Det funkar!

Orden "Det funkar!" sagda med häpnad är något som förekommer ofta i hundsammanhang. Ofta är det till exempel en instruktör/lärare som har gjort något som imponerar på en kursdeltagare/elev. En person med någon slags auktoritet.

I boken "Coercion and its fallout" beskriver författaren Murray Sidman ett inlärningsexperiment. Det är faktiskt viktigt att komma ihåg att inlärningspsykologin verkligen är utredd både fram och baklänges i mängder av olika experiment. Det är inte något som bara "tycks", utan här vet vi faktiskt väldigt mycket.

Nåväl.

I ett experiment med en råtta har man lärt råttan att om den trycker på en spak så kommer det foder ut i ett fack under spaken. Varje gång råttan drar i spaken kommer det mat. Detta är råttans enda sätt att få mat, men det fungerar varje gång. Råttans arbete och liv i lådan går ut på att trycka på spaken för att så att säga tjäna sitt levebröd.

En dag förändras spelreglerna. När råttan drar i spaken får han en stöt, samtidigt som en foderkula trillar ner i facket under spaken. Chocken är mild och pågår bara i en bråkdelssekund.

Kommer råttans beteende att förändras?

Ja, först slutar råttan att dra i spaken, men väldigt snart är råttan där igen och drar som om inget hade hänt, trots att råttan nu fortsätter att få en liten chock varje gång. Råttans livsvillkor har förändrats, men livet fortsätter som vanligt.

Om vi hade slutat att observera råttan efter den första chocken så hade vi varit övertygade om att bestraffning fungerar. Beteendet upphörde ju. Men om vi däremot fortsatte att studera råttan hade vi upptäckt att råttan fortsatte som om inte något hade hänt, och vi hade då antagligen kommit till slutsatsen att bestraffningen fungerade som en "brytare" av ett beteende, men inte som en permanent förändring av beteendet.

Eftersom beteendet först hade blivit positivt förstärkt kommer det att fortsätta trots stöten. Positiv förstärkning är alltså mer kraftfullt än bestraffning.

Vad händer om vi ökar styrkan i bestraffningen? Jo, beteendet kommer att upphöra under längre och längre tider, men eftersom beteendet blivit positivt förstärkt så kommer råttan att återgå till spaken. Om bestraffningen skulle vara mycket mycket stark så skulle råttan antagligen inte återgå till spaken, men inga experiment har gått så långt (om vi inte tittar på människor då och dödsstraffet).

Vad drar jag för slutsatser av det här?

Jo, vissa ser det som jag gör det. Det vill säga att bestraffning inte fungerar för att förändra ett beteende, men kan däremot fungera för att tillfälligt bryta det.

Andra tar fasta just på det faktum att beteendet bryts. De glömmer bort att studera vad som händer sedan. "Det funkar!" Beroende på hur hårt straffet var kommer dock problembeteendet återkomma förr eller senare. Den slutsatsen som dras då är inte "det funkar inte", utan "det funkar, men jag måste straffa det igen och kanske lite hårdare."

Vi gör en liten liknelse med hundvärlden. Ryck i koppel när hunden drar är ett typiskt sådant exempel som det som nämns ovan. Det funkar inte på lång sikt, men kan fungera på kort sikt. Det kan däremot leda till andra negativa konsekvenser, vilka jag inte tar upp just i detta sammanhang.

Jag skall ta och lämna mitt tillfälliga kontor i Boston och gå ut och se mig om, men jag återkommer lite senare idag, med ytterligare ett experiment i inlärningspsykologi.

Dagens tips:
1. Tänk långsiktigt!
2. Fungerar inte det sätt du tränar på, fundera över vad du gjort och se om du hittar något fel i ditt träningssätt.
3. Ta hjälp! De flesta problem går att lösa, men är alltid lättare att lösa ju tidigare hjälpen tas emot.

Ha kul tillsammans med din hund,
Natasja