En väldigt händelserik dag till ända. Jag är otroligt trött, vilket är ett mycket gott tecken, då har man varit med om mycket och förhoppningsvis lärt sig en hel del.
Dagen gick faktiskt precis som planerat, var och lyssnade på precis det jag hade tänkt lyssna på och det var lika bra som jag hade förväntat mig. Ken Ramirez, Steve och Jen White, samt Virginia Broitman. Kan knappast gå fel.
Ken Ramirez pratade om användandet av sekundära förstärkare, skillnaden mellan primära och sekundära förstärkare, och skillnaden mellan en betingad sekundär förstärkare och en klicker (som ju faktiskt tekniskt sett är just en betingad sekundär förstärkare).
Steve och Jen White pratade om problemlösning och kom med många intressanta infallsvinklar som jag kommer att ha stor nytta av i mitt arbete som hundpsykolog.
Virginia Broitman pratade i sin tur om "flytande beteenden", det vill säga hur exakta de skall vara, hur snabbt de skall komma efter själva signalen och hur fort de skall utföras. Det var intressant och något som jag kommer att ha stor nytta av i min träning. Just detta tycker jag nämligen är en svår bit.
Jag åt lunch med några intressanta människor jag aldrig träffat förr. En var anställd på en ranch som djurtränare. På ranchen fanns det alpackor, minigetter, minigrisar, minihästar, miniåsnor, en korsning mellan zebra och åsna (!), kor och lite andra mer vanlig djur. Alla tränades av henne. Hon hade gått en tvåårig utbildning till exotisk djurtränare och under den tiden bland annat jobbat med delfiner på Sea World. Snacka om att jag blev avundsjuk (på ett positiv sätt). Jag som skulle bli helt salig bara jag fick komma i närheten av en delfin, eller få se en livs levande späckhuggare, och här träffade jag en tjej som tränat dem! Varför gick jag inte en sådan utbildning?
En annan kvinna vid bordet var basenji-uppfödare, en ras som jag är mycket intresserad av och som står mycket högt på min lista över hundraser jag bara måste få leva tillsammans med innan jag dör. Hon hade importerat flera hundar från Afrika, den senaste från en liten by i Benin. Det var skillnad på de afrikanska "riktiga" basenjisarna och de som under några generationer blivit domesticerade. De ursprungliga var tydligen mer lättlärda, eftersom de var väldigt sugna på att få belöning. Ja, lättränade om man jobbade med klickerträning. De var också till exempel väldigt bra på inkallning, något som basenji annars inte är kända för att vara. Det var hemskt intressant och jag har ju definitivt hittat den uppfödare jag vill ha en basenji av när väl den dagen är inne. Jag har sagt att jag skall klara av min Jack Russell först, och sedan kanske tysk jaktterrier. Därefter borde jag vara mogen för en basenji.
Middag åt jag med Emma Parsons på en väldigt bra Kina-restaurang på andra sidan gatan. Den ser jättedyr ut, så jag hade inte ens bekymrat mig i att titta närmare på den. Men vilken god mat! Och hur mycket som helst, till mycket fördelaktigt pris. Jag besöker den nog en gång till innan jag åker hem.
Nu skall jag sätta mig ner och författa ett par artiklar, om hjärnan klarar av det, till vad som kommer bli det första numret av vår nättidning "Modern Hundträning". Det känns som om det är dags för den nu.
Ha kul tillsammans med din hund,
Natasja
