunde ha gjort mig gladare än detta! Tack för denna mycket kloka reaktion!

Ha kul tillsammans med din hund,

Natasja

Tillbaka i Sverige

Tillbaka i gråmulna och kyliga Sverige, men jag försöker påminna mig själv om hur otroligt bra det är att det fortfarande inte är någon snö. Hoppas att det förblir så!

Djurs glädje när man kommer hem är det bästa som finns! Så extremt kravlöst och bara, bara ren glädje är härlig att få uppleva. Tyckte faktiskt till och med att fiskarna vara glada av att se mig (åtminstone några av dem), vilket bara det känns häftigt. Min kakadua Kråkan var också väldigt glad. Ibland när jag har varit borta från honom i några dagar är han lite sur, och kan få för sig att bitas och inte alls vilja komma och gosa. Den här gången hade jag antagligen varit borta så pass länge att den sura fasen gått över (jo, jag vet, detta är högst ovetenskapligt). En glad Kråka på axeln är också en härlig upplevelse.

Jag hade också ett första möte med en av våra tidigare utexamenarade instruktörer Malin Cerdergren, angående starten av Sirius hundkonsulter, en sammanslutning av instruktörer som jobbar med positiva metoder, och inte bestraffning. Vi filade lite på vad vi skulle ha för krav på medlemmarna och medlemsskapet och hur man skall kunna upprätthålla en garanti för kunderna kring de metoder vi jobbar med. Arbetet med detta är med andra ord i full gång nu, och snart kommer det att vara möjligt att söka medlemsskap och att få mer information om det hela. Hemsidan som är aktuell för detta är www.siriushundkonsulter.se (just nu kommer man till Hundens Österlens hemsida, men snart blir det ändring på det).

Ha kul tillsammans med din hund!

Natasja

Clicker expo 2008 - dag 3

Ett öde värre än döden (nä, nu överdrev jag lite), men att drabbas av en fruktansvärd migrän just när man är på ett sådant här ställe är inte kul alls. När jag helst av allt ville begrava huvudet under sängen, så skulle jag vara pigg, allert, ta in kunskap och tillråga på allt hjälpa till med undervisningen. Dessutom skulle jag ägna mig åt TAG-teach, vilket fortfarande är jättenytt för mig och därför inte något som kommer naturligt.

Men det gick det också.

Kens seminarium "Left and right" om modifierade signaler var fantastiskt. Verkligen otroligt intressant och lärorikt. Han berättade bland annat att han lärt hundar att skilja på en, två och flera. Detta hade använts i räddningsarbete i grottor. Hundar som var utbildade att leta reda på människor som fastnat eller på annat sätt inte kunde ta sig ut, skulle sedan springa tillbaka till sin förare och meddela om det var en, två eller flera människor han hittat. Otroligt! Dessutom hade det inte varit särskilt svårt. Hundarna (det var två) hade fått dra i ett rep, det antal gånger som det var frågan om ("många" markerade med tre ryck), så att föraren visste det. Det som var det svåra med det hela var att få hunden att komma ihåg att det var siffran han skulle rapportera, efter att ha klättrat, krupit och sprungit en lång sträcka. Men även detta gick, vilket i mina ögon ger en väldigt intressant inblick i hundens minnesförmåga.

Resten av dagen hjälpte jag Helix Fairweather med undervisning. Det var först väldigt pirrigt, men ganska snart kom jag in i instruktörsrollen och hade det väldigt kul. Jag lyckades dessutom göra en insats med en kvinna som hade en väldigt dålig tajming, och jag rättade till det med TAG-teach. Häftigt! Att hon sedan tackade mig inför hela gruppen gjorde inte den positiva förstärkningen sämre direkt. Det var en väldigt rolig instruktörserfarenhet. Det absolut bästa med att vara instruktör är ju definitivt att man får möjlighet att hjälpa till.

Ha kul tillsammans med din hund,

Natasja

Clicker expo 2008 - dag 2

Vilken dag!

Frukost med Emma Parsons och Helix Fairweather, lunch med Karen Pryor och middag med Ken Ramirez. Jag är i himmelriket, det bara är så! Vad kan möjligtvis slå detta?

Intressanta seminarier har jag också fått uppleva (bilderna hamnade dock i omvänd ordning). Efter ett års väntan fick jag vara med på ett träningslabb med Ken Ramirez. Det handlade om sekundära förstärkare och trots att jag var på föreläsningen igår så lärde jag mig nya saker idag. Han är verkligen helt otrolig. Vilken kunskap och vilken förmåga att förmedla den.

Alexandra Kurland är också ett säkert kort. Hästtränare och jag är rädd för hästar och ändå är hon den som både detta år och förra året överraskat mig mest positivt. Hon talade om microformning, alltså att man formar fram beteenden genom att verkligen dela upp beteenden i små små beståndsdelar, till exempel muskelryckningar. Otroligt intressant att se hur detta applicerades på hästar. Jag har jobbat med det själv på hund, och sett Ken Ramirez lösa problem med beluga valar med hjälp av detta, så jag vet att det är en extremt användbar träningsmetod. Nu blev jag ännu mer övertygad och håller med Alexandra Kurland i att om vi skall forma fram ett beteende så skall vi göra det med hjälp av microformning.

Detta följdes av ett fantastiskt seminarium om TAG-teach, klickerträning för människor. Jag har fått lite grepp om det hela genom min utbildning på Karen Pryors akademi, men det var väldigt roligt att få en lite djupare djupdykning i ämnet, även om den dessvärre bara varade i två timmar. Otroligt roligt och lärorikt med den fantastiska läraren Theresa McKeon. Emelie och Eva, om ni läser detta så kan jag säga att ni härmed är inofficiellt inbjudna till Hundens Österlen för att utbilda oss! (Theresa hälsar!)

Slutet på denna lärorika dag var en paneldebatt där Kathy Sdao tog ordet och förklarade hur otroligt galet det var att använda bestraffning följt av belöning, att det skapade patologiska djur. Alltså mitt favoritämne igen, som sagt var, det går inte att trycka på detta för mycket. Att först rycka i kopplet för att sedan belöna är direkt skadligt för djuret. Inte bara fysiskt (själva rycket), utan också mentalt. Att man belönar hunden efter en korrigering (läs bestraffning) gör alltså inte träningen positiv!

En fulländad dag avslutades med middag med Ken Ramirez, där han bland annat berättade att de hade 22 000 djur på Shedd aquarium. Där ligger ju till och med jag rejält i lä. Det var inte så att alla dessa djur tränades, men alla hajar, rockor och bläckfiskar, för att nämna några exempel, var tränade. Otroligt häftigt! Det får mig att skicka en liten hälsning hem till mina fiskar, Ken Ramirez och Karen Pryor, mina härliga blå delfinciklider.

Imorgon skall jag hjälpa till och undervisa, gud så spännande!

Ha kul tillsammans med din hund,

Natasja