Förgiftade signaler är något vi inte vill ha i vår träning och en verklig huvudanledning till varför vi skall träna positivt.
Karen Pryor ger en otroligt bra liknelse för mänskliga förhållanden:
Vi har lärt oss att grönt ljus i trafiken är något positivt. När det blir grönt kan vi gasa och komma vidare. Om vi kör mot ett trafikljus och det inte hinner slå om, eller om det precis blir grönt så vi slipper bromsa, så kommer vi att bli glada. Inget stoppar vår framfart.
Den här effekten har grönt ljus haft på oss många, många gånger.
Men låt oss säga att det en dyster dag är någon som inte respekterar sin röda signal och plötsligt har vi fått en mycket negativ erfarenhet när vi passerar vår gröna signal. Hur kommer vi då att känna oss i förhållande till den gröna signalen?
Antagligen osäkra. Även om vi har en långt och väldigt positivt förflutet med den gröna signalen, så har denna negativa upplevelse fått oss att inte riktigt lita på den gröna signalen.
På samma sätt fungerar det med våra signaler till våra hundar. Det räcker med en negativ händelse (att vi tappar tålamodet och bestraffar hunden) för att den dittills positiva signalen skall bli förgiftad och bli något osäkert för hunden.
Det är väldigt viktigt att våra signaler skall vara förknippade med enbart positiva konsekvenser för hunden. Signalen skall vara en garant för att något positivt kommer att följa. På det sättet får vi en hund som kommer att älska signalen och vilja göra det vi ber om. Om vi bestraffar hunden när den inte gör som vi säger, så lär vi enbart hunden att vi är opålitliga. Det är inget vi vill lära våra hundar.
Men vad gör jag om hunden inte följer min signal? Börja om från början! Du kan till och med bli tvungen att byta signal, eftersom den är förgiftad. Det är oftast lättare att byta signal än att försöka få hunden att lita på den tidigare förgiftade signalen. Tänk på att det är vi som är lärare! Det tjänar inget till att bli arg på våra elever. Det vi måste göra är att bli ännu tydligare så att hunden har en chans att förstå vad det är vi vill att den skall göra.
Den engelska tränaren Kay Lawrence lägger in nonsens signaler under inlärningen, för att sedan, när beteendet verkligen är där och allt enbart är positivt, lägga byta signal till den som hon verkligen vill ha. Det är verkligen ingen dum idé.
Hur vet man då om signalen har blivit förgiftad?
1. Slött gensvar.
2. Brist på gensvar.
3. Hunden överger det beteende du ber om och gör ett annat beteende (ofta, sitt eller ligg).
4. Hunden letar efter en utväg (går därifrån om den är lös, går så långt ifrån dig som möjligt om den är kopplad)
5. Hunden gör annat.
6. Hunden gör undvikande beteenden, tex slickar sig om munnen, sniffar i marken, blinkar.
7. Hunden har ett bekymrat, oroligt ansiktsuttryck.
Signaler kan bli förgiftade även om vi enbart jobbar positivt, men lägger för höga krav på vår hund, ofta pga att vi går för fort fram i träningen. Jag har nyligen insett att detta just har hänt med min jack russel Tyra. Hon bjuder på andra beteenden än det jag bett om, och har just ett bekymmersamt uttryck som jag inte kan tyda på annat sätt än att hon faktiskt inte har förstått vad jag menar och därför blir frustrerad.
Det jag gjort för att försöka reda ut detta är att lägga till ett handtecken också, samt börja träna i betydligt kortare pass. Just nu tränar vi 30 sek, tar en paus så att jag kan föra ner resultatet i träningsloggen, för att sedan träna ytterligare 30 sek. Efter nästa anteckningspaus tränar jag ett helt nytt beteende.
Tänk också på vikten av att inte träna för lika beteenden i samband med varandra. Backa och sitt är till exempel inte lämpligt att träna under samma träningspass, eftersom hundar ofta backar något steg och sedan sätter sig. Det är då väldigt lätt hänt att belöna helt fel.
Återigen. Det är inte hundens fel när det blir fel. Det är jag som är lärare och jag har inte gjort ett bra jobb om hunden inte förstår vad jag vill.
Vad gör vi när hunden gör fel? Ignorerar det! Hunden får en möjlighet att göra rätt och få belöning.
Bestraffning, hur liten och tillsynes mild den än är, skapar osäkerhet.
Jag avslutar med ett Kay Lawrence citat:
“If I am teaching a dog, I avoid every atom of punishment or removal of something good to get the behaviour. It is not a question of how aversive, it is the thought that aversive is a method to get a behaviour. The actions are an indication of the thought process that aversives are part of the teaching process. I will say, ‘Let’s just find another way.’”
Låt oss plocka bort bestraffningen helt och hållet från träningen och komma på hur vi skall lösa problem istället!
Ha kul tillsammans med din hund,
Natasja
